Om Lennart Sohlberg

Jag är socialdemokrat och egen företagare inom information/IT. Min politiska uppfattning bottnar i en humanistisk människosyn och en tro på att vi tillsammans kan skapa ett samhälle präglat av trygghet och framtidstro. Hjärtefrågor är skola och utbildning, samt hur vi kan få trygghetssystemen att fungera även för egna företagare. Trots min företagarbakgrund anser jag också att vi snarast måste bromsa utförsäljningen/privatiseringen av den offentliga sektorn. Det finns inget som säger att skola, vård och omsorg driven i privat regi per automatik blir billigare eller bättre, än offentligt driven.

Att privatisera är som att kissa i byxan

I Mora kommun utreds just nu att helt privatisera driften av samtliga avdelningar på Saxnäs, med totalt 135 äldreomsorgsplatser.

Privatisering är ingen magisk trollformel som kan lösa alla problem! Tvärtom har det ett pris som oftast blir högst för de anställda. Men även för kommunen har det ett pris och det priset kan bli högre än vad man tror.

En förutsättning för att minska kostnaderna genom privatisering är löneavtal med lägre lön, lägre OB och lägre jourersättning, och dessutom ofta 75%-tjänster som norm med små möjligheter till heltid.

Dessa villkor varken kan eller ska kommunen försöka konkurrera med. Dels för att det är viktigt att våra hjältar i välfärden ska ha så bra betalt som möjligt! Dels för att både kommunen som arbetsgivare och de anställda behöver goda förutsättningar för att arbeta heltid, annars kommer det inte att finnas personal nog till äldreomsorgen i framtiden.

En privat aktör skulle omedelbart ”riva gärdesgårdarna” och använda ”stordriftsfördelarna” på Saxnäs-området genom effektivare användning av personalens kompetens över flera avdelningar, ökat samarbete mellan avdelningar. Det skulle också minska vikariebehovet markant, med ökad trygghet både för anställda och de boende som extra pluseffekt. 

Det är sådant som kommunen både kan och måste göra!

Slutligen finns flera mycket allvarliga, långsiktiga konsekvenser för äldreomsorgen i kommunen om alla särskilda boenden skulle läggas ut på privat drift.

Med enbart privat drift skulle anställningsvillkoren för en hel yrkeskår i Mora försämras! Det kommer knappast att gynna kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen på sikt. Den ”lönekonkurrens” som borgerliga politiker omhuldar skulle helt utebli!

Incitament och möjligheter att styra utbildnings- och praktikplatser uteblir. Privata utförare vill och kan rimligen inte ta det långsiktiga ansvaret för kompetensförsörjningen. Mora kommun tappar också ansvaret för genomförandet av heltidsresan som är en viktig del för att trygga kompetensförsörjningen i framtiden.

Upphandlad drift ställer stora krav på upphandlingsunderlag och kontrollfunktioner, då Mora kommun i praktiken tappar all egen verksamhet att jämföra effektivitet, kvalitet och kostnader med. Detta innebär i praktiken nya kostnader för kommunen!

Kostnadsutvecklingen blir i teorin mer förutsägbar, men innehåller också en ”riskpremie”. Den kan innebära en snabbare kostnadsutveckling om förutsättningarna förändras under entreprenadavtalets löptid. Samtidigt tappar kommunen möjligheterna att snabbt dra ekonomisk fördel av tekniska och organisatoriska landvinningar, digitalisering, mm.

Det kan på kort sikt verka ”smart” att privatisera, men det är lite som att kissa i byxan, befriande och lite varmt inledningsvis. Kallt, blött och obehagligt efter ett tag, när konsekvenserna för både ekonomi, kompetensförsörjning och personalens villkor blir uppenbara.

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S), Mora
Nice Mattsson, ledamot kommunstyrelsen (S), Mora

Gott debattklimat eller konsten att ignorera?

Vi brukar berömma oss för att ha ett gott debatt- och diskussionsklimat i Moras kommunfullmäktige, med respekt för varandras olika åsikter, utan personpåhopp eller skarpa invektiv.

