En vision för Mora bortom valdagen

Så här hoppas jag att den som lever om 10-15 år ska kunna uppleva Mora (inspirerat av Socialdemokraternas vision ”Mora Sjöstad”):

Du rör dig genom Mora en vacker majdag, kanske på väg hem från jobbet, en cykeltur längs Saxviken eller en promenad genom centrum. Eller så har du just kommit ”hem till byn”, du har färdats genom skogen, haft solens värme mot framrutan och solskyddet nerfällt.
Solen glittrar i vattnet, och du ser människor njuta av vardagen – barn som leker i lekparken, grannar som fikar vid vattnet, någon som tar ett vårligt kvällsdopp eller övar tricks på skateboardrampen.

I trygghetsboendets samlingssal, med vacker utsikt över vattnet, träffas våra seniorer för att samtala om livet, lyssna på musik eller någon föreläsning, eller möta barnen från den närbelägna förskolan.

I det särskilda boendets trivsamma innergårdar ges våra sköra äldre en möjlighet att njuta av finvädret, samtidigt som de erbjuds en god lunch eller en ”gofika” från boendets fantastiska kök.

På den nya högstadieskolan går lärarna tillsammans med specialpedagogerna igenom planeringen inför morgondagen. En mindre konflikt bland eleverna behöver hanteras och några av dem mår dåligt. Med hjälp av det samlade elevhälsoteamet lägger man upp en handlingsplan som alla vuxna på skolan känner ansvar för att genomföra.

Metoden man använder har visat sig framgångsrik och alla högstadieelever får nu möjlighet till samma stöd. Den psykiska ohälsan har också minskat och studieresultaten ökat sedan den nya högstadieskolan byggdes.

Eleverna har åkt hem och fler av dem väljer numera att åka med de moderna el-bussarna, som nu går oftare ut till våra byar och dessutom är avgiftsfria för alla skolungdomar.

På förskolan och fritidshemmen lider dagen mot sitt slut och de få kvarvarande barnen från olika avdelningar samlas för en gemensam sago- och vilostund tillsammans med den trygga och välutbildade personalen.

Till helgen blir det full fart runt Saxviken, med både skateboardtävlingar i Moras nu välkända anläggning och uppträdanden för alla åldrar på flera småscener. Flera arrangörsföreningar har bildats som håller området levande, sommar som vinter.

Och i den snart färdiga kulturscenen pågår planeringen inför kommande vinters återuppståndna Vinterfest för fullt. Flera världsartister inom klassisk musik och dans är redan bokade.

Det är vårt Mora, en levande och trivsam plats att bo och verka i. Och vi kan fortsätta utveckla det – tillsammans!

Klart att den som är rik och frisk inte gärna vill betala skatt…

De flesta av oss betalar runt 25-30% av vår inkomst i skatt. Din arbetsgivare betalar också in ungefär lika mycket i form av arbetsgivaravgifter. Vi betalar också en hel del skatt på det vi konsumerar i form av moms. Lägger man ihop det blir det ju en rätt rejäl slant vi skickar in till sjukförsäkring, pension och samhällets skydds- och välfärdsfunktioner.

Detta sticker vissa politiska partier och dess anhängare i ögonen. Speciellt verkar det störa personer med höga inkomster och mycket kapital, eller tror alla att de är rika och höginkomsttagare…?

Men vi får också en hel del tillbaka av detta. Vissa mer än andra, beroende på hur livets lotter råkat falla. Och det är väl klart (?) att den som är rik och frisk (så länge man nu är det…) inte gärna betalar för andras sjukvård, sjukpenning, pension, eller olika bidrag.

Men få av oss skulle nog ha råd med de daghemsavgifter, skolavgifter, vägavgifter sjukvårdsförsäkringar, pensionsförsäkringar och allehanda andra försäkringar som annars skulle krävas för att skapa ekonomisk och social trygghet genom livet. För även om livet ser ljust ut för dig just idag, kan det snabbt vända till djupaste mörker.

Summan av avgifter och försäkringspremier skulle för många av oss vida överstiga det vi betalar i skatt idag, vilket automatiskt skulle leda till kraftigt ökad fattigdom och social ojämlikhet, vilket i sin tur leder till social och hälsomässig utslagning och sannolikt ökad kriminalitet.

Knappast ett samhälle någon vill se framför sig…

Men det finns naturligtvis inget egenvärde i att beskatta varken arbete eller konsumtion. Det görs för att finansiera sådant vi idag tar helt för givet, som i princip gratis utbildning från förskola till högskoleexamen, en avancerad och tillgänglig sjukvård, en trygg ålderdom, gator, vägar och järnvägar, idrottsanläggningar och stöd till föreningslivet och inte minst polis, rättsväsende och försvar.

Skatt kan också fungera som ett sätt att styra utvecklingen i en för Sverige långsiktigt gynnsam riktning och för att minska risken för kostnadschocker i framtiden. Bränsleskatterna är ett bra exempel på detta.

Priserna på fossila bränslen kommer, vare sig vi vill det eller inte, att stiga i takt med att de blir dyrare och svårare att utvinna framöver.

