Politiker blir man för att man vill göra skillnad och kämpa för det man tror på. I mitt fall ett rättvist, inkluderande och jämlikt samhälle där varje människa ska ges chansen att bli den bästa versionen av sig själv.

Det kan därför vid en första anblick ses som fegt eller undfallande att jag och andra ja-sägare i partiet böjt oss för partiets ställningstagande mot Strandenprojektet. Men det är en del av vad politik handlar om. Man kämpar och argumenterar för det man tror på och oftast har man medlemmarna med sig, men ibland får man se sig besegrad och får då finna sig i det, om man fortsatt vill ha medlemmarnas förtroende att företräda partiet i alla andra frågor som man tror på.

Vissa frågor kan dock ligga en så varmt om hjärtat att man bara inte kan underordna sig partiets vilja. Och ni ska veta att just Strandenprojektet fått flera av oss att fundera både en och två gånger på om det är fortsatt meningsfullt att företräda ett parti som så tydligt tycks sakna tillit till våra tjänstepersoner som utrett frågan i många år, det politiska systemet som sådant och inte minst tycks sakna förtroende för flera av sina företrädares ställningstagande i denna fråga.

Men varför har vi då inte bara lämnat våra uppdrag?

Jag kan bara uttala mig för egen del om varför jag valt att fortsätta. Det handlar om att jag trots allt känner att jag fortsatt har partiets förtroende att driva S-politik i kommunen. Det handlar också om att jag tror att det egentliga skälet till partiets nej till Strandenprojektet bottnar i en genuin respekt för folkomröstningsresultatet, mer än ett motstånd mot projektet som sådant.

Partiets tidigare beslut

Vi har nämligen som parti på olika sätt flera gånger beslutat ställa oss bakom Strandenprojektet. Detta manifesterades ibland annat  ett genomarbetat medlemsmötesbeslut i februari 2021. Visserligen med vissa förbehåll, såsom att det ska vara ekonomiskt rimligt och att projektet ska tåla en detaljplaneprocess. Båda förbehåll som vi, som varit väl insatta i frågan, ansett vara uppfyllda, även om detaljplaneprocessen nu inte kommer att slutföras.

Det är också det som de av oss förtroendevalda som varit för Strandenprojektet har förhållit oss till när vi agerat i frågan. Vi har hela tiden agerat och argumenterat i enlighet med partiets riktlinjer och beslut.

Varför denna sena omsvängning?

I och med att folkinitiativet i praktiken tvingade fram en folkomröstning tillfördes en ny parameter för vårt parti (och givetvis alla andra partier) att väga in inför den fortsatta behandlingen av frågan.

Det jag idag, som ledande S-företrädare, djupt beklagar är att jag inte insåg vilken sprängkraft själva folkomröstningen skulle få för inställningen till frågan i vårt parti.

Dels hade jag en – uppenbarligen naiv – förhoppning att debatten skulle få fler morabor att inse vikten av att faktiskt genomföra Strandenprojektet och därför mobilisera många att rösta JA i folkomröstningen. Men det var tyvärr allt för många som av rädsla för förändring valde att rösta NEJ, samtidigt som många JA-röster förlorades till den berömda ”soffan”.

Dels underskattade jag modet i vårt parti att stå upp för det vi tidigare sagt och det vår profession trodde på och som också borde gynna våra högstadieungdomar, även om det skulle innebära att gå emot folkomröstningens resultat. Ett 50/50-resultat i folkomröstningen hade troligen gett ett annat utfall i vårt parti.

Att vi som parti inte ”svängt” tidigare beror, enligt min bedömning, alltså på att vi helt enkelt inte haft något bredare uttalat motstånd mot Strandenprojektet i partiet tidigare.

Det var det tydliga utslaget i folkomröstningen som fick en del tongivande medlemmar, och därmed partiet att svänga. Kanske för att man helt genuint anser att ett folkomröstningsresultat ska följas oavsett konsekvenser, kanske av rädsla för att förlora väljare till SD och Morapartiet, kanske för att man tänkte att nej-sidan kanske ändå har rätt i sin argumentation. Hur som helst kan det vara tufft för vilket parti som helst att gå emot en 2/3-delsmajoritet i en folkomröstning.

Där har ni nog, tyvärr, den enkla förklaringen till mitt partis sena omsvängning i Strandenfrågan.

Vad ska S göra nu?

Slutligen några ord om huruvida vi Socialdemokrater nu ska arbeta fram en ”lösning” för högstadiet som kan få ”bred politisk acceptans”.

Nej, varken jag eller förmodligen någon annan partiföreträdare tror att vi som politiskt parti ska kunna arbeta fram ett alternativ till Strandenprojektet. Men det är lätt att i stridens hetta slinta på orden och därmed skapa förutsättningar för missuppfattningar.

Vi som parti har ju varken resurserna eller kompetensen till något sådant. Det är kommunens olika professioner som kan och ska ta fram nödvändiga utredningar och underlag för en eventuell annan lösning på våra högstadieskolors problem och framtida utmaningar.

Det som vi Socialdemokrater nu ska ägna oss åt i vårt politikutvecklingsarbete är att fördjupa vårt kunnande och våra insikter om de utmaningar skolan i Mora har och förväntas ha framöver. 

