#kandulova fördummar det politiska samtalet

Genom att reducera ytterst komplexa frågeställningar till ett enkelt ja eller nej riskerar vi att få en fördumning av det politiska samtalet.

– Men, tycker vän av ordning, ska det vara så svårt att svara ett tydligt ja eller nej på vad man tycker?

Ja, man ska vara försiktig med vad man lovar! Ett ja eller nej på en fråga som bygger på felaktiga premisser kan innebära att man stänger möjligheter eller öppnar för konsekvenser man inte tänkte på när frågan ställdes. Vi har exemplet med Coops idé om att etablera en matbutik på grönytan mellan bostäderna och järnvägsspåret på Saxnäs närmast äldreboendet.

Att svara “nej” på frågan “Kan du lova att det inte kommer byggas någon affärsverksamhet på Saxnäsområdet?” innebär INTE att man därmed sagt ja till att låta Coop, eller någon annan, etablera en matbutik där.

Det är också en fråga om avgränsning. Vad menar frågeställaren egentligen med “Saxnäsområdet”, och hur tolkas det av den som läser frågan och svaren? Räknas brandstationstomten dit?

Som ansvarskännande politiker kan man inte heller bara hoppa på första bästa “opinonsvåg” och surfa med, även om den ligger i linje med vad man spontant tycker känns rätt. Då är risken stor att man landar fel i slutändan. Och hur ser opinionen egentligen ut? Några få med stark röst och resurser, eller bred och folkligt förankrad? Det är sådana avvägningar den demokratiska processen är till för att reda ut.

Det går heller inte att förbjuda någon att ha idéer, och idéer är just vad Coop hittills presenterat. När de kommer med en konkret förfrågan om att få ändra stadsplanen, först då har vi politiker och medborgare något att ta ställning till.

Just i det här fallet kan det tyckas vara enkelt att säga nej redan till själva idén då den rör en av många uppskattad grönyta, men skulle vi i Mora få rykte om oss att säga nej till idéer om olika etableringar innan det finns konkreta förslag att faktiskt ta ställning till, så är risken överhängande att vi tappar i attraktivitet. Och det gagnar ingen i det långa loppet.

Idéer som denna skapar diskussioner och engagemang, och det är bra!

Förhoppningsvis kommer just denna att leda fram till att, det sedan länge avstannande arbetet med utvecklingen av park- och promenadstråket runt Saxviken äntligen kommer igång.

Just därför ska vi inte reflexmässigt “döda” idéer innan de formulerats till ett förslag att ta ställning till. Låt istället denna diskussion handla om vad vi vill göra med den pärla som området runt Saxviken är, och hur det ska kunna genomföras, istället för att fokusera på vad som INTE ska få göras.

Att binda ris åt egen rygg

Alliansens fulspel under täcket med SD är ovärdigt den svenska demokratin!

Fullföljer de sitt hot om misstroendevotum utan att kunna visa att försvarsministern gjort något konstitutionellt fel (vilket ska utredas av riksdagens konstitutionsutskott, KU), så är deras agerande inget annat än ett rent politiskt taktiserande för att svartmåla och bli av med vår regerings kanske starkaste och populäraste minister!

Hoten om misstroende mot den nye infrastrukturministern Thomas Enerot och finansminister Magdalena Andersson för förslagen om flygskatt, slopad indexuppräkning av brytpunkten för statlig skatt och de sk 3:12-reglerna handlar inte heller om konstitutionella risker för Sverige, utan att man helt enkelt ogillar förslagen.

Detta agerande – om det fullföljs – kommer dessutom att öppna slussarna för framtida oppositioner att när som helst, och utan konkret grund, rikta misstroende mot varje minister i en minoritetsregering vars förslag ogillas av oppositionen. Därmed förlamas regeringschefen i sin roll som regeringsbildare och minoritetsregeringar omöjliggörs i praktiken.

Detta kommer i så fall givetvis även att slå stenhårt tillbaka på en eventuell alliansregering, om de inte skaffar sig majoritetsunderlag genom att gå SD till mötes i en lång rad frågor.


