För lite, för sent…

Mora Kommun har gjort bokslut för 2019. Det gick inget vidare. Nämndernas verksamheter gjorde ett kraftigt underskott. Nära 54 miljoner back! Varav socialnämnden ensam svarar för drygt 36 miljoner. Tack vare överskott i vissa centrala budgetpotter och en god finansförvaltning lyckades man ändå ordna ett totalt överskott för kommunen på knappt 10 miljoner, ”bara” 18 miljoner sämre än budget.

Idag känns det faktiskt lite futtigt att behöva diskutera kommunens ekonomiska resultat för 2019, men det resultatet kommer att ha betydelse för hur kommunen förmår hantera 2020 och de kommande krisåren.

Därför gör jag ändå ett försök att belysa allvaret i de brister som blir uppenbara när man skärskådar 2019 års årsredovisning för Mora kommun.

Moraalliansen har tre väldigt tydliga fokus i sin årsredovisning:

• Vad som är bra i Mora

• Hur mycket man satsar på näringslivet

• Och vilka delar av den politiska plattformen man förverkligat

Kommunstyrelsens ordförandes inledning består av 1876 ord och handlar till allra största delen om just detta. Endast 39 av dessa ord ägnas åt det som är kommunens kärnverksamhet, skola och omsorg. Det gör mig bekymrad!

Jag citerar: ”De stora utmaningarna framöver är de ökade behoven i skolan och äldreomsorgen, eftersom Mora har en ökande andel både barn och äldre.”

Om hur detta påverkar kommunens verksamhet skrivs: ”Våra resurser måste användas klokt och det behövs nya arbetssätt för att få dem att räcka längre.”

En självklarhet kan tyckas men alltså det enda som är skrivet om det som gör att kommunens ekonomi faktiskt blöder!

Detta är inte heller några utmaningar vi kommer att ha ”framöver”. ”Utmaningarna” är här och nu, och har så varit i flera år!

Vi har ända sedan Moraalliansen tog över ansvaret 2015, varit tydliga med att socialnämndens huvudverksamhet hela tiden dragits med underskott i mångmiljonklassen.

Malin Höglund, nämndens ordförande, brukar skylla på att ekonomin några år varit ”dopad” av flyktingstöd, när det egentligen är brist på ledning och styrning som gjort att man inte förmått hantera ekonomin på ett ansvarsfullt sätt.

Men, frågar sig säkert vän av ordning, hur hade det sett ut om Socialdemokraterna hade haft ett avgörande inflytande på Moras verksamhet och ekonomi de senaste åren?

En sak är helt klar: Vårt fokus hade i högre grad legat på kärnverksamheten och hur vi på bästa sätt får maximal nytta av vår engagerade och kunniga personal!

Med en dåres envishet har vi upprepat våra krav på bättre analys och en tydligare ekonomisk styrning ända sedan bokslutet av 2015 års resultat, alltså det första året som Moraalliansen styrde.

För detta har vi närmast hånats av Moraalliansens företrädare. Sakta men säkert har dock olika genomlysningar och utredningar genomförts, som också resulterat i en del åtgärder och ”effektiviseringsförslag”. Men tyvärr verkar de inte ge effekt i den takt som är nödvändig för att både kunna hantera gamla underlåtenhetssynder och möta de ”nya” utmaningar kommunstyrelsens ordförande hänvisar till i sin sammanfattning av 2019 års verksamhet.

Jag tycker egentligen inte om när politiker i opposition reflexmässigt tar till argumentet att de som styr gör ”för lite, för sent”.

Men vi har verkligen försökt driva dessa frågor. Ingen ska därför kunna säga att vi inte gett Moraalliansen tid att ta itu med de grundläggande problemen.

Och vi har verkligen, så långt möjligt, på ett konstruktivt sätt försökt bidra till att lösa problemen, genom motioner och förslag och genom att gå med på ganska långtgående åtgärder för att försöka vända den ekonomiska utvecklingen.

Så, just när det gäller kommunens prekära ekonomiska situation, som den beskrivs i bokslutet för 2019, så tycker jag att jag med gott samvete ändå vågar använda den slitna frasen att Moraalliansen hittills gjort – för lite, för sent!

Lennart Sohlberg

oppositionsråd (S)

Att privatisera är som att kissa i byxan

I Mora kommun utreds just nu att helt privatisera driften av samtliga avdelningar på Saxnäs, med totalt 135 äldreomsorgsplatser.

Privatisering är ingen magisk trollformel som kan lösa alla problem! Tvärtom har det ett pris som oftast blir högst för de anställda. Men även för kommunen har det ett pris och det priset kan bli högre än vad man tror.

En förutsättning för att minska kostnaderna genom privatisering är löneavtal med lägre lön, lägre OB och lägre jourersättning, och dessutom ofta 75%-tjänster som norm med små möjligheter till heltid.

Dessa villkor varken kan eller ska kommunen försöka konkurrera med. Dels för att det är viktigt att våra hjältar i välfärden ska ha så bra betalt som möjligt! Dels för att både kommunen som arbetsgivare och de anställda behöver goda förutsättningar för att arbeta heltid, annars kommer det inte att finnas personal nog till äldreomsorgen i framtiden.

