Ekonomin har tappats bort!

Svar på Moraalliansens replik på min debattartikel ”För lite, för sent” (inskickad 29 maj till Mora Tidning, men ännu inte införd):

Inledningsvis innebär Moraalliansens svar på min debattartikel att Centerpartiet ger sig självt kraftigt underbetyg, om man menar att man under tio års framgångsrikt samarbete med oss socialdemokrater aldrig gick från ord till handling, eller vågade göra några prioriteringar! Det var ju Socialdemokraterna och Centerpartiet som tillsammans sanerade en havererad ekonomi, skapade nya strukturer för planering och organisation och därmed skapade goda överskott och en fungerande verksamhet med bra kvalitet.

Sen följer en upprepning av allt bra som hänt i Mora, som man menar inte skulle ha hänt om inte Moraalliansen suttit vid makten, den Moraallians som till över 50% består av samma Centerparti som samregerade Mora med oss Socialdemokrater under tio år fram till 2014. Det är nog att tillskriva Morapartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna väl mycket av initiativ och inflytande över utvecklingen. Vi socialdemokrater har heller aldrig varit någon bromskloss när det gäller att skapa förutsättningar för kommunens hållbara utveckling!

Jag påstod inte heller i min debattartikel att kommunalrådets inledningsord BARA handlade om näringslivsfrågor, men jag fann det anmärkningsvärt att bara ett kort litet stycke handlade om kommunens kärnuppdrag, nämligen skola och omsorg, och de gigantiska utmaningar dessa verksamheter står inför och som så tydligt avspeglade sig i det ekonomiska utfallet för 2019, och än mer tydligt syns i prognoserna för 2020.

Moraalliansen pekar på att resultaten 2016 och 2017 var väldigt positiva för Mora kommun och det må vara riktigt. Men bakom dessa överskott låg inte någon överdådigt klok hantering av verksamheternas ekonomi. De berodde på generösa statsbidrag från en socialdemokratisk regering för bland annat flyktingmottagande, plus en hel del tur… Statsbidrag som Mora i stor utsträckning kunde använda för att täcka stora hål som uppstått i bland annat socialnämndens verksamhet. Statsbidrag som gjorde att Moraalliansen aldrig behövde ta tag i de problem som drev upp kostnaderna, utan moraborna fick något mer för pengarna. En underlåtenhetssynd som nu flutit upp till ytan och kräver kraftfulla, och i många fall smärtsamma insatser.

De skarpa prioriteringarna har i praktiken uteblivit, vilket man välformulerat försöker dölja bakom beskrivningar om allt positivt som hänt och händer i Mora, men som i ganska liten omfattning bottnar i lokalt driven och genomförd politik.

Allra tröttast blir jag när man försöker beskriva socialdemokratisk politik som att vi vill ”ge allt till alla” för att vi på kommunfullmäktige ville värna en, för många ekonomiskt utsatta människor viktig verksamhet, nämligen konsumentrådgivningen. Det är inte bara dumt. Det är i grunden fel! Om man ska sätta någon ”etikett” på hur vi socialdemokrater väljer att lägga våra prioriteringar så skulle det närmast vara ”mest till dem som har störst behov”. Det är långt ifrån den borgerliga nidbilden ”allt till alla”.

En annan och viktigare prioritering – just för att vi inte ska behöva ta bort viktiga men kanske inte lagstyrda verksamheter – är ordning och reda i ekonomin! Det är en central prioritering som Moraalliansen verkar ha tappat bort. Det centerparti jag känner vill nog egentligen ha betydligt bättre ordning och reda än så här, men tycks inte klara av att stå upp mot sina mer vidlyftiga ”kamrater”, där kanske framför allt Morapartiet utmärker sig som det parti som mycket mer än vi socialdemokrater verkligen lovar ”allt till alla”. 

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S)

För lite, för sent…

Mora Kommun har gjort bokslut för 2019. Det gick inget vidare. Nämndernas verksamheter gjorde ett kraftigt underskott. Nära 54 miljoner back! Varav socialnämnden ensam svarar för drygt 36 miljoner. Tack vare överskott i vissa centrala budgetpotter och en god finansförvaltning lyckades man ändå ordna ett totalt överskott för kommunen på knappt 10 miljoner, ”bara” 18 miljoner sämre än budget.