Fossilberoendet gör oss också ohälsosamt beroende av skurkstater som Ryssland och Iran. Krig och kriser kan snabbt strypa tillgången och få priserna att stiga snabbt och oväntat. Staten kan inte långsiktigt ”curla” och hålla oss medborgare helt skadeslösa mot krig och kriser i vår omvärld med lånade pengar. 

Tanken på lägre skatt på både arbete, drivmedel och konsumtion är naturligtvis tilltalande för alla. Vem tackar nej till mer pengar i plånboken?

Problemet är att tackar vi okritiskt ja till dessa ”erbjudanden”, hur väl motiverade de än kan verka, så säger vi också nej till en långsiktigt välfungerande skola, sjukvård, gator och vägar, polis, försvar och mycket annat som vi tar för självklart. Det ger oss också mindre möjligheter att behålla Sveriges suveränitet och oberoende i en orolig framtid.

Med det sagt ska givetvis våra gemensamma skattemedel förvaltas så klokt och effektivt som möjligt. Men skatt är alltså inte stöld, som vissa vill hävda, utan en investering i ett gott samhälle och vår gemensamma framtid!

Här nedan en AI-skapad bildversion av ovanstånde text för den som vill ha en sammanfattning…

Låt inte strävan efter det perfekta stå i vägen för det goda

I debatten om den nya högstadieskolan verkar en del motståndare vara besatta av tanken på att den nya skolan måste vara i alla avseenden perfekt lokaliserad. Det pratas om skolgårdsyta, luftföroreningar, närhet till natur och fågelsång, som om dessa faktorer vore viktigare än att ge lärare och elever goda förutsättningar att nå goda skolresultat.

Det tror jag givetvis inte är debattörernas avsikt. Alla säger sig ju vilja skapa den bästa skolmiljön för våra högstadieelever. Skillnaden mellan dem som säger nej till Strandenprojektet och dem som vill genomföra det, är vilken vikt man lägger på det som sker innanför skolans väggar, jämfört med hur det ser ut runt omkring.

Självklart ska man ha höga ambitioner i samhällsbyggandet. Inte minst när det gäller skolmiljöer. Det är både självklart och eftersträvansvärt. 

Ett långt liv och många år i politiken har dock lärt mig att vill man få något gjort, så så får man jobba med det man har och kan påverka och inte fokusera på det man inte har eller inte kan påverka – åtminstone inte i närtid.

Det våra ungdomar vill ha och behöver är en bra utbildning, förmedlad av kompetenta lärare i ändamålsenliga lokaler. Det handlar om de kanske viktigaste tre åren i många ungas liv!

Och de behöver det NU!

Blir inte projektet av nu, så kommer våra ungdomar i flera årskullar att vara hänvisade till utbildning i det som så fint kallas skolmoduler, medan Noret och Morkarlbyhöjden byggs om och byggs ut. Att flytta projektet till någon annan plats är nämligen ingen quick-fix. Det är en process på åtminstone 6-7 år innan alla förutsättningar är utredda, detaljplan antagen och bygglov beviljat.

Under tiden får vi plöja ner ansenliga summor i de befintliga skolorna bara för att åtgärda det allra mest akuta och under tiden flyr lärarna våra högstadier på grund av usla förutsättningar.

Så ska något göras åt skolsituationen i Mora, så ska det göras nu! Allt annat är blåögda drömmar, byggda på välmenande, men orealistiska förhoppningar om en perfekt värld!

Tyvärr är det lätt att låta sig förblindas i jakten på det alltigenom perfekta och därmed tappa bort möjligheten att göra något bra. Ibland får man nöja sig med det bästa man kan få, med de förutsättningar som finns. 

Vi kan i Mora helt enkelt inte kombinera behovet av en centralt belägen skola, nära kommunikationer och gymnasiet (vilket är den grundläggande behovsspecifikationen från vår för- och grundskoleförvaltning), med en placering nära naturen och med tillgång till stora ytor för utomhusaktiviteter. 

Visst kunde man önska att vi hade bättre kollektivtrafik, så att ett mindre centralt läge hade varit lika attraktivt. Och visst kunde man önska att de centrala delarna av Mora inte låg ”inklämt” på ett näs med vatten på tre sidor där både väg och järnväg också måste rymmas, eller att verksamheterna på Tingsnäs snabbt kunde flyttas till andra lägen i kommunen. 

Detta går inte att ändra på. Det alltigenom perfekta finns helt enkelt inte! Någonstans måste man därför kompromissa, om man faktiskt vill göra något åt dagens, mycket otillfredsställande situation.

Det är naturligtvis ingen enkel kompromiss för någon. Men för mig är det lättare att kompromissa med skolgårdsyta (som blir relativt liten, men långt mycket större än på Morkarlbyhöjden och bättre utformad än på Noret) och hanterbara risker med luftföroreningar, buller och farligt gods (inte idealiskt, men långt ifrån så farligt som det ibland utmålas), än att kompromissa med lärarnas förutsättningar att ge våra elever en likvärdig och välfungerande utbildningsmiljö, så snart det är praktiskt möjligt!