En privat aktör skulle omedelbart ”riva gärdesgårdarna” och använda ”stordriftsfördelarna” på Saxnäs-området genom effektivare användning av personalens kompetens över flera avdelningar, ökat samarbete mellan avdelningar. Det skulle också minska vikariebehovet markant, med ökad trygghet både för anställda och de boende som extra pluseffekt. 

Det är sådant som kommunen både kan och måste göra!

Slutligen finns flera mycket allvarliga, långsiktiga konsekvenser för äldreomsorgen i kommunen om alla särskilda boenden skulle läggas ut på privat drift.

Med enbart privat drift skulle anställningsvillkoren för en hel yrkeskår i Mora försämras! Det kommer knappast att gynna kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen på sikt. Den ”lönekonkurrens” som borgerliga politiker omhuldar skulle helt utebli!

Incitament och möjligheter att styra utbildnings- och praktikplatser uteblir. Privata utförare vill och kan rimligen inte ta det långsiktiga ansvaret för kompetensförsörjningen. Mora kommun tappar också ansvaret för genomförandet av heltidsresan som är en viktig del för att trygga kompetensförsörjningen i framtiden.

Upphandlad drift ställer stora krav på upphandlingsunderlag och kontrollfunktioner, då Mora kommun i praktiken tappar all egen verksamhet att jämföra effektivitet, kvalitet och kostnader med. Detta innebär i praktiken nya kostnader för kommunen!

Kostnadsutvecklingen blir i teorin mer förutsägbar, men innehåller också en ”riskpremie”. Den kan innebära en snabbare kostnadsutveckling om förutsättningarna förändras under entreprenadavtalets löptid. Samtidigt tappar kommunen möjligheterna att snabbt dra ekonomisk fördel av tekniska och organisatoriska landvinningar, digitalisering, mm.

Det kan på kort sikt verka ”smart” att privatisera, men det är lite som att kissa i byxan, befriande och lite varmt inledningsvis. Kallt, blött och obehagligt efter ett tag, när konsekvenserna för både ekonomi, kompetensförsörjning och personalens villkor blir uppenbara.

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S), Mora
Nice Mattsson, ledamot kommunstyrelsen (S), Mora

Gott debattklimat eller konsten att ignorera?

Vi brukar berömma oss för att ha ett gott debatt- och diskussionsklimat i Moras kommunfullmäktige, med respekt för varandras olika åsikter, utan personpåhopp eller skarpa invektiv.

Tyvärr räcker inte denna respekt till för att försöka besvara de berättigade frågor som faktiskt ställs i debatten. Förmågan att bemöta en fråga med att svara på något annat är visserligen en generell politikersjuka, men på Moras kommunfullmäktige den 16 december tog sig detta närmast komiska proportioner.

Bakgrunden är att majoriteten i Moras kommunfullmäktige, bestående av C, M, KD och Morapartiet, ville ändra i ägardirektivet för det kommunala bostadsbolaget Morastrand AB och skriva in i ägardirektivet att en av bolagets prioriterade uppgifter ska vara att sälja delar av sitt bestånd. Detta för att dels frigöra kapital så Morastrand kan bygga nya lägenheter, dels  för att också hjälpa Mora kommun att få andra fastighetsägare att vilja bygga och etablera sig i Mora genom att detta skulle få köpa delar av Morastrands bestånd.

I en lång och bitvis het debatt, mycket präglad av vänsterns fullständiga aversion mot att låta allmännyttan sälja en enda lägenhet, oavsett om detta är bra för bolaget och hyresgästerna eller ej, så ställde jag upprepade gånger frågan: 

Vad i de nu gällande ägardirektivet förhindrar att Morastrand säljer delar av sitt bestånd för att antingen bygga nytt i egen regi, eller för att ”stimulera” någon annan fastighetsägare att bygga nya hyreslägenheter?

Jag försöker nämligen låta mig vägledas av principen ”Varför fixa något som redan fungerar”.

Jag ställde frågan flera gånger under debatten. INGEN gång var det någon från majoriteten som gjorde minsta ansats att försöka besvara denna, i sammanhanget, ytterst relevanta fråga!

Frågan ignorerades totalt och bemöttes bara av långa tirader om hur viktigt och bra det var att man kan bygga fler bostäder i Mora. ”Man ska följa goda exempel” sades det och så pekade man på Falun och Borlänge, som inte alls har denna typ av skrivningar i sina ägardirektiv till allmännyttan.

En ytterst respektlös hållning, inte bara mot mig som ställde frågan, utan mot de morabor som också undrar och nu lämnas utan svar!

När sedan det av partierna, utanför den styrande Moraalliansen, som arbetar hårdast på att ställa sig in hos just denna styrande majoritet, har mage att kalla sig ”det enda riktiga oppositionspartiet”, samtidigt som de stenhårt pläderade för majoritetens förslag, då framstod plötsligt debatten som fullständigt absurd. George Orwell hälsar från romanen ”1984”…

Behöver jag tillägga att vårt återremissyrkande föll eftersom ”det enda riktiga oppositionspartiet” valde att helhjärtat stödja majoritetens förslag?

PS. Du kan se och höra hela debatten här (YouTube). Ärendet börjar 1.55 in i sändningen och mitt huvudinlägg börjar 2.04. Sen följer en lååååång debatt (totalt 2 tim 23 min), men det går att snabbspola vissa delar 😉 DS