Idag känns det faktiskt lite futtigt att behöva diskutera kommunens ekonomiska resultat för 2019, men det resultatet kommer att ha betydelse för hur kommunen förmår hantera 2020 och de kommande krisåren.

Därför gör jag ändå ett försök att belysa allvaret i de brister som blir uppenbara när man skärskådar 2019 års årsredovisning för Mora kommun.

Moraalliansen har tre väldigt tydliga fokus i sin årsredovisning:

• Vad som är bra i Mora

• Hur mycket man satsar på näringslivet

• Och vilka delar av den politiska plattformen man förverkligat

Kommunstyrelsens ordförandes inledning består av 1876 ord och handlar till allra största delen om just detta. Endast 39 av dessa ord ägnas åt det som är kommunens kärnverksamhet, skola och omsorg. Det gör mig bekymrad!

Jag citerar: ”De stora utmaningarna framöver är de ökade behoven i skolan och äldreomsorgen, eftersom Mora har en ökande andel både barn och äldre.”

Om hur detta påverkar kommunens verksamhet skrivs: ”Våra resurser måste användas klokt och det behövs nya arbetssätt för att få dem att räcka längre.”

En självklarhet kan tyckas men alltså det enda som är skrivet om det som gör att kommunens ekonomi faktiskt blöder!

Detta är inte heller några utmaningar vi kommer att ha ”framöver”. ”Utmaningarna” är här och nu, och har så varit i flera år!

Vi har ända sedan Moraalliansen tog över ansvaret 2015, varit tydliga med att socialnämndens huvudverksamhet hela tiden dragits med underskott i mångmiljonklassen.

Malin Höglund, nämndens ordförande, brukar skylla på att ekonomin några år varit ”dopad” av flyktingstöd, när det egentligen är brist på ledning och styrning som gjort att man inte förmått hantera ekonomin på ett ansvarsfullt sätt.

Men, frågar sig säkert vän av ordning, hur hade det sett ut om Socialdemokraterna hade haft ett avgörande inflytande på Moras verksamhet och ekonomi de senaste åren?

En sak är helt klar: Vårt fokus hade i högre grad legat på kärnverksamheten och hur vi på bästa sätt får maximal nytta av vår engagerade och kunniga personal!

Med en dåres envishet har vi upprepat våra krav på bättre analys och en tydligare ekonomisk styrning ända sedan bokslutet av 2015 års resultat, alltså det första året som Moraalliansen styrde.

För detta har vi närmast hånats av Moraalliansens företrädare. Sakta men säkert har dock olika genomlysningar och utredningar genomförts, som också resulterat i en del åtgärder och ”effektiviseringsförslag”. Men tyvärr verkar de inte ge effekt i den takt som är nödvändig för att både kunna hantera gamla underlåtenhetssynder och möta de ”nya” utmaningar kommunstyrelsens ordförande hänvisar till i sin sammanfattning av 2019 års verksamhet.

Jag tycker egentligen inte om när politiker i opposition reflexmässigt tar till argumentet att de som styr gör ”för lite, för sent”.

Men vi har verkligen försökt driva dessa frågor. Ingen ska därför kunna säga att vi inte gett Moraalliansen tid att ta itu med de grundläggande problemen.

Och vi har verkligen, så långt möjligt, på ett konstruktivt sätt försökt bidra till att lösa problemen, genom motioner och förslag och genom att gå med på ganska långtgående åtgärder för att försöka vända den ekonomiska utvecklingen.

Så, just när det gäller kommunens prekära ekonomiska situation, som den beskrivs i bokslutet för 2019, så tycker jag att jag med gott samvete ändå vågar använda den slitna frasen att Moraalliansen hittills gjort – för lite, för sent!

Lennart Sohlberg

oppositionsråd (S)

Att privatisera är som att kissa i byxan

I Mora kommun utreds just nu att helt privatisera driften av samtliga avdelningar på Saxnäs, med totalt 135 äldreomsorgsplatser.

Privatisering är ingen magisk trollformel som kan lösa alla problem! Tvärtom har det ett pris som oftast blir högst för de anställda. Men även för kommunen har det ett pris och det priset kan bli högre än vad man tror.

En förutsättning för att minska kostnaderna genom privatisering är löneavtal med lägre lön, lägre OB och lägre jourersättning, och dessutom ofta 75%-tjänster som norm med små möjligheter till heltid.