Tyvärr räcker inte denna respekt till för att försöka besvara de berättigade frågor som faktiskt ställs i debatten. Förmågan att bemöta en fråga med att svara på något annat är visserligen en generell politikersjuka, men på Moras kommunfullmäktige den 16 december tog sig detta närmast komiska proportioner.

Bakgrunden är att majoriteten i Moras kommunfullmäktige, bestående av C, M, KD och Morapartiet, ville ändra i ägardirektivet för det kommunala bostadsbolaget Morastrand AB och skriva in i ägardirektivet att en av bolagets prioriterade uppgifter ska vara att sälja delar av sitt bestånd. Detta för att dels frigöra kapital så Morastrand kan bygga nya lägenheter, dels  för att också hjälpa Mora kommun att få andra fastighetsägare att vilja bygga och etablera sig i Mora genom att detta skulle få köpa delar av Morastrands bestånd.

I en lång och bitvis het debatt, mycket präglad av vänsterns fullständiga aversion mot att låta allmännyttan sälja en enda lägenhet, oavsett om detta är bra för bolaget och hyresgästerna eller ej, så ställde jag upprepade gånger frågan: 

Vad i de nu gällande ägardirektivet förhindrar att Morastrand säljer delar av sitt bestånd för att antingen bygga nytt i egen regi, eller för att ”stimulera” någon annan fastighetsägare att bygga nya hyreslägenheter?

Jag försöker nämligen låta mig vägledas av principen ”Varför fixa något som redan fungerar”.

Jag ställde frågan flera gånger under debatten. INGEN gång var det någon från majoriteten som gjorde minsta ansats att försöka besvara denna, i sammanhanget, ytterst relevanta fråga!

Frågan ignorerades totalt och bemöttes bara av långa tirader om hur viktigt och bra det var att man kan bygga fler bostäder i Mora. ”Man ska följa goda exempel” sades det och så pekade man på Falun och Borlänge, som inte alls har denna typ av skrivningar i sina ägardirektiv till allmännyttan.

En ytterst respektlös hållning, inte bara mot mig som ställde frågan, utan mot de morabor som också undrar och nu lämnas utan svar!

När sedan det av partierna, utanför den styrande Moraalliansen, som arbetar hårdast på att ställa sig in hos just denna styrande majoritet, har mage att kalla sig ”det enda riktiga oppositionspartiet”, samtidigt som de stenhårt pläderade för majoritetens förslag, då framstod plötsligt debatten som fullständigt absurd. George Orwell hälsar från romanen ”1984”…

Behöver jag tillägga att vårt återremissyrkande föll eftersom ”det enda riktiga oppositionspartiet” valde att helhjärtat stödja majoritetens förslag?

PS. Du kan se och höra hela debatten här (YouTube). Ärendet börjar 1.55 in i sändningen och mitt huvudinlägg börjar 2.04. Sen följer en lååååång debatt (totalt 2 tim 23 min), men det går att snabbspola vissa delar 😉 DS

Sista ordet inte sagt om Återbruket

Låt mig först säga att INGEN politiker i Mora vill något annat än att Återbruket i någon form ska återuppstå! Verksamheten är viktig och spelar roll i kommunens arbete för långsiktig hållbarhet.

Nedläggningen av Återbruket beror inte heller på illvilja eller att vi politiker inte bryr oss om de personer som haft sin sysselsättning där. Tvärtom! 

Det som hänt är att Återbrukets nuvarande lokaler är utdömda på grund av fukt, mögel och annat skit. INGEN människa ska behöva arbeta i sådana lokaler! Om inte Socialnämnden hade stängt verksamheten i nuvarande lokaler hade Arbetsmiljöverket gjort det.

Sen till Socialnämndens beslut. 

Socialnämnden är fortsatt skyldig att skapa meningsfull och utvecklande sysselsättning för människor som av olika anledningar inte kan arbeta på den öppna arbetsmarknaden. Detta har INTE ändrats genom att Återbruket i hittillsvarande form har stängts! De som fram till nu jobbat i Återbruket kommer därför inte att stå utan jobb och sysselsättning.

