Varför bygga en högstadieskola på Stranden?

I debatten kring Strandenområdet efterlyses underlag rörande lämpligheten i att överhuvudtaget slå ihop våra högstadieskolor, och lämpligheten i att i så fall förlägga en ny skola på Strandenområdet.

Det finns två skolutredningar som lett fram till förslaget om en sammanslagen högstadieskola med den nu föreslagna placeringen, en övergripande lokalutredning för för- och grundskolan från 2016 och en utredning om högstadiet från 2018. Det finns också en rapport från en partikelmätning som gjorts vid Vasagatan 11 under hela 2017, samt en riskanalys avseende farligt gods som gjorts 2021 specifikt för Strandenprojektet. Ingen av dessa talar för att platsen skulle ha sådana miljö- eller riskproblem som inte kan hanteras. 

Bullerutredning och trafikräkningsdata saknas visserligen i detta material, men det finns inget som talar för att varken miljö- eller bullerproblematiken på platsen egentligen har ökat sedan 90-talet, trots att trafikvolymen har ökat med ca 30% sedan millennieskiftet. Fordonsutvecklingen de senaste 20-30 åren har gått starkt framåt både vad gäller minskat buller (speciellt för tunga fordon) och minskade utsläpp. Med ökad elbils- och gasbilsanvändning i framtiden kommer denna utveckling att ytterligare förstärkas.

Varför då över huvud taget slå ihop högstadierna? 

Jag kan väl säga så här: Behovet av en helt ny högstadieskola är tydligt från skolprofessionen. Att bara bygga om/bygga ut de befintliga leder bara till långsiktigt högre kostnader, utan att det löser varken lokaleffektivitet eller de pedagogiska, psykosociala och arbetsmiljömässiga problemen i skolorna. Det här är tämligen väl belyst och motiverat i NIRAS högstadieutredning från 2018.
Detta låg till grund för vårt, och andra partiers vallöften 2018, att planera för och bygga en samlad högstadieskola i Mora som ersättning för högstadierna i Noret och Morkarlby. Om detta råder därför sedan länge bred politisk enighet, även om det har funnits och finns partier med andra uppfattningar, men då har man valt att lyssna mer på vad man ”känner” snarare än skolprofessionens behov och argument.

Därför har vi också ägnat mycket tankemöda, både inom de politiska partierna och i tjänstemannaorganisationen (inklusive för- och grundskoleförvaltningen), åt var en sådan skola ska ligga. 

Notera att för att undvika höga temporära renoveringskostnader för att hålla de befintliga skolorna i brukbart skick måste frågan lösas inom de närmaste 2-5 åren. Det är av stor betydelse för vilka platser som i praktiken kan komma ifråga!

Alternativet är omfattande renoveringar av befintliga skolor, som i värsta fall blir dyrare än att bygga helt nytt. Det skulle också innebära att vi tvingas bygga helt nytt för framtidens förskoleverksamhet, som har stort behov av nya lokaler (som var tänkt att inrymmas i bland annat Noretskolan).

NIRAS rekommenderar i sin utredning en byggnation av nytt högstadium ihop med gymnasiet. Detta skulle dock kräva att vi omedelbart också sätter igång med en omfattande ombyggnation av Mora Gymnasium, jämförlig med en nybyggnation, vilket skulle fördyra hela projektet något alldeles enormt! Det skulle också kunna innebära en logistisk mardröm att gå från 1100 elever med personal till 1800-1900 elever med personal inom detta begränsade geografiska område. Den idén har därför förkastats.

En nybyggnation av en samlad högstadieskola innebär också, jämfört med en upprustning av befintliga högstadier, att vi kan undvika baracklösningar under lång tid (minst två-tre läsår) för elevernas undervisning medan sådana ombyggnader skulle pågå.

Att det finns många andra platser i Mora där man skulle kunna bygga en ny högstadieskola är riktigt – i teorin. Vår ”drömlokalisering” är, och har hela tiden varit Tingsnäs, ungefär mitt emot Resecentrum. Andra har föreslagit Sandängarna intill Tuvan och gamla skol-/industriområdet väster om Brudtallsvägen (gamla AMU).

Gemensamt för alla dessa områden är att det krävs relativt omfattande planarbeten innan det går att komma igång, processer som kan ta flera år. 

För Sandängarna/gamla AMU gäller också att de ligger förhållandevis o-centralt och med ännu längre resvägar för nästan alla elever, speciellt för dem öster om Noretbron (det skulle visserligen ge ett starkt argument för att bygga den av oss efterfrågade gång- och cykelvägsbron mellan lasarettet och Sandängarna, men även den ligger realistiskt sett långt fram i tiden).