Dessa villkor varken kan eller ska kommunen försöka konkurrera med. Dels för att det är viktigt att våra hjältar i välfärden ska ha så bra betalt som möjligt! Dels för att både kommunen som arbetsgivare och de anställda behöver goda förutsättningar för att arbeta heltid, annars kommer det inte att finnas personal nog till äldreomsorgen i framtiden.

En privat aktör skulle omedelbart ”riva gärdesgårdarna” och använda ”stordriftsfördelarna” på Saxnäs-området genom effektivare användning av personalens kompetens över flera avdelningar, ökat samarbete mellan avdelningar. Det skulle också minska vikariebehovet markant, med ökad trygghet både för anställda och de boende som extra pluseffekt. 

Det är sådant som kommunen både kan och måste göra!

Slutligen finns flera mycket allvarliga, långsiktiga konsekvenser för äldreomsorgen i kommunen om alla särskilda boenden skulle läggas ut på privat drift.

Med enbart privat drift skulle anställningsvillkoren för en hel yrkeskår i Mora försämras! Det kommer knappast att gynna kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen på sikt. Den ”lönekonkurrens” som borgerliga politiker omhuldar skulle helt utebli!

Incitament och möjligheter att styra utbildnings- och praktikplatser uteblir. Privata utförare vill och kan rimligen inte ta det långsiktiga ansvaret för kompetensförsörjningen. Mora kommun tappar också ansvaret för genomförandet av heltidsresan som är en viktig del för att trygga kompetensförsörjningen i framtiden.

Upphandlad drift ställer stora krav på upphandlingsunderlag och kontrollfunktioner, då Mora kommun i praktiken tappar all egen verksamhet att jämföra effektivitet, kvalitet och kostnader med. Detta innebär i praktiken nya kostnader för kommunen!

Kostnadsutvecklingen blir i teorin mer förutsägbar, men innehåller också en ”riskpremie”. Den kan innebära en snabbare kostnadsutveckling om förutsättningarna förändras under entreprenadavtalets löptid. Samtidigt tappar kommunen möjligheterna att snabbt dra ekonomisk fördel av tekniska och organisatoriska landvinningar, digitalisering, mm.

Det kan på kort sikt verka ”smart” att privatisera, men det är lite som att kissa i byxan, befriande och lite varmt inledningsvis. Kallt, blött och obehagligt efter ett tag, när konsekvenserna för både ekonomi, kompetensförsörjning och personalens villkor blir uppenbara.

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S), Mora
Nice Mattsson, ledamot kommunstyrelsen (S), Mora

Gott debattklimat eller konsten att ignorera?

Vi brukar berömma oss för att ha ett gott debatt- och diskussionsklimat i Moras kommunfullmäktige, med respekt för varandras olika åsikter, utan personpåhopp eller skarpa invektiv.

Tyvärr räcker inte denna respekt till för att försöka besvara de berättigade frågor som faktiskt ställs i debatten. Förmågan att bemöta en fråga med att svara på något annat är visserligen en generell politikersjuka, men på Moras kommunfullmäktige den 16 december tog sig detta närmast komiska proportioner.

Bakgrunden är att majoriteten i Moras kommunfullmäktige, bestående av C, M, KD och Morapartiet, ville ändra i ägardirektivet för det kommunala bostadsbolaget Morastrand AB och skriva in i ägardirektivet att en av bolagets prioriterade uppgifter ska vara att sälja delar av sitt bestånd. Detta för att dels frigöra kapital så Morastrand kan bygga nya lägenheter, dels  för att också hjälpa Mora kommun att få andra fastighetsägare att vilja bygga och etablera sig i Mora genom att detta skulle få köpa delar av Morastrands bestånd.

I en lång och bitvis het debatt, mycket präglad av vänsterns fullständiga aversion mot att låta allmännyttan sälja en enda lägenhet, oavsett om detta är bra för bolaget och hyresgästerna eller ej, så ställde jag upprepade gånger frågan: 

Vad i de nu gällande ägardirektivet förhindrar att Morastrand säljer delar av sitt bestånd för att antingen bygga nytt i egen regi, eller för att ”stimulera” någon annan fastighetsägare att bygga nya hyreslägenheter?

Jag försöker nämligen låta mig vägledas av principen ”Varför fixa något som redan fungerar”.

Jag ställde frågan flera gånger under debatten. INGEN gång var det någon från majoriteten som gjorde minsta ansats att försöka besvara denna, i sammanhanget, ytterst relevanta fråga!

