Kamrater, mötesdeltagare!

Vi har nu levt i ett drygt halvår med en regering bestående av moderater, kristdemokrater och liberaler, hårt styrd av ett extrempopulistiskt högerparti. 

De kom till makten med löften om snabbt elstöd, kraftigt sänkta bränslepriser och påståenden om att kärnkraften enkelt kunde byggas ut så att vi, lika enkelt och snabbt, skulle kunna få billigare el.

De lovade också få bukt med prisökningarna på framför allt mat. Vem minns till exempel inte Ebba Buchs viftande med en falukorv hon tyckte blivit alldeles för dyr – i en radiodebatt…

Löften, som när de prövats mot verkligheten, visat sig betydligt svårare, ja till och med omöjliga att uppfylla.

En verklighet som de, liksom vi Socialdemokrater, givetvis förstod inte skulle vara så enkel att möta, som de ville ge sken av.

Men det sa man aldrig till väljarna…

De lovade också ordning och reda i skolan, en bättre äldreomsorg och att sjukvårdsköerna snabbt skulle försvinna, bara de kom till makten.

Vad de INTE pratade lika mycket om före valet, var hur de tänkte att det skulle gå till, eftersom de samtidigt lovade sänka skatterna för ”vanligt folk”.

”Vanligt folk” visade sig för övrigt vara de som har månadsinkomster över 50.000…

Hur de skulle få ihop detta med sänkta skatter och samtidigt öka kvalitet och tillgänglighet i välfärden, det berättade de aldrig.

Och det är inte så konstigt – det är nämligen en ekvation som inte går ihop!

Och det är inte heller meningen att den ska gå ihop! För syftet med skattesänkningarna är egentligen något helt annat. Tanken är att allt mer av sjukvård, äldreomsorg och skola ska utföras av privata företag och finansieras av försäkringslösningar.

Detta genom att vi medborgare kommer bli mer och mer frustrerade och missnöjda över att samhället inte längre förmår leva upp till våra förväntningar på välfärden och därmed förväntas vi vara beredda att betala allt dyrare försäkringslösningar. Precis som i högerns föregångsland – USA!

Högerns vision är nämligen INTE ett samhälle baserat på grundtanken om ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

Högervisionen är istället ”bara jag får det bra, så får de andra sköta sig själva”.

Att regeringen vägrar skjuta till de 24 miljarder, som kommuner och regioner så desperat behöver för att kunna upprätthålla kvalitet och tillgänglighet i omsorgen – det är ingen slump.

De säger att det är nyttigt med ett ”förändringstryck” för att effektivisera kommuners och regioners verksamhet. Som om verksamheten skulle vara särskilt ineffektiv idag?

Men de vet att det i själva verket kommer att leda till nedskärningar, och att nedskärningar bereder vägen för privata lösningar.

Tro mig, den dagen är inte långt borta då våra försäkringsbolag, inte bara erbjuder sjukvårdsförsäkringar, utan också kommer att erbjuda försäkringar för en tryggare äldreomsorg.

Försäkringar som de som har råd säkert glatt kommer att betala för. Men vilken omsorg får de som inte har råd?

Mötesdeltagare! Det är nog nu!

Vårt Sverige behöver inte mer av privatiserad skola, vård och omsorg.

Vi behöver mer av gemensamt ansvarstagande och gemensam finansiering, genom ett solidariskt och utjämnande skattesystem.

Kommuner och regioner behöver inte mer av ”förändringstryck”.

Kommuner och regioner behöver mer resurser. NU! För en solidarisk välfärd, där behovet ska styra. Inte plånboken!

Tack för ordet!