Kanske leder det fram till förslag om en annan resursfördelning, andra prioriteringar, eller en annan skolorganisation, men knappast till förslag om en plats lämplig för en ny samlad högstadieskola som skulle kunna ”ersätta” Strandenprojektet och som alla partier skulle kunna enas kring. 

Så naiv är nog ingen av oss!

Morapartiet slår sig för bröstet och hävdar i olika sammanhang att de ”hela tiden” varit emot Strandenprojektet. Jag blir faktiskt lite förbannad, för det är inte sant!

Strandenprojektet skulle inte vara där det är idag om det inte vore för att de, fram till ganska nyligen faktiskt, aktivt agerat för projektets framväxt och utveckling. 

De började under 2022 prata om att de var emot projektet, speciellt under valrörelsen, men fram till dess och delvis även efter valet, har de på olika sätt aktivt eller passivt ”varit med på tåget”.

Första gången de ”på riktigt” tar avstånd och röstar emot projektet var så sent som i oktober 2023 när kommunstyrelsen, i enlighet med alla tidigare beslut som Morapartiet aktivt varit delaktiga i, beslutade att skicka ut detaljplaneförslaget för Strandenområdet på samråd. Då först väljer Morapartiet att yrka avslag och också reservera sig mot beslutet.

Så här har Morapartiet agerat de senaste fem åren:

• 2019-03-19 på kommunstyrelsen yrkade MOP bifall och röstade i votering JA till inriktningsbeslutet för lokalisering av en 7-9-skola på Strandenområdet (även SD var då med på tåget, bara V röstade emot).
• 2020-10-06 på kommunstyrelsen deltog MOP i beslutet om verksamhetsinnehållet på Strandenområdet (då yrkade vi att ärendet skulle bordläggas en månad ”för att ge medborgarna möjlighet att i lämpligt forum ta del av syfte och förutsättningar för det planerade projektet”).
• 2021-06-01 på kommunstyrelsen och 2021-06-21 på kommunfullmäktige yrkade MOP för, och röstade i votering JA, till det inriktningsbeslut för Strandenprojektet som vår tjänstemannaorganisation sedan dess arbetat med (med den skillnaden att då skulle en ”extern aktör” anlitas för att genomföra projektet, något vi i S röstade emot).
• 2022-02-20 på kommunstyrelsen, när kommunstyrelsen skulle välja extern aktör för genomförandet av Strandenprojektet, började MOP för första gången visa att de fått ”kalla fötter”. MOP valde att avstå från att delta i beslutet.
• Sen pratade MOP i valrörelsen 2022 om att de var emot Strandenprojektet, utan att på något sätt i KS och KF ta ställning mot någonting som hade med projektet att göra.
• 2022-05-31 hade MOP chansen att i kommunstyrelsen säga nej till att påbörja arbetet med detaljplanen för Stranden. Den tog de inte. De bara avstod från att delta i beslutet.
• 2022-06-20 kunde de i kommunfullmäktige yrkat avslag och röstat nej till det uppdragsavtal med Morastrand AB, som är kommunens ”beställning” till bolaget att genomföra projektet. Den chansen tog de inte heller. Återigen valde de att avstå från att delta i beslutet.
• 2022-11-08 (efter valet…) valde MOP att i kommunstyrelsen inte delta i besvarandet av ett medborgarförslag om en folkomröstning, och
• 2022-11-28 valde de till och med att i kommunfullmäktige vara med och avslå en motion från SD som föreslog en folkomröstning om Strandenfrågan.
• 2023-03-27 var MOP också med på att i kommunfullmäktige avslå en motion från SD om att senarelägga byggnationen på Stranden.
• 2023-08-22 i kommunstyrelsen var MOP också med och godkände medfinansieringen av GC-porten under järnvägen mellan Tingsnäs och Stranden, som en del morapartister nu ifrågasätter både kostnaden och behovet av om inte Strandenprojektet genomförs.
• 2023-10-10, på kommunstyrelsen så sent som i höstas är den allra första gången MOP ”på riktigt” säger nej till något rörande Strandenprojeketet, då de yrkade avslag och i voteringen röstade NEJ till förslaget att skicka ut planförslaget för Strandenområdet på samråd.
• Ändå yrkade en av MOPs ledamöter i kommunfullmäktige så sent som 2023-11-27 bifall till en utökad borgensram för Morastrand AB, delvis kopplat till Strandenprojektet, och ingen från MOP reserverade sig mot beslutet – då… När ärendet av tekniska skäl togs upp igen 2024-03-12 var det annat ljud i skällan och MOP yrkade avslag och deras ledamöter reserverade sig.

Morapartiet har alltså aktivt arbetat FÖR Strandenprojektet ända fram till februari 2022. Sedan har de passivt AVSTÅTT från att ta ställning, fram till oktober 2023 då de för första gången röstat NEJ till något som gällt Strandenprojektet.

Morapartiet har alltså högst påtagligt medverkat till utvecklingen av Strandenprojektet fram till för ett drygt halvår sedan, då de, ett år efter valet, började ta de politiska konsekvenserna av det partiet ”lovade” i valrörelsen, och sedan dess någorlunda konsekvent röstat mot beslut rörande Strandenprojektet.

Så nog har Morapartiet ändrat sig, och det väldigt långt in i processen. Låt dem inte påstå något annat!