I Socialnämndens uppdrag ingår däremot inte att driva reparationsverksamhet, lagerhållning och försäljning av begagnade varor. Därför har en enig nämnd, med politiker från alla partier inklusive Vänstern, Sverigedemokraterna och Morapartiet, beslutat lägga ner Återbruket i nämndens regi. 

Men vem ska då ta ansvar för miljöaspekten och behovet av att underlätta för återbruk av begagnade, men ännu inte trasiga produkter?

Jo, det är Kommunstyrelsen som har ansvaret för att hålla ihop arbetet med Moras hållbarhetsstrategi, inte Socialnämnden. Men där har brister i kommunikationen gjort att Kommunstyrelsen vaknat för sent.

Socialnämnden har gjort flera försök de senaste två åren att hitta bättre lokaler, men detta har hittills fallit på att de inte varit möjliga att hyra (trots att de stått tomma), varit för stora, för små, legat på fel ställe, blivit väldigt mycket dyrare eller av andra skäl varit olämpliga för verksamheten. Att konsekvensen av detta skulle bli att Socialnämnden skulle tvingas stänga Återbruket av arbetsmiljöskäl har tyvärr inte riktigt stått klart för Kommunstyrelsens politiker förrän nu.

Varför det blivit så kan man givetvis ha åsikter om, men det ändrar just nu inte det faktum att verksamheten i politisk enighet stängts på grund av usel arbetsmiljö och att verksamheten egentligen inte hör hemma i Socialnämnden. 

Det finns också många lärdomar att dra när det gäller hur och när detta beslut kommunicerats med alla dem som har varit verksamma i Återbruket. Det har inte skötts bra. Ansvaret för det faller tungt på majoritetens partier (Moderaterna, Centern och Morapartiet) som varit involverade i beredningen av detta ärende och haft kännedom om hela processen när man försökt hitta nya lokaler för verksamheten.

Viktigare än att leta ”syndabockar” är dock att nu fokusera på 
dels att hitta en bra lösning för personalen som arbetat på Återbruket så de får en fortsatt meningsfull och utvecklande sysselsättning, vilket är Socialnämndens uppdrag,
dels att skapa möjligheter för Moras invånare att hållbart ge nytt liv åt begagnade men fungerande kläder och prylar, vilket alltså är Kommunstyrelsens uppdrag.

Om detta råder ingen som helst oenighet bland Moras politiker, oavsett parti!

Om apoteket i Särna, del 2

Detta är min replik på Ulf Bergs replik (DT 20 juni 2019) på min reaktion (DT 11 juni 2019 och DD 13 juni 2019) på hans och Carina Källströms insändare (DT 7 juni 2019 och DD 11 juni 2019) om apoteksnedläggningen i Särna.


Bäste Ulf Berg. Jag hoppas att din replik bara bottnar i en politiskt motiverad ovilja att ge en socialdemokrat rätt. För alternativet, att du inte skulle förstå marknadslogiken och därmed inte se kopplingen mellan apoteksnedläggningen i Särna och den avreglering av apoteksverksamheten du själv var med om att besluta 2009, vore ju närmast otänkbart!
Det är naturligtvis jättebra att du som regionstyrelsens ordförande nu är beredd att ”vända på alla stenar” för att få tillbaka den viktiga apoteksverksamheten i Särna. Det är dock att vilseleda Dalarnas och Särnas medborgare att hävda att regeringen, genom något direkt regeringsbeslut eller genom att som ägare försöka styra Apoteket ABs beslut, på något sätt skulle kunna förhindra nedläggningen. Det skulle omedelbart leda till anklagelser om ministerstyre och anmälning till riksdagens konstitutionsutskott av någon ”rättsmedveten” riksdagsledamot!
Den enda part som har beslutanderätt över Särna-apotekets vara eller icke vara är just nu Apoteket AB baserat på deras egna affärsmässiga bedömningar. Precis som Hjärtat, Kronan eller något av alla andra apoteksföretag skulle ha gjort. Helt i enlighet med riksdagens beslut 2009.
Allt detta vet Ulf Berg. Ändå försöker han lägga ansvaret för nedläggningen på regeringen, när det är hans egen politik som lett fram till detta.
Apoteksföreningens beskrivning att apoteksetableringarna har en ”naturlig koppling till apotekstäthet i förhållande till invånarantal” är ju för övrigt bara en elegant omskrivning för vanlig marknadslogik, som Ulf Berg naturligtvis begriper:
Företag etablerar sig och finns kvar där det finns flest kunder.
I en marknadsstyrd apoteksvärld betyder det att glesbygden är ointressant.
Därtill har överetableringen av apotek, vars huvudsakliga vinster kommer från allsköns kosmetiska och hälsorelaterade produkter, lett till en skriande brist på farmaceuter och receptarier som försvårat personalrekryteringen till mindre attraktiva orter. Det har ju inte gjort det lättare för glesbygden…
Lennart Sohlberg (S), Mora