För vårt ”favoritalternativ”, Tingsnäs, gäller att vi behöver omlokalisera ett antal industri-/handelsföretag, bli av med en del av bangården, samt bygga en bro eller tunnel över/under järnvägen. Ingen som lär kunna lösas inom de närmaste 5 åren alltså. Det handlar snarare om minst 10-15 år innan alternativet skulle kunna realiseras. Tid som vi i praktiken inte har om kostnaderna ska hållas på en rimlig nivå.

Återstår alltså det enda realistiska alternativet, Stranden…

Det är inte perfekt och det har sina utmaningar vad gäller läget och logistiken, dock inget som inte kan hanteras genom byggnadernas placering, byggnadstekniska anpassningar och god planering. Efter att ha sett de tre tidigare intressenternas förslag tycker åtminstone jag att jag fått bekräftelse på att detta faktiskt inte alls är en så dålig plats att bygga en högstadieskola på som en del vill hävda.

Jag har med denna långa utläggning, förutom att tydliggöra min och mitt partis ståndpunkt, velat belysa komplexiteten i frågan, att det faktiskt finns mycket underlag och att det är många behov och frågeställningar som diskuterats och hanterats innan vi ”landat” i vår slutsats:
att Moras ungdomar behöver en ny, samlad, högstadieskola och att vår bästa möjlighet att förverkliga detta inom rimlig tid är att bygga den på Stranden-området.

En annan fråga är att vi självklart anser att detta bygge och den framtida förvaltningen av skolan självklart ska ske i kommunens egen regi! Vi ska inte avhända oss dispositionsrätten över varken mark eller byggnader. Det kan hända mycket på 25 år vad gäller lokalbehov och verksamhetens omfattning.

Då ska vi inte sitta fast i ett hyresavtal som innebär kraftiga hyreshöjningar för varje liten förändring vi vill/behöver göra, eller riskera att få betala ohemult mycket för fastigheten den dag, efter 25 år, om vi då vill återta kontrollen!

Droppen urholkar stenen…

Majoriteten i Mora bestående av Centerpartiet, Morapartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna har i Mora Tidning presenterat sin budget:
https://www.dt.se/artikel/majoriteten-i-mora-har-faststallt-kommande-arets-investeringar-maste-hoja-grundbemanningen
Om detta finns en del att säga ur ett socialdemokratiskt perspektiv.

Moras digitala Kommunfullmäktige den 21 december 2020 då kommunplanen för 2021 fastställdes.

Äntligen!!! Det tog ”bara” sex år. Nu pratar majoriteten i Mora med självklarhet om heltid som norm och att grundbemanningen inom äldreomsorgen måste höjas.

Annat ljud i skällan var det när vi socialdemokrater flera gånger de senaste sex åren försökt lyfta fram behovet av heltid och ökad grundbemanning som ett sätt att både höja kvalitén i verksamheten och skapa en bättre arbetsmiljö för våra anställda. Våra argument förkastades närmast hånfullt som både orealistiska och utan värde av majoritetens företrädare. Samma argument lyfter man nu ogenerat fram som självklarheter när man presenterar sin kommunplan.

Sent ska syndaren vakna…

När vi socialdemokrater, tillsammans med centern, styrde Mora såg vi till att det fanns en del centrala medel för att underlätta och stimulera de viktiga utvecklingsbehov vi då kunde se.

När nuvarande centerledda styre tog över 2014 ströks i princip alla sådana centrala utvecklingsmedel och våra förslag att behålla dessa medel avfärdades med att nämnderna själva skulle ha det fulla ansvaret för att effektivisera och utveckla sina verksamheter. 

Det gick ju sådär…

De senaste åren har man istället infört en svårbegriplig flora av ”centrala potter” med olika mer eller mindre tydliga syften. Till 2021 har man infört en ny pott kallad ”medel till kommunstyrelsens förfogande” på över 15 miljoner med mycket oklart syfte. Därmed har summan av dessa centrala potter fördubblats till drygt 30 miljoner. Här efterlyser vi socialdemokrater bättre samordning och tydlighet så dessa medel verkligen används på rätt sätt. En del av dessa medel kan också överföras till socialnämnden för att förstärka framför allt äldreomsorgen.

Vi befarar tyvärr att en del av medlen ”till kommunstyrelsens förfogande” är tänkta att användas för att smyga igång ett nytt exklusivt engelskspråkigt program på gymnasiet (IB = International Baccalaureate), trots att verksamheten där redan blöder kraftigt ekonomiskt. Orsa och Älvdalen vill inte vara med och betala för detta vågspel, så majoriteten i Mora tänker sig att Mora kommun ska stå för alla eventuella ekonomiska underskott av programmet.

