Ekonomin har tappats bort!

Svar på Moraalliansens replik på min debattartikel ”För lite, för sent” (inskickad 29 maj till Mora Tidning, men ännu inte införd):

Inledningsvis innebär Moraalliansens svar på min debattartikel att Centerpartiet ger sig självt kraftigt underbetyg, om man menar att man under tio års framgångsrikt samarbete med oss socialdemokrater aldrig gick från ord till handling, eller vågade göra några prioriteringar! Det var ju Socialdemokraterna och Centerpartiet som tillsammans sanerade en havererad ekonomi, skapade nya strukturer för planering och organisation och därmed skapade goda överskott och en fungerande verksamhet med bra kvalitet.

Sen följer en upprepning av allt bra som hänt i Mora, som man menar inte skulle ha hänt om inte Moraalliansen suttit vid makten, den Moraallians som till över 50% består av samma Centerparti som samregerade Mora med oss Socialdemokrater under tio år fram till 2014. Det är nog att tillskriva Morapartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna väl mycket av initiativ och inflytande över utvecklingen. Vi socialdemokrater har heller aldrig varit någon bromskloss när det gäller att skapa förutsättningar för kommunens hållbara utveckling!

Jag påstod inte heller i min debattartikel att kommunalrådets inledningsord BARA handlade om näringslivsfrågor, men jag fann det anmärkningsvärt att bara ett kort litet stycke handlade om kommunens kärnuppdrag, nämligen skola och omsorg, och de gigantiska utmaningar dessa verksamheter står inför och som så tydligt avspeglade sig i det ekonomiska utfallet för 2019, och än mer tydligt syns i prognoserna för 2020.

Moraalliansen pekar på att resultaten 2016 och 2017 var väldigt positiva för Mora kommun och det må vara riktigt. Men bakom dessa överskott låg inte någon överdådigt klok hantering av verksamheternas ekonomi. De berodde på generösa statsbidrag från en socialdemokratisk regering för bland annat flyktingmottagande, plus en hel del tur… Statsbidrag som Mora i stor utsträckning kunde använda för att täcka stora hål som uppstått i bland annat socialnämndens verksamhet. Statsbidrag som gjorde att Moraalliansen aldrig behövde ta tag i de problem som drev upp kostnaderna, utan att moraborna fick något mer för pengarna. En underlåtenhetssynd som nu flutit upp till ytan och kräver kraftfulla, och i många fall smärtsamma insatser.

De skarpa prioriteringarna har i praktiken uteblivit, vilket man välformulerat försöker dölja bakom beskrivningar om allt positivt som hänt och händer i Mora, men som i ganska liten omfattning bottnar i lokalt driven och genomförd politik.

Allra tröttast blir jag när man försöker beskriva socialdemokratisk politik som att vi vill ”ge allt till alla” för att vi på kommunfullmäktige ville värna en, för många ekonomiskt utsatta människor viktig verksamhet, nämligen konsumentrådgivningen. Det är inte bara dumt. Det är i grunden fel! Om man ska sätta någon ”etikett” på hur vi socialdemokrater väljer att lägga våra prioriteringar så skulle det närmast vara ”mest till dem som har störst behov”. Det är långt ifrån den borgerliga nidbilden ”allt till alla”.

En annan och viktigare prioritering – just för att vi inte ska behöva ta bort viktiga men kanske inte lagstyrda verksamheter – är ordning och reda i ekonomin! Det är en central prioritering som Moraalliansen verkar ha tappat bort. Det centerparti jag känner vill nog egentligen ha betydligt bättre ordning och reda än så här, men tycks inte klara av att stå upp mot sina mer vidlyftiga ”kamrater”, där kanske framför allt Morapartiet utmärker sig som det parti som mycket mer än vi socialdemokrater verkligen lovar ”allt till alla”. 

