Mitt engagemang i den här frågan handlar – precis som för dem på nej-sidan – om att göra det så bra som möjligt för våra högstadieungdomar. Min ingång till frågan handlar om att jag vill bidra till att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för våra högstadieelever att nå framgång i skolan och därmed förbättra sina möjligheter till ett bra liv. 

Vi kan inte fortsätta låta en stor andel av kommande årskullar gå ur högstadiet med flera icke godkända betyg och hamna på den fiktiva ”avstjälpningsplats” som IM-programmet på gymnasiet tyvärr har blivit. Med enorma kostnader som följd, både monetärt och mänskligt, på både kort och lång sikt. 

Det i alla avseende perfekta förslaget finns ju inte. I någon fråga. Inte när det gäller lokaliseringen av en ny högstadieskola heller. Alla teoretiskt tänkbara platser har sina utmaningar, som kräver mer eller mindre omfattande och/eller kostsamma anpassningar eller är behäftade med mer eller mindre stora eller sannolika risker. Vad som är ”bäst” i ett avseende kan skapa problem i ett annat.

Politik handlar om att, med stöd av en professionell tjänstemannaorganisation, försöka hitta ekonomiskt bärkraftiga lösningar som inom rimlig tid åtgärdar väl identifierade problem, på ett säkerhetsmässigt och miljömässigt acceptabelt sätt.

Utifrån all det jag läst, lyssnat på och själv analyserat så anser jag att Strandenprojektet väl uppfyller det uppställda syftet, utan några allvarligare nackdelar och risker som inte går att hantera.

Det är min syn på saken, men jag respekterar givetvis att andra kan ha en annan uppfattning, en respekt jag inte alltid upplever är ömsesidig…