Om apoteket i Särna, del 1

Detta är en replik (DT 11 juni 2019 och DD 13 juni 2019) på Ulf Bergs och Carina Källströms debattartikel ”Statlig angelägenhet rädda apoteket i Särna” (DT 7 juni 2019 och DD 11 juni 2019):


Ja, det är orimligt att de boende i Särna och Idre plötsligt ska få 80 km längre till närmaste apotek, medan Stockholmare, och även Avestabor, har flera apotek att vända sig till inom någon/några km från sitt hem. Men det är de facto konsekvensen av den avreglering av apoteksväsendet moderaterna drev igenom 2009! Det är ju liksom inte i glesbygden alla nya apotek har öppnat…

Marknadens lagar är nämligen obarmhärtiga. Är marknaden för liten eller för ojämn (turistsäsongerna är inte alltid att lita på…) så är lönsamheten hotad, och då lägger man ner. Det är elementär marknadslogik.

Men då menar Ulf Berg och Carina Källström (själv bosatt i Älvdalens kommun) att ”staten” ska gripa in. Marknaden ska alltså få vinstmaximera utan ansvar för glesbygden, medan ”staten” förväntas ta ansvar för att hela Sverige ska kunna leva (speciellt om regeringen är S-ledd och styr med en M/KD-budget…). Det är moderat gesbygdspolitik!

Lennart Sohlberg (S)

Vad står Morapartiet för?

Jag får ofta frågan vad Morapartiet egentligen är för parti. Ett lokalt parti som gärna lovar att stå upp för ”allt som är bra för Mora”, är det korta svaret. Men det finns ett längre…

Jag har därför gått igenom Morapartiets valprogram inför valet 2018 såsom det presenteras på partiets hemsida och kommenterat en del av deras ambitioner och konkreta löften (de för fram många förslag…).

Morapartiet är ett parti som enligt sin hemsida ”tar ställning i varje enskild sakfråga med Moras bästa för ögonen, utan inblandning av någon rikspolitik. Vanligt sunt förnuft fungerar alltid bra, även i politiken!” slår man fast. Partiet vill alltså helt ersätta ideologi och politiska värderingar med ”sunt förnuft” och tycks tro att ”rikspolitiken” saknar betydelse för Mora.

Det hela bygger naturligtvis på en välvillig önskan och en genuin vilja att göra gott för sina medmänniskor, men önskningar, tron på ett allmängiltigt ”sunt förnuft” och en stark vilja att vara alla till lags leder sällan till politisk verkstad.

Deras program har lite ”flugit under radarn” inför valet. Kanske har vi underskattat dem, kanske har vi inte räknat med dem som en reell politisk kraft, men de är ju efter valet den styrande Moraalliansens näst största parti, med ambitioner att få ”tunga” politiska uppdrag, och deras politik måste därför granskas på samma villkor som alla andra partier med ambitioner att styra i kommunen. Därför denna genomgång.