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S)

För lite, för sent…

Mora Kommun har gjort bokslut för 2019. Det gick inget vidare. Nämndernas verksamheter gjorde ett kraftigt underskott. Nära 54 miljoner back! Varav socialnämnden ensam svarar för drygt 36 miljoner. Tack vare överskott i vissa centrala budgetpotter och en god finansförvaltning lyckades man ändå ordna ett totalt överskott för kommunen på knappt 10 miljoner, ”bara” 18 miljoner sämre än budget.

Idag känns det faktiskt lite futtigt att behöva diskutera kommunens ekonomiska resultat för 2019, men det resultatet kommer att ha betydelse för hur kommunen förmår hantera 2020 och de kommande krisåren.

Därför gör jag ändå ett försök att belysa allvaret i de brister som blir uppenbara när man skärskådar 2019 års årsredovisning för Mora kommun.

Moraalliansen har tre väldigt tydliga fokus i sin årsredovisning:

• Vad som är bra i Mora

• Hur mycket man satsar på näringslivet

• Och vilka delar av den politiska plattformen man förverkligat

Kommunstyrelsens ordförandes inledning består av 1876 ord och handlar till allra största delen om just detta. Endast 39 av dessa ord ägnas åt det som är kommunens kärnverksamhet, skola och omsorg. Det gör mig bekymrad!

Jag citerar: ”De stora utmaningarna framöver är de ökade behoven i skolan och äldreomsorgen, eftersom Mora har en ökande andel både barn och äldre.”

Om hur detta påverkar kommunens verksamhet skrivs: ”Våra resurser måste användas klokt och det behövs nya arbetssätt för att få dem att räcka längre.”

En självklarhet kan tyckas men alltså det enda som är skrivet om det som gör att kommunens ekonomi faktiskt blöder!

Detta är inte heller några utmaningar vi kommer att ha ”framöver”. ”Utmaningarna” är här och nu, och har så varit i flera år!

Vi har ända sedan Moraalliansen tog över ansvaret 2015, varit tydliga med att socialnämndens huvudverksamhet hela tiden dragits med underskott i mångmiljonklassen.

Malin Höglund, nämndens ordförande, brukar skylla på att ekonomin några år varit ”dopad” av flyktingstöd, när det egentligen är brist på ledning och styrning som gjort att man inte förmått hantera ekonomin på ett ansvarsfullt sätt.

Men, frågar sig säkert vän av ordning, hur hade det sett ut om Socialdemokraterna hade haft ett avgörande inflytande på Moras verksamhet och ekonomi de senaste åren?

En sak är helt klar: Vårt fokus hade i högre grad legat på kärnverksamheten och hur vi på bästa sätt får maximal nytta av vår engagerade och kunniga personal!

Med en dåres envishet har vi upprepat våra krav på bättre analys och en tydligare ekonomisk styrning ända sedan bokslutet av 2015 års resultat, alltså det första året som Moraalliansen styrde.

För detta har vi närmast hånats av Moraalliansens företrädare. Sakta men säkert har dock olika genomlysningar och utredningar genomförts, som också resulterat i en del åtgärder och ”effektiviseringsförslag”. Men tyvärr verkar de inte ge effekt i den takt som är nödvändig för att både kunna hantera gamla underlåtenhetssynder och möta de ”nya” utmaningar kommunstyrelsens ordförande hänvisar till i sin sammanfattning av 2019 års verksamhet.

Jag tycker egentligen inte om när politiker i opposition reflexmässigt tar till argumentet att de som styr gör ”för lite, för sent”.

Men vi har verkligen försökt driva dessa frågor. Ingen ska därför kunna säga att vi inte gett Moraalliansen tid att ta itu med de grundläggande problemen.

Och vi har verkligen, så långt möjligt, på ett konstruktivt sätt försökt bidra till att lösa problemen, genom motioner och förslag och genom att gå med på ganska långtgående åtgärder för att försöka vända den ekonomiska utvecklingen.

