I debatten om den nya högstadieskolan verkar en del motståndare vara besatta av tanken på att den nya skolan måste vara i alla avseenden perfekt lokaliserad. Det pratas om skolgårdsyta, luftföroreningar, närhet till natur och fågelsång, som om dessa faktorer vore viktigare än att ge lärare och elever goda förutsättningar att nå goda skolresultat.

Det tror jag givetvis inte är debattörernas avsikt. Alla säger sig ju vilja skapa den bästa skolmiljön för våra högstadieelever. Skillnaden mellan dem som säger nej till Strandenprojektet och dem som vill genomföra det, är vilken vikt man lägger på det som sker innanför skolans väggar, jämfört med hur det ser ut runt omkring.

Självklart ska man ha höga ambitioner i samhällsbyggandet. Inte minst när det gäller skolmiljöer. Det är både självklart och eftersträvansvärt. 

Ett långt liv och många år i politiken har dock lärt mig att vill man få något gjort, så så får man jobba med det man har och kan påverka och inte fokusera på det man inte har eller inte kan påverka – åtminstone inte i närtid.

Det våra ungdomar vill ha och behöver är en bra utbildning, förmedlad av kompetenta lärare i ändamålsenliga lokaler. Det handlar om de kanske viktigaste tre åren i många ungas liv!

Och de behöver det NU!

Blir inte projektet av nu, så kommer våra ungdomar i flera årskullar att vara hänvisade till utbildning i det som så fint kallas skolmoduler, medan Noret och Morkarlbyhöjden byggs om och byggs ut. Att flytta projektet till någon annan plats är nämligen ingen quick-fix. Det är en process på åtminstone 6-7 år innan alla förutsättningar är utredda, detaljplan antagen och bygglov beviljat.

Under tiden får vi plöja ner ansenliga summor i de befintliga skolorna bara för att åtgärda det allra mest akuta och under tiden flyr lärarna våra högstadier på grund av usla förutsättningar.

Så ska något göras åt skolsituationen i Mora, så ska det göras nu! Allt annat är blåögda drömmar, byggda på välmenande, men orealistiska förhoppningar om en perfekt värld!

Tyvärr är det lätt att låta sig förblindas i jakten på det alltigenom perfekta och därmed tappa bort möjligheten att göra något bra. Ibland får man nöja sig med det bästa man kan få, med de förutsättningar som finns. 

Vi kan i Mora helt enkelt inte kombinera behovet av en centralt belägen skola, nära kommunikationer och gymnasiet (vilket är den grundläggande behovsspecifikationen från vår för- och grundskoleförvaltning), med en placering nära naturen och med tillgång till stora ytor för utomhusaktiviteter. 

Visst kunde man önska att vi hade bättre kollektivtrafik, så att ett mindre centralt läge hade varit lika attraktivt. Och visst kunde man önska att de centrala delarna av Mora inte låg ”inklämt” på ett näs med vatten på tre sidor där både väg och järnväg också måste rymmas, eller att verksamheterna på Tingsnäs snabbt kunde flyttas till andra lägen i kommunen. 

Detta går inte att ändra på. Det alltigenom perfekta finns helt enkelt inte! Någonstans måste man därför kompromissa, om man faktiskt vill göra något åt dagens, mycket otillfredsställande situation.

Det är naturligtvis ingen enkel kompromiss för någon. Men för mig är det lättare att kompromissa med skolgårdsyta (som blir relativt liten, men långt mycket större än på Morkarlbyhöjden och bättre utformad än på Noret) och hanterbara risker med luftföroreningar, buller och farligt gods (inte idealiskt, men långt ifrån så farligt som det ibland utmålas), än att kompromissa med lärarnas förutsättningar att ge våra elever en likvärdig och välfungerande utbildningsmiljö, så snart det är praktiskt möjligt!

Att INTE fullfölja Strandenprojektet nu, efter så många år av utredande och planering, vore ett gigantiskt svek mot kommande generationer högstadieelever och deras möjligheter att skapa sig ett gott liv!

Projektet handlar nämligen om att skapa möjligheter för våra eminenta lärarkår att bryta upp från svårarbetade, dåligt fungerande och för eleverna otrygga lokaler och istället få möjlighet utveckla båda sina och elevernas kunskaper i en simulerande och välfungerande skolbyggnad.

Detta kan i teorin kanske uppnås på andra platser än just Strandens skolområde, men platsen har, efter många överväganden och utredningar, av verksamheten ändå bedömts vara den plats som har störst potential att i någorlunda närtid bidra till kompetensförsörjning, pedagogisk utveckling och därmed höja elevernas studieresultat. Detta för att ge dem en bra start i livet.

Det är alltid svårt att ställa ”luddiga” mål om bättre studieresultat mot ”hårda” data med mätbara gränsvärden och rekommendationer knutna till meter och kvadratmeter och önskelägen med fågelsång och grönska runt knuten. Därför har också alla tänkbara aspekter på luftkvalité, bullernivåer, infraljud, farligt godstransporter, trafiksäkerhet och annan mätbart utretts både djupt och brett. Och även om platsen inte är idealisk, så finns det såvitt jag man se inga ”hårda fakta” som säger att platsen skulle vara direkt olämplig.

Att motståndarna till projektet ändå tycker att utredningar och underlag är undermåliga, beror bara på att dessa inte stöder deras tes att platsen skulle vara olämplig, ohälsosam eller till och med rent farlig att bygga en högstadieskola på.

Tyvärr tror jag att motståndet egentligen bottnar i en osäkerhet inför stora förändringar och vilka konsekvenser dessa kan medföra. Då stänger man gärna ute fakta och underlag som talar för eller åtminstone inte talar emot förändringen.

Men en stor förändring av skolsituationen för framtida högstadielever är nödvändig! Det sitter naturligtvis inte bara i byggnaderna, men nuvarande lokaler har tjänat ut och möjligheterna för lärarna att utveckla pedagogiken och skapa trygghet för våra elever i dessa har nått vägs ände! 

Efter minst sju års utredande är det inte rimligt att försena detta ytterligare. Det handlar om våra ungdomars framtid! Svik dem inte!

PS. Om du förtidsröstat och ångrar ditt val, så kan du alltid lägga en ny röst på valdagen den 9 juni som ersätter din förtidsröst.