Mer läsning:

Toppmoderat sågar misstroendeförklaringen av Hultqvist

Daniel Swedin slår huvudet på spiken

Varningsklockorna ringde tidigt

Minskad demokrati med större förvaltningar

(Svar på en insändare av Erik Andersson i Dala-Demokraten den 7 november)

Fler kommuner och färre kommunkontor skulle enligt Erik Andersson stärka demokratin. Jag håller inte med. Hans förslag skulle istället försvaga den lokala demokratin och ge tjänstemännen makt att styra demokratin!

Hur ska en liten kommun få en länsövergripande förvaltningsorganisation att arbeta så att exempelvis specifika politiska mål uppnås i den egna kommunen?

En förvaltningsorganisation ska helt enkelt ligga inom ramarna för den politiska organisation den är satt att tjäna. I annat fall tappas det demokratiska inflytandet över utförandet.

Det finns andra sätt att möta problemen med ökad specialisering och svårigheter att rekrytera. Idag finns exempelvis gemensamma nämnder eller kommunförbund för uppgifter som blir små kommuner övermäktiga. Därmed blir inte den byråkratiska enheten större än den politiska och det demokratiska inflytandet över förvaltningsprocessen bibehålls. Det finns säkert också andra ”asymmetriska” lösningar man kan tänka sig utan att ge avkall på kravet att förvaltningsorganisationen ska rymmas inom ramarna för den politiska organisationen.

Till alla dem som tycker att både skola och sjukvård borde förstatligas eller byråkratiseras vill jag också säga:
Det vore ett effektivt sätt att ta död på landsbygdsskolorna och många av de lasarett man säger sig värna om. Utan lokalt och regionalt politiskt inflytande – och ansvar! – för dessa verksamheter räcker det med några tryck på ”delete”-knappen i Stockholm för att nedläggningarna ska vara ett faktum!

Seriöst, Morapartiet…?

Har kollat lite på vad partierna i Mora svarar på frågorna på DTs frågepanel #kandulova. Man kan ha synpunkter på själva upplägget att partierna ska svara ja eller nej och sedan motivera sitt svar på de olika frågorna. Politik är sällan så svartvit att man entydigt kan svara ja eller nej om man ska införa eller genomföra något.

Dels att chansen/risken minimal att något enskilt parti, i Mora i alla fall, får egen majoritet, utan är beroende av samarbete och kompromisser med ett eller flera partier.

Dels har vi som kommunpolitiker en ekonomisk verklighet och stränga lagar som reglerar den kommunala verksamheten att förhålla oss till.

Mot den bakgrunden är det speciellt intressant att titta på Morapartiets svar på de olika frågorna. I princip svarar partiet ja på alla frågor som ställs och lovar ”allt till alla”, vilket om man börjar räkna på kostnaderna, skulle skapa många nya utgifter för kommunen, dessutom ofta i strid med den kommunala kompetensen. Detta samtidigt som Morapartiet påstår sig sätta vård, skola och omsorg främst…

Morapartiet kan inte heller gömma sig bakom det faktum att man troligen aldrig kommer till makten och därför kan lova ”allt till alla”. Risken finns att partiet måste ingå i ”regeringsunderlaget” för en eventuell borgerlig koalition i Mora efter valet. Då skulle partiet tvingas stå till svars för alla sina vidlyftiga löften till väljarna.

Domen borde bli hård…

Svar på öppet brev ang gymnasieskolan i Mora

Detta är ett svar på ett öppet brev, publicerat i Dalademokraten 16/5 och i Mora Tidning 19/5, från ett antal föräldrar som är besvikna över Gymnasienämndens beslut att lägga ner inriktningarna teater och dans på estetprogrammet vid S:t Mikaelsskolan.

Svaret publiceras i respektive tidning den 21/5 och är undertecknat av samtliga nämndsledamöter som står bakom beslutet.

————————-

Vi beklagar verkligen BÅDE att vi tvingats ta det drastiska beslutet att lägga ner dans- och teaterinriktningarna på estetprogrammet, OCH att beslutet kommit väldigt sent. Vi förstår verkligen elevers och föräldrars frustration.