——

Morapartiet vill behålla och helst öppna fler ”byskolor”, vad nu det begreppet egentligen står för. Det låter bra och lovvärt, men är knappast realistiskt med tanke på tillgången på behöriga lärare, kraven på pedagogisk utveckling och elevernas behov. De vill också att Mora ”ska ha Sveriges bästa förskola, skola och gymnasium”. Återigen en lovvärd ambition utan förklaring hur man vill fördela resurser och bygga en organisation för att nå dit.

Man redovisar många goda ambitioner för äldreomsorgen, handikappomsorgen, missbruksvården, ungdomars inflytande och integrationen. Mitt i allt detta, kopplat till att man värnar ”vårat kultur arv och livsmiljö” tar man tydligt ställning mot ”minareter eller bara böneutropare”. Varför det? Frågan har långt ifrån varit aktuell i Mora. Kan man här ana ett röstfiske i brungrumliga vatten, trots att man i övrigt säger sig stå för en anständig integrationspolitik?

När det gäller klimat och miljö säger man sig vilja ”vara i framkanten i dessa frågor”, utan att specificera det närmare. Företrädare för partiet har i olika sammanhang uttryckt uppfattningar som skulle kunna betraktas som att man inte riktigt delar den samlade vetenskapens syn på klimatutmaningarna. Det undergräver kanske i någon mån partiets redovisade ambitioner på området.

För att stärka kultur, turism och fritidssektorn vill Morapartiet ”öka utbudet av olika verksamheter både för ’gammal som ung’ genom tillskapande av en multiarena (helst i närheten av Mora centrum för affärsidkarna där), saluhall och torghandel för att stärka de lokala föreningar och närings idkare, när de ekonomiska förutsättningarna finns eller att andra investerare gör det”. Ett tydligt löfte, med en betydligt mindre tydlig brasklapp kring förutsättningarna. Man säger sig också vilja ge ”starkt stöd för den befintliga näringen och utvecklingen av nya idéer, exempelvis ekoturism, Siljansfors skogsmuseum med jakt och fiske avdelningar” med det ytterst klargörande tillägget ”och förbättringar inom många andra områden.” 

Morapartiet vill också ”undersöka möjligheterna för ett resurscentrum med kontorshotell, lagerhotell och företagshus för företagandet i Mora kommun” med allsköns service såsom rådgivning, kopiering, sekreterarservice, EU-ansökningar, mm. ”Undersöka möjligheterna” är ju ett starkt (?) vallöfte, men är det överhuvud taget något som efterfrågas, vem står för fiolerna, och är det ens en uppgift för kommunen?

Vidare vill Morapartiet ”bygga upp den gamla landsvägsbron (mellan Noretbron och järnvägsbron) som en extra avlastning för nuvarande Noretbron” trots att det inte finns något som helst stöd för att detta skulle vara en vare sig behövlig eller praktiskt genomförbar lösning.

”Fler p-platser i centrum” är ett annat ”starkt” vallöfte, men var, hur och varför redovisar man inte. Andra saker man tydligen hört på stan är att moraborna önskar ”en väl fungerande och helst avgiftsfri kollektivtrafik … flera bussturer, även kvällar och helger”. Det är ingen hejd på givmildheten. Men om man nu suttit i den styrande majoriteten i fyra år och säger sig ha fått igenom mycket av sin politik så borde väl åtminstone någon av ovanstående tankar och idéer redan blivit realiserade, eller?

Slutligen Morapartiets kanske viktigaste målsättning: ”att 1000 personer ska beredas möjlighet att bosätta sig i Mora kommun varje år. Till det behövs det 250-400 nya bostäder varje per år.”

Det låter ju bra och utvecklingsinriktat, men hur har de tänkt att detta ska genomföras? Det krävs att det byggs bortåt 400 nya bostäder – varje år. Även om marken skulle finnas måste det finnas en efterfrågan från så många familjer att vilja flytta hit och förutsättningar för dessa att försörja sig. 

