Gott debattklimat eller konsten att ignorera?

Vi brukar berömma oss för att ha ett gott debatt- och diskussionsklimat i Moras kommunfullmäktige, med respekt för varandras olika åsikter, utan personpåhopp eller skarpa invektiv.

Tyvärr räcker inte denna respekt till för att försöka besvara de berättigade frågor som faktiskt ställs i debatten. Förmågan att bemöta en fråga med att svara på något annat är visserligen en generell politikersjuka, men på Moras kommunfullmäktige den 16 december tog sig detta närmast komiska proportioner.

Bakgrunden är att majoriteten i Moras kommunfullmäktige, bestående av C, M, KD och Morapartiet, ville ändra i ägardirektivet för det kommunala bostadsbolaget Morastrand AB och skriva in i ägardirektivet att en av bolagets prioriterade uppgifter ska vara att sälja delar av sitt bestånd. Detta för att dels frigöra kapital så Morastrand kan bygga nya lägenheter, dels  för att också hjälpa Mora kommun att få andra fastighetsägare att vilja bygga och etablera sig i Mora genom att detta skulle få köpa delar av Morastrands bestånd.

I en lång och bitvis het debatt, mycket präglad av vänsterns fullständiga aversion mot att låta allmännyttan sälja en enda lägenhet, oavsett om detta är bra för bolaget och hyresgästerna eller ej, så ställde jag upprepade gånger frågan: 

Vad i de nu gällande ägardirektivet förhindrar att Morastrand säljer delar av sitt bestånd för att antingen bygga nytt i egen regi, eller för att ”stimulera” någon annan fastighetsägare att bygga nya hyreslägenheter?

Jag försöker nämligen låta mig vägledas av principen ”Varför fixa något som redan fungerar”.

Jag ställde frågan flera gånger under debatten. INGEN gång var det någon från majoriteten som gjorde minsta ansats att försöka besvara denna, i sammanhanget, ytterst relevanta fråga!

Frågan ignorerades totalt och bemöttes bara av långa tirader om hur viktigt och bra det var att man kan bygga fler bostäder i Mora. ”Man ska följa goda exempel” sades det och så pekade man på Falun och Borlänge, som inte alls har denna typ av skrivningar i sina ägardirektiv till allmännyttan.

En ytterst respektlös hållning, inte bara mot mig som ställde frågan, utan mot de morabor som också undrar och nu lämnas utan svar!

När sedan det av partierna, utanför den styrande Moraalliansen, som arbetar hårdast på att ställa sig in hos just denna styrande majoritet, har mage att kalla sig ”det enda riktiga oppositionspartiet”, samtidigt som de stenhårt pläderade för majoritetens förslag, då framstod plötsligt debatten som fullständigt absurd. George Orwell hälsar från romanen ”1984”…

Behöver jag tillägga att vårt återremissyrkande föll eftersom ”det enda riktiga oppositionspartiet” valde att helhjärtat stödja majoritetens förslag?

PS. Du kan se och höra hela debatten här (YouTube). Ärendet börjar 1.55 in i sändningen och mitt huvudinlägg börjar 2.04. Sen följer en lååååång debatt (totalt 2 tim 23 min), men det går att snabbspola vissa delar 😉 DS

Sista ordet inte sagt om Återbruket

Låt mig först säga att INGEN politiker i Mora vill något annat än att Återbruket i någon form ska återuppstå! Verksamheten är viktig och spelar roll i kommunens arbete för långsiktig hållbarhet.

Nedläggningen av Återbruket beror inte heller på illvilja eller att vi politiker inte bryr oss om de personer som haft sin sysselsättning där. Tvärtom! 

Det som hänt är att Återbrukets nuvarande lokaler är utdömda på grund av fukt, mögel och annat skit. INGEN människa ska behöva arbeta i sådana lokaler! Om inte Socialnämnden hade stängt verksamheten i nuvarande lokaler hade Arbetsmiljöverket gjort det.

Sen till Socialnämndens beslut. 

Socialnämnden är fortsatt skyldig att skapa meningsfull och utvecklande sysselsättning för människor som av olika anledningar inte kan arbeta på den öppna arbetsmarknaden. Detta har INTE ändrats genom att Återbruket i hittillsvarande form har stängts! De som fram till nu jobbat i Återbruket kommer därför inte att stå utan jobb och sysselsättning.

I Socialnämndens uppdrag ingår däremot inte att driva reparationsverksamhet, lagerhållning och försäljning av begagnade varor. Därför har en enig nämnd, med politiker från alla partier inklusive Vänstern, Sverigedemokraterna och Morapartiet, beslutat lägga ner Återbruket i nämndens regi. 

