Kategoriarkiv: vinst i välfärden

Friskolereformens och det fria skolvalets baksida

Publicerad den av
Svara

Förespråkarna av fritt skolval och systemet med oreglerade vinstuttag i friskoleverksamheten brukar tala sig varma för föräldrarnas rätt till ”självbestämmande” och det betydligt luddigare begreppet ”valfrihet”. Föräldrarnas självbestämmande och elevernas ”valfrihet” har dock en mycket allvarlig baksida: Ökad skolsegregation och därmed sämre förutsättningar att lyckas i skolan för elever från mindre studiemotiverande familjeförhållanden.

Förespråkarna för den nuvarande ordningen brukar också tala sig varma för att kvalitén ska garanteras genom olika former av kvalitetskriterier som ska gälla lika för kommunala skolor och friskolor, men man talar ofta tyst om hur dessa kontrollfunktioner ska utformas och administreras i en av regler och dokumentationskrav redan överlastad skola.

Skolinspektionen har de senaste åren visserligen blivit lite mer lyhörda för kommunernas synpunkter vid ansökningar om friskoleetableringar, men många kommuner är det som fått se sin skolplanering överkörd av okänsligt beviljade friskoleetableringar med oönskade fördyringar av skolverksamheten som följd. Något som i sin tur drivit upp skolpengen som friskolorna kan kvittera ut.

När det gäller Selja friskola i Mora blev effekten densamma för Mora kommun, en del direkt ökade kostnader, men framför allt uteblivna besparingar då effekterna av den planerade skolorganisationen uteblev.

Att notera också är att det aldrig var tal om att lägga ner Selja skola som skolenhet. Det var enbart mellanstadiet som berördes av den då planerade organisationsförändringen. Effekterna för skolorganisationen och den kommunala ekonomin är idag naturligtvis begränsade eftersom den kommunala skolan haft flera år på sig att anpassa sin verksamhet efter de nya förutsättningarna, men det var definitivt ekonomiskt kännbart under några år.

Eftersom inte alla föräldrar har möjlighet att välja fritt vilken skola man vill låta sina barn gå i, Selja skola rymmer knappast fler än de som går där idag, så är det knappast alla föräldrars sida friskoleförespråkarna står på, utan bara för dem som är driftiga nog eller ”haft turen” att se till att deras barn hamnat där.

Och det är väl det som är själva kärnan i den här debatten:

ALLA barn har rätt till en likvärdig och bra skola. Driftformen är egentligen ointressant, men den relativt generösa etableringsfriheten försvårar en långsiktig, effektiv och hållbar planering av kommunernas skolorganisationer och den totala avsaknaden av insyn och kontroll av hur skattemedlen disponeras hos de privata utförarna riskerar i många fall att skapa andra drivkrafter att driva skola än varje elevs okränkbara rätt till en likvärdig och bra skola.
Sammantaget betyder det högre kostnader, ökad segregation och minskad likvärdighet i skolan. Kanske en bättre skola för några, men en sämre skola för många.

Det handlar inte om man är för eller emot föräldrars och elevers rätt till ”självbestämmande”, för den är i praktiken förbehållen ett fåtal. Det handlar om man är för eller emot ett skolsystem som kan leva upp sitt pedagogiska och kompensatoriska uppdrag för ALLA Sveriges barn och unga!

Att privatisera är som att kissa i byxan

Publicerad den av
1

I Mora kommun utreds just nu att helt privatisera driften av samtliga avdelningar på Saxnäs, med totalt 135 äldreomsorgsplatser.

Privatisering är ingen magisk trollformel som kan lösa alla problem! Tvärtom har det ett pris som oftast blir högst för de anställda. Men även för kommunen har det ett pris och det priset kan bli högre än vad man tror.

En förutsättning för att minska kostnaderna genom privatisering är löneavtal med lägre lön, lägre OB och lägre jourersättning, och dessutom ofta 75%-tjänster som norm med små möjligheter till heltid.

Dessa villkor varken kan eller ska kommunen försöka konkurrera med. Dels för att det är viktigt att våra hjältar i välfärden ska ha så bra betalt som möjligt! Dels för att både kommunen som arbetsgivare och de anställda behöver goda förutsättningar för att arbeta heltid, annars kommer det inte att finnas personal nog till äldreomsorgen i framtiden.

En privat aktör skulle omedelbart ”riva gärdesgårdarna” och använda ”stordriftsfördelarna” på Saxnäs-området genom effektivare användning av personalens kompetens över flera avdelningar, ökat samarbete mellan avdelningar. Det skulle också minska vikariebehovet markant, med ökad trygghet både för anställda och de boende som extra pluseffekt. 

Det är sådant som kommunen både kan och måste göra!

Slutligen finns flera mycket allvarliga, långsiktiga konsekvenser för äldreomsorgen i kommunen om alla särskilda boenden skulle läggas ut på privat drift.