Så, just när det gäller kommunens prekära ekonomiska situation, som den beskrivs i bokslutet för 2019, så tycker jag att jag med gott samvete ändå vågar använda den slitna frasen att Moraalliansen hittills gjort – för lite, för sent!

Lennart Sohlberg

oppositionsråd (S)

Vad står Morapartiet för?

Jag får ofta frågan vad Morapartiet egentligen är för parti. Ett lokalt parti som gärna lovar att stå upp för ”allt som är bra för Mora”, är det korta svaret. Men det finns ett längre…

Jag har därför gått igenom Morapartiets valprogram inför valet 2018 såsom det presenteras på partiets hemsida och kommenterat en del av deras ambitioner och konkreta löften (de för fram många förslag…).

Morapartiet är ett parti som enligt sin hemsida ”tar ställning i varje enskild sakfråga med Moras bästa för ögonen, utan inblandning av någon rikspolitik. Vanligt sunt förnuft fungerar alltid bra, även i politiken!” slår man fast. Partiet vill alltså helt ersätta ideologi och politiska värderingar med ”sunt förnuft” och tycks tro att ”rikspolitiken” saknar betydelse för Mora.

Det hela bygger naturligtvis på en välvillig önskan och en genuin vilja att göra gott för sina medmänniskor, men önskningar, tron på ett allmängiltigt ”sunt förnuft” och en stark vilja att vara alla till lags leder sällan till politisk verkstad.

Deras program har lite ”flugit under radarn” inför valet. Kanske har vi underskattat dem, kanske har vi inte räknat med dem som en reell politisk kraft, men de är ju efter valet den styrande Moraalliansens näst största parti, med ambitioner att få ”tunga” politiska uppdrag, och deras politik måste därför granskas på samma villkor som alla andra partier med ambitioner att styra i kommunen. Därför denna genomgång.

——

Morapartiet vill behålla och helst öppna fler ”byskolor”, vad nu det begreppet egentligen står för. Det låter bra och lovvärt, men är knappast realistiskt med tanke på tillgången på behöriga lärare, kraven på pedagogisk utveckling och elevernas behov. De vill också att Mora ”ska ha Sveriges bästa förskola, skola och gymnasium”. Återigen en lovvärd ambition utan förklaring hur man vill fördela resurser och bygga en organisation för att nå dit.

Man redovisar många goda ambitioner för äldreomsorgen, handikappomsorgen, missbruksvården, ungdomars inflytande och integrationen. Mitt i allt detta, kopplat till att man värnar ”vårat kultur arv och livsmiljö” tar man tydligt ställning mot ”minareter eller bara böneutropare”. Varför det? Frågan har långt ifrån varit aktuell i Mora. Kan man här ana ett röstfiske i brungrumliga vatten, trots att man i övrigt säger sig stå för en anständig integrationspolitik?

När det gäller klimat och miljö säger man sig vilja ”vara i framkanten i dessa frågor”, utan att specificera det närmare. Företrädare för partiet har i olika sammanhang uttryckt uppfattningar som skulle kunna betraktas som att man inte riktigt delar den samlade vetenskapens syn på klimatutmaningarna. Det undergräver kanske i någon mån partiets redovisade ambitioner på området.

För att stärka kultur, turism och fritidssektorn vill Morapartiet ”öka utbudet av olika verksamheter både för ’gammal som ung’ genom tillskapande av en multiarena (helst i närheten av Mora centrum för affärsidkarna där), saluhall och torghandel för att stärka de lokala föreningar och närings idkare, när de ekonomiska förutsättningarna finns eller att andra investerare gör det”. Ett tydligt löfte, med en betydligt mindre tydlig brasklapp kring förutsättningarna. Man säger sig också vilja ge ”starkt stöd för den befintliga näringen och utvecklingen av nya idéer, exempelvis ekoturism, Siljansfors skogsmuseum med jakt och fiske avdelningar” med det ytterst klargörande tillägget ”och förbättringar inom många andra områden.” 