Men vem ska då ta ansvar för miljöaspekten och behovet av att underlätta för återbruk av begagnade, men ännu inte trasiga produkter?

Jo, det är Kommunstyrelsen som har ansvaret för att hålla ihop arbetet med Moras hållbarhetsstrategi, inte Socialnämnden. Men där har brister i kommunikationen gjort att Kommunstyrelsen vaknat för sent.

Socialnämnden har gjort flera försök de senaste två åren att hitta bättre lokaler, men detta har hittills fallit på att de inte varit möjliga att hyra (trots att de stått tomma), varit för stora, för små, legat på fel ställe, blivit väldigt mycket dyrare eller av andra skäl varit olämpliga för verksamheten. Att konsekvensen av detta skulle bli att Socialnämnden skulle tvingas stänga Återbruket av arbetsmiljöskäl har tyvärr inte riktigt stått klart för Kommunstyrelsens politiker förrän nu.

Varför det blivit så kan man givetvis ha åsikter om, men det ändrar just nu inte det faktum att verksamheten i politisk enighet stängts på grund av usel arbetsmiljö och att verksamheten egentligen inte hör hemma i Socialnämnden. 

Det finns också många lärdomar att dra när det gäller hur och när detta beslut kommunicerats med alla dem som har varit verksamma i Återbruket. Det har inte skötts bra. Ansvaret för det faller tungt på majoritetens partier (Moderaterna, Centern och Morapartiet) som varit involverade i beredningen av detta ärende och haft kännedom om hela processen när man försökt hitta nya lokaler för verksamheten.

Viktigare än att leta ”syndabockar” är dock att nu fokusera på 
dels att hitta en bra lösning för personalen som arbetat på Återbruket så de får en fortsatt meningsfull och utvecklande sysselsättning, vilket är Socialnämndens uppdrag,
dels att skapa möjligheter för Moras invånare att hållbart ge nytt liv åt begagnade men fungerande kläder och prylar, vilket alltså är Kommunstyrelsens uppdrag.

Om detta råder ingen som helst oenighet bland Moras politiker, oavsett parti!

Om apoteket i Särna, del 2

Detta är min replik på Ulf Bergs replik (DT 20 juni 2019) på min reaktion (DT 11 juni 2019 och DD 13 juni 2019) på hans och Carina Källströms insändare (DT 7 juni 2019 och DD 11 juni 2019) om apoteksnedläggningen i Särna.


Bäste Ulf Berg. Jag hoppas att din replik bara bottnar i en politiskt motiverad ovilja att ge en socialdemokrat rätt. För alternativet, att du inte skulle förstå marknadslogiken och därmed inte se kopplingen mellan apoteksnedläggningen i Särna och den avreglering av apoteksverksamheten du själv var med om att besluta 2009, vore ju närmast otänkbart!
Det är naturligtvis jättebra att du som regionstyrelsens ordförande nu är beredd att ”vända på alla stenar” för att få tillbaka den viktiga apoteksverksamheten i Särna. Det är dock att vilseleda Dalarnas och Särnas medborgare att hävda att regeringen, genom något direkt regeringsbeslut eller genom att som ägare försöka styra Apoteket ABs beslut, på något sätt skulle kunna förhindra nedläggningen. Det skulle omedelbart leda till anklagelser om ministerstyre och anmälning till riksdagens konstitutionsutskott av någon ”rättsmedveten” riksdagsledamot!
Den enda part som har beslutanderätt över Särna-apotekets vara eller icke vara är just nu Apoteket AB baserat på deras egna affärsmässiga bedömningar. Precis som Hjärtat, Kronan eller något av alla andra apoteksföretag skulle ha gjort. Helt i enlighet med riksdagens beslut 2009.
Allt detta vet Ulf Berg. Ändå försöker han lägga ansvaret för nedläggningen på regeringen, när det är hans egen politik som lett fram till detta.
Apoteksföreningens beskrivning att apoteksetableringarna har en ”naturlig koppling till apotekstäthet i förhållande till invånarantal” är ju för övrigt bara en elegant omskrivning för vanlig marknadslogik, som Ulf Berg naturligtvis begriper:
Företag etablerar sig och finns kvar där det finns flest kunder.
I en marknadsstyrd apoteksvärld betyder det att glesbygden är ointressant.
Därtill har överetableringen av apotek, vars huvudsakliga vinster kommer från allsköns kosmetiska och hälsorelaterade produkter, lett till en skriande brist på farmaceuter och receptarier som försvårat personalrekryteringen till mindre attraktiva orter. Det har ju inte gjort det lättare för glesbygden…
Lennart Sohlberg (S), Mora