Bakgrunden är att nämnden under flera år har sett ett vikande intresse för flera inriktningar inom våra nationella program, bland annat estetprogrammets dans- och teaterinriktningar. Samtidigt har hela skolan på grund av allt mindre ungdomskullar i Mora, Orsa och Älvdalen minskat från ca 1100 elever för tre år sen till ca 800-850 elever idag och för överskådlig tid framöver. I takt med allt färre elever har naturligtvis också stats- och kommunbidrag minskat och nämnden har dragits med stora ekonomiska underskott sedan 2011.

En konsekvens av detta är att Gymnasienämnden tvingats lägga ner ett antal inriktningar på flera olika program. Det handlar alltså långt ifrån enbart om dans- och teaterinriktningarna på det estetiska programmet. Beslutet om dessa nedläggningar var nödvändigt för att vi ska ha möjlighet att behålla en livskraftig gymnasieskola i Mora i framtiden. Det har länge varit för få elever för de 12 nationella program med flera olika inriktningar vi haft.

När det gäller tidpunkten för beslutet är det så att vi hade planerat att fatta beslutet på nämndens sammanträde den 16 april. Underlaget ansågs dock inte tillräcklig för att fatta beslut på. Ärendet återremitterades därför för komplettering.

Att vi inte fattat beslutet tidigare var för att förvissa oss om att ingen kraftig ökning i intresset för berörda inriktningar uppstått. Något tillförlitligt underlag går inte att få fram före början av april och den 16/4 var alltså i princip det tidigaste datum ett beslut.

När nu nämnden beslutade att skjuta upp avgörandet, så skulle det normalt avgjorts på det ordinarie sammanträdet den 14 maj, samma dag som omvalsperioden går ut. För att ändå ge berörda elever en liten, men dock, chans att göra ett omval kallade vi därför in till extra nämndsammanträde så tidigt som möjligt, vilket blev den 7 maj, varefter samtliga berörda elever omgående informerades.

Detta är alltså förklaringen, och vi beklagar verkligen de problem och den besvikelse detta orsakat de elever som på kort varsel tvingats tänka om i sitt gymnasieval.

Vad gäller de ”extra” meritpoäng som eleverna kan erhålla vid de sk antagningsproven, så är det något som en del skolor, bland annat S:t Mikaelsskolan, tillämpar  för att kunna göra ett urval om en inriktning har fler sökande än platser. Något som inte varit fallet i Mora på många år.

Politik – samhällsengagemang eller plånboksfrieri?

Politik är för mig som politiker att skapa, utveckla och förverkliga idéer och visioner för samhällets gemensamma fortbestånd och utveckling.
Tyvärr har politiken, delvis drivet av den politiska rapporteringen i massmedia, allt mer kommit att handla om vilket parti som ger mig som väljare ”bästa dealen”. Samhällsförändring har reducerats till en fråga om vilka som blir “vinnare” eller “förlorare” när det gäller skatten, istället för vad vi kan och vill åstadkomma med den skatt vi gemensamt betalar.
Politiken och den politiska rapporteringen borde naturligtvis istället handla om vilket parti som erbjuder det bästa fundamentet och visionerna för ett samhälle där alla ges möjlighet att utvecklas och själva bidra till samhällets utveckling.
Annars dödas samhällsengagemanget och lusten att arbeta för det gemensammas bästa och skapar uppgivenhet hos medborgarna/väljarna. Ansvaret för denna utveckling delas i lika delar av oss politiker och våra massmedier.
Så, du som tycker att ”det spelar ingen roll vilket parti jag röstar på”, tänk då på politiska partier som bygglag som har olika sätt att se på hur ett hus ska byggas.
Grunden har bygglagen från början ganska bestämda åsikter om. Några vill bygga med källare och många våningar högt, andra vill bygga källarlöst och med färre våningar, men i övrigt är planlösningar och byggstandard en ganska öppen fråga. Du som ska bo där behöver inte nödvändigtvis gilla alla planlösningar, golvmaterial eller tapeter. Huvudsaken är att du är gillar själva grunden och husets stomme.
När det gäller resten har du själv alla möjligheter att påverka bygget!
Politiken är alltså öppen för alla som vill vara med och bygga. Förmår sedan massmedierna granska politiken som just ett samhällsbygge och inte bara som en “tävling” om vilket parti som ger dig mest i plånboken, då kommer det äkta samhällsengagemanget öka och människor kan börja tro på politikens möjligheter igen!