Gott debattklimat eller konsten att ignorera?

Vi brukar berömma oss för att ha ett gott debatt- och diskussionsklimat i Moras kommunfullmäktige, med respekt för varandras olika åsikter, utan personpåhopp eller skarpa invektiv.

Tyvärr räcker inte denna respekt till för att försöka besvara de berättigade frågor som faktiskt ställs i debatten. Förmågan att bemöta en fråga med att svara på något annat är visserligen en generell politikersjuka, men på Moras kommunfullmäktige den 16 december tog sig detta närmast komiska proportioner.

Bakgrunden är att majoriteten i Moras kommunfullmäktige, bestående av C, M, KD och Morapartiet, ville ändra i ägardirektivet för det kommunala bostadsbolaget Morastrand AB och skriva in i ägardirektivet att en av bolagets prioriterade uppgifter ska vara att sälja delar av sitt bestånd. Detta för att dels frigöra kapital så Morastrand kan bygga nya lägenheter, dels  för att också hjälpa Mora kommun att få andra fastighetsägare att vilja bygga och etablera sig i Mora genom att detta skulle få köpa delar av Morastrands bestånd.

I en lång och bitvis het debatt, mycket präglad av vänsterns fullständiga aversion mot att låta allmännyttan sälja en enda lägenhet, oavsett om detta är bra för bolaget och hyresgästerna eller ej, så ställde jag upprepade gånger frågan: 

Vad i de nu gällande ägardirektivet förhindrar att Morastrand säljer delar av sitt bestånd för att antingen bygga nytt i egen regi, eller för att ”stimulera” någon annan fastighetsägare att bygga nya hyreslägenheter?

Jag försöker nämligen låta mig vägledas av principen ”Varför fixa något som redan fungerar”.

Jag ställde frågan flera gånger under debatten. INGEN gång var det någon från majoriteten som gjorde minsta ansats att försöka besvara denna, i sammanhanget, ytterst relevanta fråga!

Frågan ignorerades totalt och bemöttes bara av långa tirader om hur viktigt och bra det var att man kan bygga fler bostäder i Mora. ”Man ska följa goda exempel” sades det och så pekade man på Falun och Borlänge, som inte alls har denna typ av skrivningar i sina ägardirektiv till allmännyttan.

En ytterst respektlös hållning, inte bara mot mig som ställde frågan, utan mot de morabor som också undrar och nu lämnas utan svar!

När sedan det av partierna, utanför den styrande Moraalliansen, som arbetar hårdast på att ställa sig in hos just denna styrande majoritet, har mage att kalla sig ”det enda riktiga oppositionspartiet”, samtidigt som de stenhårt pläderade för majoritetens förslag, då framstod plötsligt debatten som fullständigt absurd. George Orwell hälsar från romanen ”1984”…

Behöver jag tillägga att vårt återremissyrkande föll eftersom ”det enda riktiga oppositionspartiet” valde att helhjärtat stödja majoritetens förslag?

PS. Du kan se och höra hela debatten här (YouTube). Ärendet börjar 1.55 in i sändningen och mitt huvudinlägg börjar 2.04. Sen följer en lååååång debatt (totalt 2 tim 23 min), men det går att snabbspola vissa delar 😉 DS

#kandulova fördummar det politiska samtalet

Genom att reducera ytterst komplexa frågeställningar till ett enkelt ja eller nej riskerar vi att få en fördumning av det politiska samtalet.

– Men, tycker vän av ordning, ska det vara så svårt att svara ett tydligt ja eller nej på vad man tycker?

Ja, man ska vara försiktig med vad man lovar! Ett ja eller nej på en fråga som bygger på felaktiga premisser kan innebära att man stänger möjligheter eller öppnar för konsekvenser man inte tänkte på när frågan ställdes. Vi har exemplet med Coops idé om att etablera en matbutik på grönytan mellan bostäderna och järnvägsspåret på Saxnäs närmast äldreboendet.

Att svara “nej” på frågan “Kan du lova att det inte kommer byggas någon affärsverksamhet på Saxnäsområdet?” innebär INTE att man därmed sagt ja till att låta Coop, eller någon annan, etablera en matbutik där.

Det är också en fråga om avgränsning. Vad menar frågeställaren egentligen med “Saxnäsområdet”, och hur tolkas det av den som läser frågan och svaren? Räknas brandstationstomten dit?

Som ansvarskännande politiker kan man inte heller bara hoppa på första bästa “opinonsvåg” och surfa med, även om den ligger i linje med vad man spontant tycker känns rätt. Då är risken stor att man landar fel i slutändan. Och hur ser opinionen egentligen ut? Några få med stark röst och resurser, eller bred och folkligt förankrad? Det är sådana avvägningar den demokratiska processen är till för att reda ut.

Det går heller inte att förbjuda någon att ha idéer, och idéer är just vad Coop hittills presenterat. När de kommer med en konkret förfrågan om att få ändra stadsplanen, först då har vi politiker och medborgare något att ta ställning till.

Just i det här fallet kan det tyckas vara enkelt att säga nej redan till själva idén då den rör en av många uppskattad grönyta, men skulle vi i Mora få rykte om oss att säga nej till idéer om olika etableringar innan det finns konkreta förslag att faktiskt ta ställning till, så är risken överhängande att vi tappar i attraktivitet. Och det gagnar ingen i det långa loppet.

Idéer som denna skapar diskussioner och engagemang, och det är bra!

Förhoppningsvis kommer just denna att leda fram till att, det sedan länge avstannande arbetet med utvecklingen av park- och promenadstråket runt Saxviken äntligen kommer igång.

Just därför ska vi inte reflexmässigt “döda” idéer innan de formulerats till ett förslag att ta ställning till. Låt istället denna diskussion handla om vad vi vill göra med den pärla som området runt Saxviken är, och hur det ska kunna genomföras, istället för att fokusera på vad som INTE ska få göras.

Att binda ris åt egen rygg

Alliansens fulspel under täcket med SD är ovärdigt den svenska demokratin!

Fullföljer de sitt hot om misstroendevotum utan att kunna visa att försvarsministern gjort något konstitutionellt fel (vilket ska utredas av riksdagens konstitutionsutskott, KU), så är deras agerande inget annat än ett rent politiskt taktiserande för att svartmåla och bli av med vår regerings kanske starkaste och populäraste minister!

Hoten om misstroende mot den nye infrastrukturministern Thomas Enerot och finansminister Magdalena Andersson för förslagen om flygskatt, slopad indexuppräkning av brytpunkten för statlig skatt och de sk 3:12-reglerna handlar inte heller om konstitutionella risker för Sverige, utan att man helt enkelt ogillar förslagen.

Detta agerande – om det fullföljs – kommer dessutom att öppna slussarna för framtida oppositioner att när som helst, och utan konkret grund, rikta misstroende mot varje minister i en minoritetsregering vars förslag ogillas av oppositionen. Därmed förlamas regeringschefen i sin roll som regeringsbildare och minoritetsregeringar omöjliggörs i praktiken.

Detta kommer i så fall givetvis även att slå stenhårt tillbaka på en eventuell alliansregering, om de inte skaffar sig majoritetsunderlag genom att gå SD till mötes i en lång rad frågor.


Mer läsning:

Toppmoderat sågar misstroendeförklaringen av Hultqvist

Daniel Swedin slår huvudet på spiken

Varningsklockorna ringde tidigt