Det påstås, som vore det en självklarhet, att det ”naturligtvis” måste bli billigare att renovera nuvarande högstadieskolor, istället för att bygga en ny. Den som påstår det har nog missat hur det faktiskt ser ut idag på våra högstadieskolor.

Det handlar inte ”bara” om eftersatt underhåll. Tvärtom. Underhållet, även om det inte skötts exemplariskt, har inte misskötts såpass att det är anledningen till att framför allt många lärare är angelägna om att få nya lokaler.

Nej, det handlar om att varken högstadiet i Morkarlby eller högstadiedelen i Noret har lokaler som fungerar bra för skolundervisning på högstadienivå. 

• Det saknas likvärdiga förutsättningar för NO-ämnen, slöjd, mm. 
• Korridorlayouten i Noret och Morkarlbyhöjdens många trappor och dolda hörn skapar otrygghet för många elever. 
• Toaletterna ligger så utsatta att många elever vägrar att gå på toaletten hela dagarna.
• Duschutrymmena vid gymnastikhallarna upplevs som så otrygga att de flesta eleverna vägrar att duscha efter gymnastiken.
• Morkarlbyhöjden saknar i praktiken nästan helt användbar skolgård. A-traktorparkeringen är nästan större…
• Noretskolans skolgård kan ses som rymlig, men helt ointressant och illa anpassad för högstadieeleverna.

Det är så stora brister att det inte kan åtgärdas med ”bara” renovering. Det skulle krävas omfattande om- och utbyggnad på båda skolorna. Noretskolan är redan idag dessutom för liten och är idag ”utbyggd” med tillfälliga skolmoduler. Eller skolbaracker som en del vanvördigt kallar dem.

Rent ekonomiskt skulle det inte vara någon vinst att ge sig på att bygga om befintliga högstadieskolor. Investeringskostnaden må bli lägre, men årliga driftkostnaden blir av samma storleksordning som att bygga nytt på Stranden. Och ändå vinner man inte en enda av de fördelar som pedagoger, elevhälsa och skolförvaltning ser som det viktigaste argumentet för en samlad högstadieskola på Stranden.

En ombyggnation skulle dessutom innebära att minst fyra årskullar högstadieelever skulle få genomföra, eller snarare genomlida hela eller delar av sin högstadietid i ”skolbaracker”. Det tror jag varken elever eller lärare skulle må väl av.

Lennart Sohlberg, numera övertygad ja-sägare

(Insändare publicerad i Mora Tidning och på Siljan News)

Den 9 juni går vi till val av representanter i EU-parlamentet. Men samtidigt håller vi i Mora också en folkomröstning om vi ska bygga en ny högstadieskola, två idrottshallar och bygga om och integrera lokalerna för ungdoms- och kulturverksamheten med de nya byggnaderna, eller ej. Du kan förtidsrösta i båda valen från och med idag den 22 maj.

Frågan om bristerna i våra befintliga högstadieskolor och vad man skulle kunna göra åt dessa har diskuterats i snart 15 år, men det projekt vi nu ska folkomrösta om startade egentligen på allvar i och med det inriktningsbeslut för lokalisering av 7-9-skola på Strandenområdet som fattades i bred politisk enighet, bara ett parti var emot, i mars 2019. Beslutet hade givetvis föregåtts av ett antal utredningar baserade på skolans behov och tillgänglig mark som kunde uppfylla dessa behov.

Sen dess har, som den initierade morabon säkert noterat, en viss omsvängning skett i inställningen till projektet, i både delar av väljarkåren och bland de politiska partierna.

Men vad handlar då själva folkomröstningen om?

Ja, inte handlar den om hur man ska tolka gränsvärden för buller, luftföroreningar och andra lagar, regler och riktlinjer som våra myndigheter ska se till att vi följer. Jag förutsätter att kommunens planförslag och kommande bygglov följer alla gällande regelverk. Alla utredningar och det reviderade planförslaget visar också att så kommer att bli fallet, med goda marginaler! Och skulle det inte vara så finns det flera myndigheter som skulle sätta ner foten och säga nej!

Därmed kokar frågan ner till om vi, så snart det går, kan ge våra framtida högstadieelever bättre förutsättningar att förbättra sina studieresultat och skapa sig ett gott liv!

Eller om vi ska fortsätta älta frågan flera år till och istället tvingas till kostsamma om- och tillbyggnader av befintliga högstadieskolor. Vilket inte lär bli långsiktigt billigare, som man lätt skulle kunna tro.

Så här ser jag numera på det dilemma vi Morabor har att ta ställning till:

Ett JA betyder att vi till hösten 2027 kan erbjuda en välfungerande, modern, trygg och säker skolmiljö för våra högstadieelever. Lärarna får bättre förutsättningar att utveckla och stärka det pedagogiska arbetet och elevhälsan kan samla sina resurser. Allt med våra elevers studieresultat och psykiska välmående för ögonen!

Ett tydligt NEJ däremot innebär tyvärr kostsamma ombyggnader av befintliga högstadieskolor, som dessutom kommer tvinga minst fyra årskullar högstadieelever att genomföra hela eller delar av sin högstadietid i ”skolbaracker”. Inget som varken elever eller lärare skulle må väl av.

Att ”bara” flytta projektet till någon annan plats är tyvärr, av många skäl, inte möjligt i närtid och löser inte automatiskt de problem verksamheten ser med framför allt kompetensförsörjningen.

PS. Du kan förtidsrösta i såväl EU-valet som folkomröstningen från och med den 22 maj.

Lennart Sohlberg, numera övertygad ja-sägare

Mitt engagemang i den här frågan handlar – precis som för dem på nej-sidan – om att göra det så bra som möjligt för våra högstadieungdomar. Min ingång till frågan handlar om att jag vill bidra till att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för våra högstadieelever att nå framgång i skolan och därmed förbättra sina möjligheter till ett bra liv. 

Vi kan inte fortsätta låta en stor andel av kommande årskullar gå ur högstadiet med flera icke godkända betyg och hamna på den fiktiva ”avstjälpningsplats” som IM-programmet på gymnasiet tyvärr har blivit. Med enorma kostnader som följd, både monetärt och mänskligt, på både kort och lång sikt. 

Det i alla avseende perfekta förslaget finns ju inte. I någon fråga. Inte när det gäller lokaliseringen av en ny högstadieskola heller. Alla teoretiskt tänkbara platser har sina utmaningar, som kräver mer eller mindre omfattande och/eller kostsamma anpassningar eller är behäftade med mer eller mindre stora eller sannolika risker. Vad som är ”bäst” i ett avseende kan skapa problem i ett annat.

Politik handlar om att, med stöd av en professionell tjänstemannaorganisation, försöka hitta ekonomiskt bärkraftiga lösningar som inom rimlig tid åtgärdar väl identifierade problem, på ett säkerhetsmässigt och miljömässigt acceptabelt sätt.

Utifrån all det jag läst, lyssnat på och själv analyserat så anser jag att Strandenprojektet väl uppfyller det uppställda syftet, utan några allvarligare nackdelar och risker som inte går att hantera.

Det är min syn på saken, men jag respekterar givetvis att andra kan ha en annan uppfattning, en respekt jag inte alltid upplever är ömsesidig…