Morapartiet vill också ”undersöka möjligheterna för ett resurscentrum med kontorshotell, lagerhotell och företagshus för företagandet i Mora kommun” med allsköns service såsom rådgivning, kopiering, sekreterarservice, EU-ansökningar, mm. ”Undersöka möjligheterna” är ju ett starkt (?) vallöfte, men är det överhuvud taget något som efterfrågas, vem står för fiolerna, och är det ens en uppgift för kommunen?

Vidare vill Morapartiet ”bygga upp den gamla landsvägsbron (mellan Noretbron och järnvägsbron) som en extra avlastning för nuvarande Noretbron” trots att det inte finns något som helst stöd för att detta skulle vara en vare sig behövlig eller praktiskt genomförbar lösning.

”Fler p-platser i centrum” är ett annat ”starkt” vallöfte, men var, hur och varför redovisar man inte. Andra saker man tydligen hört på stan är att moraborna önskar ”en väl fungerande och helst avgiftsfri kollektivtrafik … flera bussturer, även kvällar och helger”. Det är ingen hejd på givmildheten. Men om man nu suttit i den styrande majoriteten i fyra år och säger sig ha fått igenom mycket av sin politik så borde väl åtminstone någon av ovanstående tankar och idéer redan blivit realiserade, eller?

Slutligen Morapartiets kanske viktigaste målsättning: ”att 1000 personer ska beredas möjlighet att bosätta sig i Mora kommun varje år. Till det behövs det 250-400 nya bostäder varje per år.”

Det låter ju bra och utvecklingsinriktat, men hur har de tänkt att detta ska genomföras? Det krävs att det byggs bortåt 400 nya bostäder – varje år. Även om marken skulle finnas måste det finnas en efterfrågan från så många familjer att vilja flytta hit och förutsättningar för dessa att försörja sig. 

Kompetensförsörjningen är visserligen en utmaning i Mora. Många går för närvarande i pension inom såväl näringslivet som det offentliga, men sambandet är inte så enkelt att om 300 går i pension, som i år, så behöver lika många anställas. Utvecklingen gör att färre människor går åt för att fylla luckorna. Däremot ökar kompetenskraven på dem som behövs, men det löses inte automatiskt med fler bostäder. En stor del av luckorna fylls också upp av människor som redan bor här.

En befolkningsökning på 4-5% årligen kräver också en utbyggd kommunal service i form av skolor, förskolor, mm, i en takt som vi långt ifrån står rustade för. Vi pratar om investeringar flera gånger högre än nuvarande nivå på drygt 100 miljoner årligen i snitt (som redan det är mer än vad kommunen egentligen mäktar med). Till detta kommer kostnader för att planlägga och förbereda den byggbara marken med gator, vägar, vatten och avlopp, mm, på en nivå som Mora kommun och dess långivare aldrig tidigare sett maken till.

Med den önskade byggnadstakten kommer byggbar mark snabbt att ta slut. Och, inte minst,  vem ska bygga alla dessa bostäder?

Tack och lov är idén inte särskilt verklighetsförankrad, även om det låter spännande. Detta är bara något som sägs av ett parti som gärna lovar allt till alla, som gärna säger det man tror att ”folk” vill höra, helt utan behovsanalys och realism. Ett parti som, trots att de ingått i den styrande ”Moraalliansen”, i praktiken helt saknat politiskt inflytande.

Men det är också sagt av ett parti som, i kraft av att nu vara det näst största partiet i ”Moraalliansen”, med fog kommer att kräva en kommunalrådspost och ordförandeskapet för minst en ”tung” nämnd. Frågan är, blir det För- och Grundskolenämnden, Tekniska eller Socialnämnden…?

Den frågan vilar just nu i Centerpartiets knä. Vi bävar för utfallet.