Klart att den som är rik och frisk inte gärna vill betala skatt…

De flesta av oss betalar runt 25-30% av vår inkomst i skatt. Din arbetsgivare betalar också in ungefär lika mycket i form av arbetsgivaravgifter. Vi betalar också en hel del skatt på det vi konsumerar i form av moms. Lägger man ihop det blir det ju en rätt rejäl slant vi skickar in till sjukförsäkring, pension och samhällets skydds- och välfärdsfunktioner.

Detta sticker vissa politiska partier och dess anhängare i ögonen. Speciellt verkar det störa personer med höga inkomster och mycket kapital, eller tror alla att de är rika och höginkomsttagare…?

Men vi får också en hel del tillbaka av detta. Vissa mer än andra, beroende på hur livets lotter råkat falla. Och det är väl klart (?) att den som är rik och frisk (så länge man nu är det…) inte gärna betalar för andras sjukvård, sjukpenning, pension, eller olika bidrag.

Men få av oss skulle nog ha råd med de daghemsavgifter, skolavgifter, vägavgifter sjukvårdsförsäkringar, pensionsförsäkringar och allehanda andra försäkringar som annars skulle krävas för att skapa ekonomisk och social trygghet genom livet. För även om livet ser ljust ut för dig just idag, kan det snabbt vända till djupaste mörker.

Summan av avgifter och försäkringspremier skulle för många av oss vida överstiga det vi betalar i skatt idag, vilket automatiskt skulle leda till kraftigt ökad fattigdom och social ojämlikhet, vilket i sin tur leder till social och hälsomässig utslagning och sannolikt ökad kriminalitet.

Knappast ett samhälle någon vill se framför sig…

Men det finns naturligtvis inget egenvärde i att beskatta varken arbete eller konsumtion. Det görs för att finansiera sådant vi idag tar helt för givet, som i princip gratis utbildning från förskola till högskoleexamen, en avancerad och tillgänglig sjukvård, en trygg ålderdom, gator, vägar och järnvägar, idrottsanläggningar och stöd till föreningslivet och inte minst polis, rättsväsende och försvar.

Skatt kan också fungera som ett sätt att styra utvecklingen i en för Sverige långsiktigt gynnsam riktning och för att minska risken för kostnadschocker i framtiden. Bränsleskatterna är ett bra exempel på detta.

Priserna på fossila bränslen kommer, vare sig vi vill det eller inte, att stiga i takt med att de blir dyrare och svårare att utvinna framöver.

Fossilberoendet gör oss också ohälsosamt beroende av skurkstater som Ryssland och Iran. Krig och kriser kan snabbt strypa tillgången och få priserna att stiga snabbt och oväntat. Staten kan inte långsiktigt ”curla” och hålla oss medborgare helt skadeslösa mot krig och kriser i vår omvärld med lånade pengar. 

Tanken på lägre skatt på både arbete, drivmedel och konsumtion är naturligtvis tilltalande för alla. Vem tackar nej till mer pengar i plånboken?

Problemet är att tackar vi okritiskt ja till dessa ”erbjudanden”, hur väl motiverade de än kan verka, så säger vi också nej till en långsiktigt välfungerande skola, sjukvård, gator och vägar, polis, försvar och mycket annat som vi tar för självklart. Det ger oss också mindre möjligheter att behålla Sveriges suveränitet och oberoende i en orolig framtid.

Med det sagt ska givetvis våra gemensamma skattemedel förvaltas så klokt och effektivt som möjligt. Men skatt är alltså inte stöld, som vissa vill hävda, utan en investering i ett gott samhälle och vår gemensamma framtid!

Här nedan en AI-skapad bildversion av ovanstånde text för den som vill ha en sammanfattning…

Mitt tal på Första maj i Mora 2023

Kamrater, mötesdeltagare!

Vi har nu levt i ett drygt halvår med en regering bestående av moderater, kristdemokrater och liberaler, hårt styrd av ett extrempopulistiskt högerparti. 

De kom till makten med löften om snabbt elstöd, kraftigt sänkta bränslepriser och påståenden om att kärnkraften enkelt kunde byggas ut så att vi, lika enkelt och snabbt, skulle kunna få billigare el.

De lovade också få bukt med prisökningarna på framför allt mat. Vem minns till exempel inte Ebba Buchs viftande med en falukorv hon tyckte blivit alldeles för dyr – i en radiodebatt…

Löften, som när de prövats mot verkligheten, visat sig betydligt svårare, ja till och med omöjliga att uppfylla.

En verklighet som de, liksom vi Socialdemokrater, givetvis förstod inte skulle vara så enkel att möta, som de ville ge sken av.

Men det sa man aldrig till väljarna…

De lovade också ordning och reda i skolan, en bättre äldreomsorg och att sjukvårdsköerna snabbt skulle försvinna, bara de kom till makten.