Dessa upp till 7 miljoner per årskurs skulle kunna göra stor skillnad i exempelvis grundskolan…

Vi krävde också tidigt i den förra mandatperioden en ordentlig genomlysning av kommunens ekonomi och organisation och ville avsätta 2,5 miljoner för detta arbete. Ett initiativ som hånades för att vilja ”göda konsulter”. Men vid mandatperiodens slut hade olika konsulter – för åtskilliga miljoner – utrett både flera nämnders ekonomi, kostförsörjningen och kommunens organisation. Välbehövligt men tyvärr utan det helhetsperspektiv vi efterlyst och fortfarande efterlyser.

En verksamhet som inte alls utsatts för samma besparingstryck eller utredande som äldreomsorgen och skolan, är kommunstyrelsens kansli. Visserligen finns där många viktiga funktioner som personalkontor, ekonomi, krisledning, samordning och långsiktig samhällsplanering, men vi socialdemokrater anser anser att det självklar även här borde finnas ett utrymme för besparingar i storleksordningen 6-7%, dvs knappt 7 miljoner. 

Frågan är bara när majoriteten ska inse även detta…


Du hittar socialdemokraternas förslag till prioriteringar och ekonomiska ramar för verksamhet och investeringar i Mora Kommun här: https://moraak.files.wordpress.com/2021/01/budgetramar-2021-s-forslag-november-slutgiltig.pdf

Friskolereformens och det fria skolvalets baksida

Förespråkarna av fritt skolval och systemet med oreglerade vinstuttag i friskoleverksamheten brukar tala sig varma för föräldrarnas rätt till ”självbestämmande” och det betydligt luddigare begreppet ”valfrihet”. Föräldrarnas självbestämmande och elevernas ”valfrihet” har dock en mycket allvarlig baksida: Ökad skolsegregation och därmed sämre förutsättningar att lyckas i skolan för elever från mindre studiemotiverande familjeförhållanden.

Förespråkarna för den nuvarande ordningen brukar också tala sig varma för att kvalitén ska garanteras genom olika former av kvalitetskriterier som ska gälla lika för kommunala skolor och friskolor, men man talar ofta tyst om hur dessa kontrollfunktioner ska utformas och administreras i en av regler och dokumentationskrav redan överlastad skola.

Skolinspektionen har de senaste åren visserligen blivit lite mer lyhörda för kommunernas synpunkter vid ansökningar om friskoleetableringar, men många kommuner är det som fått se sin skolplanering överkörd av okänsligt beviljade friskoleetableringar med oönskade fördyringar av skolverksamheten som följd. Något som i sin tur drivit upp skolpengen som friskolorna kan kvittera ut.

När det gäller Selja friskola i Mora blev effekten densamma för Mora kommun, en del direkt ökade kostnader, men framför allt uteblivna besparingar då effekterna av den planerade skolorganisationen uteblev.

Att notera också är att det aldrig var tal om att lägga ner Selja skola som skolenhet. Det var enbart mellanstadiet som berördes av den då planerade organisationsförändringen. Effekterna för skolorganisationen och den kommunala ekonomin är idag naturligtvis begränsade eftersom den kommunala skolan haft flera år på sig att anpassa sin verksamhet efter de nya förutsättningarna, men det var definitivt ekonomiskt kännbart under några år.

Eftersom inte alla föräldrar har möjlighet att välja fritt vilken skola man vill låta sina barn gå i, Selja skola rymmer knappast fler än de som går där idag, så är det knappast alla föräldrars sida friskoleförespråkarna står på, utan bara för dem som är driftiga nog eller ”haft turen” att se till att deras barn hamnat där.

Och det är väl det som är själva kärnan i den här debatten:

ALLA barn har rätt till en likvärdig och bra skola. Driftformen är egentligen ointressant, men den relativt generösa etableringsfriheten försvårar en långsiktig, effektiv och hållbar planering av kommunernas skolorganisationer och den totala avsaknaden av insyn och kontroll av hur skattemedlen disponeras hos de privata utförarna riskerar i många fall att skapa andra drivkrafter att driva skola än varje elevs okränkbara rätt till en likvärdig och bra skola.
Sammantaget betyder det högre kostnader, ökad segregation och minskad likvärdighet i skolan. Kanske en bättre skola för några, men en sämre skola för många.

Det handlar inte om man är för eller emot föräldrars och elevers rätt till ”självbestämmande”, för den är i praktiken förbehållen ett fåtal. Det handlar om man är för eller emot ett skolsystem som kan leva upp sitt pedagogiska och kompensatoriska uppdrag för ALLA Sveriges barn och unga!