Frågan ignorerades totalt och bemöttes bara av långa tirader om hur viktigt och bra det var att man kan bygga fler bostäder i Mora. ”Man ska följa goda exempel” sades det och så pekade man på Falun och Borlänge, som inte alls har denna typ av skrivningar i sina ägardirektiv till allmännyttan.

En ytterst respektlös hållning, inte bara mot mig som ställde frågan, utan mot de morabor som också undrar och nu lämnas utan svar!

När sedan det av partierna, utanför den styrande Moraalliansen, som arbetar hårdast på att ställa sig in hos just denna styrande majoritet, har mage att kalla sig ”det enda riktiga oppositionspartiet”, samtidigt som de stenhårt pläderade för majoritetens förslag, då framstod plötsligt debatten som fullständigt absurd. George Orwell hälsar från romanen ”1984”…

Behöver jag tillägga att vårt återremissyrkande föll eftersom ”det enda riktiga oppositionspartiet” valde att helhjärtat stödja majoritetens förslag?

PS. Du kan se och höra hela debatten här (YouTube). Ärendet börjar 1.55 in i sändningen och mitt huvudinlägg börjar 2.04. Sen följer en lååååång debatt (totalt 2 tim 23 min), men det går att snabbspola vissa delar 😉 DS

Sista ordet inte sagt om Återbruket

Låt mig först säga att INGEN politiker i Mora vill något annat än att Återbruket i någon form ska återuppstå! Verksamheten är viktig och spelar roll i kommunens arbete för långsiktig hållbarhet.

Nedläggningen av Återbruket beror inte heller på illvilja eller att vi politiker inte bryr oss om de personer som haft sin sysselsättning där. Tvärtom! 

Det som hänt är att Återbrukets nuvarande lokaler är utdömda på grund av fukt, mögel och annat skit. INGEN människa ska behöva arbeta i sådana lokaler! Om inte Socialnämnden hade stängt verksamheten i nuvarande lokaler hade Arbetsmiljöverket gjort det.

Sen till Socialnämndens beslut. 

Socialnämnden är fortsatt skyldig att skapa meningsfull och utvecklande sysselsättning för människor som av olika anledningar inte kan arbeta på den öppna arbetsmarknaden. Detta har INTE ändrats genom att Återbruket i hittillsvarande form har stängts! De som fram till nu jobbat i Återbruket kommer därför inte att stå utan jobb och sysselsättning.

I Socialnämndens uppdrag ingår däremot inte att driva reparationsverksamhet, lagerhållning och försäljning av begagnade varor. Därför har en enig nämnd, med politiker från alla partier inklusive Vänstern, Sverigedemokraterna och Morapartiet, beslutat lägga ner Återbruket i nämndens regi. 

Men vem ska då ta ansvar för miljöaspekten och behovet av att underlätta för återbruk av begagnade, men ännu inte trasiga produkter?

Jo, det är Kommunstyrelsen som har ansvaret för att hålla ihop arbetet med Moras hållbarhetsstrategi, inte Socialnämnden. Men där har brister i kommunikationen gjort att Kommunstyrelsen vaknat för sent.

Socialnämnden har gjort flera försök de senaste två åren att hitta bättre lokaler, men detta har hittills fallit på att de inte varit möjliga att hyra (trots att de stått tomma), varit för stora, för små, legat på fel ställe, blivit väldigt mycket dyrare eller av andra skäl varit olämpliga för verksamheten. Att konsekvensen av detta skulle bli att Socialnämnden skulle tvingas stänga Återbruket av arbetsmiljöskäl har tyvärr inte riktigt stått klart för Kommunstyrelsens politiker förrän nu.

Varför det blivit så kan man givetvis ha åsikter om, men det ändrar just nu inte det faktum att verksamheten i politisk enighet stängts på grund av usel arbetsmiljö och att verksamheten egentligen inte hör hemma i Socialnämnden. 

Det finns också många lärdomar att dra när det gäller hur och när detta beslut kommunicerats med alla dem som har varit verksamma i Återbruket. Det har inte skötts bra. Ansvaret för det faller tungt på majoritetens partier (Moderaterna, Centern och Morapartiet) som varit involverade i beredningen av detta ärende och haft kännedom om hela processen när man försökt hitta nya lokaler för verksamheten.