Med enbart privat drift skulle anställningsvillkoren för en hel yrkeskår i Mora försämras! Det kommer knappast att gynna kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen på sikt. Den ”lönekonkurrens” som borgerliga politiker omhuldar skulle helt utebli!

Incitament och möjligheter att styra utbildnings- och praktikplatser uteblir. Privata utförare vill och kan rimligen inte ta det långsiktiga ansvaret för kompetensförsörjningen. Mora kommun tappar också ansvaret för genomförandet av heltidsresan som är en viktig del för att trygga kompetensförsörjningen i framtiden.

Upphandlad drift ställer stora krav på upphandlingsunderlag och kontrollfunktioner, då Mora kommun i praktiken tappar all egen verksamhet att jämföra effektivitet, kvalitet och kostnader med. Detta innebär i praktiken nya kostnader för kommunen!

Kostnadsutvecklingen blir i teorin mer förutsägbar, men innehåller också en ”riskpremie”. Den kan innebära en snabbare kostnadsutveckling om förutsättningarna förändras under entreprenadavtalets löptid. Samtidigt tappar kommunen möjligheterna att snabbt dra ekonomisk fördel av tekniska och organisatoriska landvinningar, digitalisering, mm.

Det kan på kort sikt verka ”smart” att privatisera, men det är lite som att kissa i byxan, befriande och lite varmt inledningsvis. Kallt, blött och obehagligt efter ett tag, när konsekvenserna för både ekonomi, kompetensförsörjning och personalens villkor blir uppenbara.

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S), Mora
Nice Mattsson, ledamot kommunstyrelsen (S), Mora

Debatt om vinster i välfärden

Publicerad den av
Svara

Den 1 mars publicerades en debattartikel i Dalademokraten som hävdade att Reepalus utredningsförslag innebär ett återgång till fondsocialism (se bilden). Tisdagen den 7 mars publicerades mitt svar (se nedan):



Vinstbegränsning är inte fondsocialism

Nej, Göran Engström och Göte Persson, frågan om begränsning av vinster i skola och välfärdstjänster handlar inte om fondsocialism eller att begränsa den fria företagsamheten. Det handlar om medborgarnas genuina önskan att skattemedel främst ska användas för att på bästa sätt producera de behovsstyrda tjänster kommuner och landsting ändå alltid har det slutgiltiga ansvaret för.

För till skillnad mot kommuner och landsting, så har privata ”utförare” i skola och välfärd inget ansvar för verksamhetens långsiktiga upprätthållande. De har som främsta ansvar inför sina ägare att leverera vinst på insatt kapital, givetvis med beaktande av de innehålls- och kvalitetskrav som finns fastställda. LOV- och skolföretag är dessutom på förhand garanterade en viss ersättningsnivå. Blir det ändå för dyrt eller ”besvärligt” kan verksamheten med ett penndrag upphöra och elever, patienter och vårdbehövande blir automatiskt kommunens eller landstingets direkta ansvar.

Den privata företagsamheten inom skola och välfärd skapar egentligen inte heller några nya arbetstillfällen för lärare och vårdpersonal, eftersom varken elever, patienter eller vårdbehövande blir fler eller får ökade behov. Snacket om att si och så många anställda skulle hamna i kläm är därför bara nys. Personalen lär behövas oavsett huvudman.

Skola, omsorg och sjukvård är inga ”branscher” styrda av normala marknadsekonomiska principer. För att marknadsekonomiska principer ska kunna tillämpas på en ”bransch” krävs flera företag som, med delvis olika utbud, konkurrerar om flera kunder som har olika behov och preferenser.  

När det gäller skola, omsorg och sjukvård finns inga kunder i marknadsekonomisk mening. Kunden är ju den som betalar ”utföraren”, och den som betalar företagen i de ”branscher” som Göran Engström och Göte Persson säger sig värna, är skattekollektivet. Den enskildes möjlighet att välja är begränsad och styrd av behov och geografisk närhet, snarare än preferensstyrd efter innehåll och kvalitet. Och dessutom helt utan ekonomiska incitament för den som nyttjar tjänsterna, som på en normal marknad.

Så nej, Göran Engström och Göte Persson, Reepalus utredningsförslag må ha sina brister i vissa avseenden, men syftet är inte att kullkasta Socialdemokratins pragmatiska inställning till marknadsekonomin eller bidra till en ”socialisering av hela branscher”. 

Den innehåller dessutom en lång rad andra förslag än de som rör vinstbegränsningar och utgör ett ambitiöst försök att skapa ordning och reda i ”branscher” som, i välment aningslöshet, skapats för att kompensera för det allmännas tidigare oförmåga att skapa mångfald och bredd inom framför allt skolans område, men som senare spårat ur och idag i allt för hög utsträckning drivs med höga vinstmarginaler på skattekollektivets bekostnad som främsta mål!

Lennart Sohlberg (S)

företagare och fd ordförande i Gymnasienämnden i Mora