Vad de INTE pratade lika mycket om före valet, var hur de tänkte att det skulle gå till, eftersom de samtidigt lovade sänka skatterna för ”vanligt folk”.

”Vanligt folk” visade sig för övrigt vara de som har månadsinkomster över 50.000…

Hur de skulle få ihop detta med sänkta skatter och samtidigt öka kvalitet och tillgänglighet i välfärden, det berättade de aldrig.

Och det är inte så konstigt – det är nämligen en ekvation som inte går ihop!

Och det är inte heller meningen att den ska gå ihop! För syftet med skattesänkningarna är egentligen något helt annat. Tanken är att allt mer av sjukvård, äldreomsorg och skola ska utföras av privata företag och finansieras av försäkringslösningar.

Detta genom att vi medborgare kommer bli mer och mer frustrerade och missnöjda över att samhället inte längre förmår leva upp till våra förväntningar på välfärden och därmed förväntas vi vara beredda att betala allt dyrare försäkringslösningar. Precis som i högerns föregångsland – USA!

Högerns vision är nämligen INTE ett samhälle baserat på grundtanken om ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

Högervisionen är istället ”bara jag får det bra, så får de andra sköta sig själva”.

Att regeringen vägrar skjuta till de 24 miljarder, som kommuner och regioner så desperat behöver för att kunna upprätthålla kvalitet och tillgänglighet i omsorgen – det är ingen slump.

De säger att det är nyttigt med ett ”förändringstryck” för att effektivisera kommuners och regioners verksamhet. Som om verksamheten skulle vara särskilt ineffektiv idag?

Men de vet att det i själva verket kommer att leda till nedskärningar, och att nedskärningar bereder vägen för privata lösningar.

Tro mig, den dagen är inte långt borta då våra försäkringsbolag, inte bara erbjuder sjukvårdsförsäkringar, utan också kommer att erbjuda försäkringar för en tryggare äldreomsorg.

Försäkringar som de som har råd säkert glatt kommer att betala för. Men vilken omsorg får de som inte har råd?

Mötesdeltagare! Det är nog nu!

Vårt Sverige behöver inte mer av privatiserad skola, vård och omsorg.

Vi behöver mer av gemensamt ansvarstagande och gemensam finansiering, genom ett solidariskt och utjämnande skattesystem.

Kommuner och regioner behöver inte mer av ”förändringstryck”.

Kommuner och regioner behöver mer resurser. NU! För en solidarisk välfärd, där behovet ska styra. Inte plånboken!

Tack för ordet!

Prioritera om, Reinfeldt!

smulor_kvar_till_jobbenDet är intressant att se hur politiken individualiserats till en nivå där allt fler undrar vart samhällets ansvar för skolan och den gemensamma välfärden tagit vägen.

Det är ganska uppenbart att skattesänkningar i 130-miljardersklassen inte är möjliga utan att det till sist får konsekvenser för samhällets möjligheter att uppfylla de åtaganden inom vård, skola och omsorg som de allra flesta medborgare, från höger till vänster, tar för självklara.

För de allra sämst avlönade (arbetslösa och sjukskrivna får inte en spänn…) är naturligtvis en ytterligare skattesänkning välkommen, men för den som tjänar sina 20-30000 eller mer kommer det extra tillskottet med en bitter bismak, när man samtidigt ser de ökande behoven i äldreomsorgen och och att allt fler barn får svårigheter i skolan.

Det handlar inte om ”bidrag” mot ”arbetslinje” eller att allt var bättre förr. Det handlar om att en allt större skara medborgare tycker att regeringen prioriterar fel!

Av 25 miljarder i ”reformutrymme” (till stor del lånat) lägger Reinfeldts regering till exempel ca 1,7 miljarder på skolan (varav det mesta är en tidigare aviserad ”besparing” som dragits tillbaka), 845 miljoner för att möta den extremt höga arbetslösheten (varav 112 miljoner för att bekämpa ungdomsarbetslösheten), medan man lägger hela 17,5 miljarder på att sänka skatten för dem som har arbete och, faktiskt, pension (2,5 miljarder).

En bättre prioritering vore att satsa på att utbilda de arbetslösa så de blir kompetenta för de många lediga arbeten som faktiskt finns.

En bättre prioritering vore att satsa på åtgärder som skapar möjligheter för lärare att bättre möta alla barns olika behov.

En bättre prioritering vore att satsa på att sänka skatten på pension så de som har lagt grunden för vårt välstånd får mer att leva på.

En bättre prioritering vore att ge kommuner och landsting en reell möjlighet att leva upp till berättigade krav, från såväl statsmakten som medborgarna, på vården och omsorgen.

———–
Publicerad också i Dalademokraten 30 september 2013