Kompetensförsörjningen är visserligen en utmaning i Mora. Många går för närvarande i pension inom såväl näringslivet som det offentliga, men sambandet är inte så enkelt att om 300 går i pension, som i år, så behöver lika många anställas. Utvecklingen gör att färre människor går åt för att fylla luckorna. Däremot ökar kompetenskraven på dem som behövs, men det löses inte automatiskt med fler bostäder. En stor del av luckorna fylls också upp av människor som redan bor här.

En befolkningsökning på 4-5% årligen kräver också en utbyggd kommunal service i form av skolor, förskolor, mm, i en takt som vi långt ifrån står rustade för. Vi pratar om investeringar flera gånger högre än nuvarande nivå på drygt 100 miljoner årligen i snitt (som redan det är mer än vad kommunen egentligen mäktar med). Till detta kommer kostnader för att planlägga och förbereda den byggbara marken med gator, vägar, vatten och avlopp, mm, på en nivå som Mora kommun och dess långivare aldrig tidigare sett maken till.

Med den önskade byggnadstakten kommer byggbar mark snabbt att ta slut. Och, inte minst,  vem ska bygga alla dessa bostäder?

Tack och lov är idén inte särskilt verklighetsförankrad, även om det låter spännande. Detta är bara något som sägs av ett parti som gärna lovar allt till alla, som gärna säger det man tror att ”folk” vill höra, helt utan behovsanalys och realism. Ett parti som, trots att de ingått i den styrande ”Moraalliansen”, i praktiken helt saknat politiskt inflytande.

Men det är också sagt av ett parti som, i kraft av att nu vara det näst största partiet i ”Moraalliansen”, med fog kommer att kräva en kommunalrådspost och ordförandeskapet för minst en ”tung” nämnd. Frågan är, blir det För- och Grundskolenämnden, Tekniska eller Socialnämnden…?

Den frågan vilar just nu i Centerpartiets knä. Vi bävar för utfallet.

Öka tryggheten på landsbygden med polishelikopter

Det finns stora likheter mellan medborgarnas förväntningar på sjukvårdens respektive polisens verksamhet i akuta lägen: Ett snabbt och effektivt ingripande oavsett var den drabbade befinner sig!

Polisväsendet och sjukvården har också en liknande struktur i sin akutverksamhet. Sjukvården har sina ambulanser som snabbt kan dirigeras till en olycksplats eller någon som drabbats av akut sjukdom. Polisen har sina patrullbilar redo att ingripa där så behövs.

I stora delar av vårt land är emellertid avstånden stora och insatstiderna för såväl ambulanser som polis kan bli långa. Framför allt polisens resurser känns ofta väldigt avlägsna.

Detta skapar otrygghet! Det urholkar också landsbygdsbefolkningens tillit till samhället och politikens vilja att slå vakt om befolkningen utanför de större städerna.

Sjukvården har förstått detta och landstingen bygger nu ut verksamheten med ambulanshelikoptrar för att minska insatstiderna och öka tillgången till kvalificerad vård långt ut i glesbygden. Detta skapar trygghet och visar att samhället vill och kan erbjuda en jämlik akutsjukvård oavsett var man bor eller vistas i landet.

Exakt samma resonemang borde gälla tillgången till polisiära resurser. Strategiskt placerade polishelikoptrar, lämpligen samlokaliserade med ambulanshelikoptrarna, bemannade med särskilt utbildade polismän, skulle snabbt kunna rycka ut i samband med brott eller olyckor.

Detta skulle väsentligt öka polisens tillgänglighet i mycket stora delar av vårt land, underlätta uppklarningen av många brott och erbjuda polisyrket en spännande och attraktiv karriärväg utanför storstäderna.

Men framför allt skulle det öka landsbygdsbefolkningens tillgång till snabba polisiära ingripanden och därmed öka både den upplevda och den reella tryggheten.

Det skulle dessutom väsentligt stärka landsbygdsbefolkningens tilltro till samhället och politikens vilja att faktiskt låta hela landet leva!

Lennart Sohlberg (S), oppositionsråd i Mora

Se även (plus)artikel på dalademokraten.se » eller dt.se »