Viktigare än att leta ”syndabockar” är dock att nu fokusera på 
dels att hitta en bra lösning för personalen som arbetat på Återbruket så de får en fortsatt meningsfull och utvecklande sysselsättning, vilket är Socialnämndens uppdrag,
dels att skapa möjligheter för Moras invånare att hållbart ge nytt liv åt begagnade men fungerande kläder och prylar, vilket alltså är Kommunstyrelsens uppdrag.

Om detta råder ingen som helst oenighet bland Moras politiker, oavsett parti!

Om apoteket i Särna, del 2

Detta är min replik på Ulf Bergs replik (DT 20 juni 2019) på min reaktion (DT 11 juni 2019 och DD 13 juni 2019) på hans och Carina Källströms insändare (DT 7 juni 2019 och DD 11 juni 2019) om apoteksnedläggningen i Särna.


Bäste Ulf Berg. Jag hoppas att din replik bara bottnar i en politiskt motiverad ovilja att ge en socialdemokrat rätt. För alternativet, att du inte skulle förstå marknadslogiken och därmed inte se kopplingen mellan apoteksnedläggningen i Särna och den avreglering av apoteksverksamheten du själv var med om att besluta 2009, vore ju närmast otänkbart!
Det är naturligtvis jättebra att du som regionstyrelsens ordförande nu är beredd att ”vända på alla stenar” för att få tillbaka den viktiga apoteksverksamheten i Särna. Det är dock att vilseleda Dalarnas och Särnas medborgare att hävda att regeringen, genom något direkt regeringsbeslut eller genom att som ägare försöka styra Apoteket ABs beslut, på något sätt skulle kunna förhindra nedläggningen. Det skulle omedelbart leda till anklagelser om ministerstyre och anmälning till riksdagens konstitutionsutskott av någon ”rättsmedveten” riksdagsledamot!
Den enda part som har beslutanderätt över Särna-apotekets vara eller icke vara är just nu Apoteket AB baserat på deras egna affärsmässiga bedömningar. Precis som Hjärtat, Kronan eller något av alla andra apoteksföretag skulle ha gjort. Helt i enlighet med riksdagens beslut 2009.
Allt detta vet Ulf Berg. Ändå försöker han lägga ansvaret för nedläggningen på regeringen, när det är hans egen politik som lett fram till detta.
Apoteksföreningens beskrivning att apoteksetableringarna har en ”naturlig koppling till apotekstäthet i förhållande till invånarantal” är ju för övrigt bara en elegant omskrivning för vanlig marknadslogik, som Ulf Berg naturligtvis begriper:
Företag etablerar sig och finns kvar där det finns flest kunder.
I en marknadsstyrd apoteksvärld betyder det att glesbygden är ointressant.
Därtill har överetableringen av apotek, vars huvudsakliga vinster kommer från allsköns kosmetiska och hälsorelaterade produkter, lett till en skriande brist på farmaceuter och receptarier som försvårat personalrekryteringen till mindre attraktiva orter. Det har ju inte gjort det lättare för glesbygden…
Lennart Sohlberg (S), Mora

Om apoteket i Särna, del 1

Detta är en replik (DT 11 juni 2019 och DD 13 juni 2019) på Ulf Bergs och Carina Källströms debattartikel ”Statlig angelägenhet rädda apoteket i Särna” (DT 7 juni 2019 och DD 11 juni 2019):


Ja, det är orimligt att de boende i Särna och Idre plötsligt ska få 80 km längre till närmaste apotek, medan Stockholmare, och även Avestabor, har flera apotek att vända sig till inom någon/några km från sitt hem. Men det är de facto konsekvensen av den avreglering av apoteksväsendet moderaterna drev igenom 2009! Det är ju liksom inte i glesbygden alla nya apotek har öppnat…

Marknadens lagar är nämligen obarmhärtiga. Är marknaden för liten eller för ojämn (turistsäsongerna är inte alltid att lita på…) så är lönsamheten hotad, och då lägger man ner. Det är elementär marknadslogik.

Men då menar Ulf Berg och Carina Källström (själv bosatt i Älvdalens kommun) att ”staten” ska gripa in. Marknaden ska alltså få vinstmaximera utan ansvar för glesbygden, medan ”staten” förväntas ta ansvar för att hela Sverige ska kunna leva (speciellt om regeringen är S-ledd och styr med en M/KD-budget…). Det är moderat gesbygdspolitik!

Lennart Sohlberg (S)