Om Morapartiet och Strandenprojektet

Morapartiet slår sig för bröstet och hävdar i olika sammanhang att de ”hela tiden” varit emot Strandenprojektet. Jag blir faktiskt lite förbannad, för det är inte sant!

Strandenprojektet skulle inte vara där det är idag om det inte vore för att de, fram till ganska nyligen faktiskt, aktivt agerat för projektets framväxt och utveckling. 

De började under 2022 prata om att de var emot projektet, speciellt under valrörelsen, men fram till dess och delvis även efter valet, har de på olika sätt aktivt eller passivt ”varit med på tåget”.

Första gången de ”på riktigt” tar avstånd och röstar emot projektet var så sent som i oktober 2023 när kommunstyrelsen, i enlighet med alla tidigare beslut som Morapartiet aktivt varit delaktiga i, beslutade att skicka ut detaljplaneförslaget för Strandenområdet på samråd. Då först väljer Morapartiet att yrka avslag och också reservera sig mot beslutet.

Så här har Morapartiet agerat de senaste fem åren:

  • 2019-03-19 på kommunstyrelsen yrkade MOP bifall och röstade i votering JA till inriktningsbeslutet för lokalisering av en 7-9-skola på Strandenområdet (även SD var då med på tåget, bara V röstade emot).
  • 2020-10-06 på kommunstyrelsen deltog MOP i beslutet om verksamhetsinnehållet på Strandenområdet (då yrkade vi att ärendet skulle bordläggas en månad ”för att ge medborgarna möjlighet att i lämpligt forum ta del av syfte och förutsättningar för det planerade projektet”).
  • 2021-06-01 på kommunstyrelsen och 2021-06-21 på kommunfullmäktige yrkade MOP för, och röstade i votering JA, till det inriktningsbeslut för Strandenprojektet som vår tjänstemannaorganisation sedan dess arbetat med (med den skillnaden att då skulle en ”extern aktör” anlitas för att genomföra projektet, något vi i S röstade emot).
  • 2022-02-20 på kommunstyrelsen, när kommunstyrelsen skulle välja extern aktör för genomförandet av Strandenprojektet, började MOP för första gången visa att de fått ”kalla fötter”. MOP valde att avstå från att delta i beslutet.
  • Sen pratade MOP i valrörelsen 2022 om att de var emot Strandenprojektet, utan att på något sätt i KS och KF ta ställning mot någonting som hade med projektet att göra.
  • 2022-05-31 hade MOP chansen att i kommunstyrelsen säga nej till att påbörja arbetet med detaljplanen för Stranden. Den tog de inte. De bara avstod från att delta i beslutet.
  • 2022-06-20 kunde de i kommunfullmäktige yrkat avslag och röstat nej till det uppdragsavtal med Morastrand AB, som är kommunens ”beställning” till bolaget att genomföra projektet. Den chansen tog de inte heller. Återigen valde de att avstå från att delta i beslutet.
  • 2022-11-08 (efter valet…) valde MOP att i kommunstyrelsen inte delta i besvarandet av ett medborgarförslag om en folkomröstning, och
  • 2022-11-28 valde de till och med att i kommunfullmäktige vara med och avslå en motion från SD som föreslog en folkomröstning om Strandenfrågan.
  • 2023-03-27 var MOP också med på att i kommunfullmäktige avslå en motion från SD om att senarelägga byggnationen på Stranden.
  • 2023-08-22 i kommunstyrelsen var MOP också med och godkände medfinansieringen av GC-porten under järnvägen mellan Tingsnäs och Stranden, som en del morapartister nu ifrågasätter både kostnaden och behovet av om inte Strandenprojektet genomförs.
  • 2023-10-10, på kommunstyrelsen så sent som i höstas är den allra första gången MOP ”på riktigt” säger nej till något rörande Strandenprojeketet, då de yrkade avslag och i voteringen röstade NEJ till förslaget att skicka ut planförslaget för Strandenområdet på samråd.
  • Ändå yrkade en av MOPs ledamöter i kommunfullmäktige så sent som 2023-11-27 bifall till en utökad borgensram för Morastrand AB, delvis kopplat till Strandenprojektet, och ingen från MOP reserverade sig mot beslutet – då… När ärendet av tekniska skäl togs upp igen 2024-03-12 var det annat ljud i skällan och MOP yrkade avslag och deras ledamöter reserverade sig.

Morapartiet har alltså aktivt arbetat FÖR Strandenprojektet ända fram till februari 2022. Sedan har de passivt AVSTÅTT från att ta ställning, fram till oktober 2023 då de för första gången röstat NEJ till något som gällt Strandenprojektet.

Morapartiet har alltså högst påtagligt medverkat till utvecklingen av Strandenprojektet fram till för ett drygt halvår sedan, då de, ett år efter valet, började ta de politiska konsekvenserna av det partiet ”lovade” i valrörelsen, och sedan dess någorlunda konsekvent röstat mot beslut rörande Strandenprojektet.

Så nog har Morapartiet ändrat sig, och det väldigt långt in i processen. Låt dem inte påstå något annat!

Mitt första maj-tal 2024

Mötesdeltagare!

Vi har, sedan en dryg månad, en ny politisk situation här i Mora. Sedan 2014 har Mora haft ett – på pappret – stabilt majoritetsstyre, bestående av traditionellt borgerliga partier i samarbete med ett lokalt, populistiskt parti.

Dock visade sig denna majoritet inte var så stabil som några verkade tro.

Ett parti, vars främsta motto är att ”verka för det som är bäst för Mora”, kan förefalla enkelt att samarbeta med, men förr eller senare spricker det, vilket vi varnat för hela tiden sedan den lite oheliga Moraalliansen skapades 2014.

Och i mars hände det! Lokalpartiet fick lämna Moraalliansen.

Mora har nu istället fått ett ”rent” borgerligt minoritetsstyre med endast 16 av fullmäktiges 41 ledamöter i ryggen. Likadant i alla nämnder och styrelser. Det borgerliga styret har färre platser än den samlade oppositionen.

En opposition, som å ena sidan består av två, i huvudsak populistiska och delvis starkt högerlutande partier.  Och å andra sidan består av oss Socialdemokrater, som är Moras största parti, och Vänsterpartiet.

Detta betyder, mina vänner, att det nya styret måste förhandla med antingen oss, sina forna samarbetskamrater i Morapartiet, eller SD, för att få igenom sina förslag och sin politik.

Och det gäller allt! Från till synes enkla nämndbeslut, till kommunens budget och andra viktiga styrdokument!

Och det kommer att kosta politiskt! Åtminstone om man vill ha vår fullmäktigegrupps aktiva eller passiva stöd. Att deras forna samarbetspartner inte så gärna ställer upp som ”stödparti” framöver, tar jag för givet.

Det är alltså inte längre bara att gå på i ullstrumporna och försöka driva igenom sin borgerliga agenda utan att bjuda på något.

Detta öppnar intressanta perspektiv för oss, men det innebär också en risk att vi kan betraktas som ”borgerliga medlöpare” och att vi ”sätter oss i knät” på det borgerliga styret.

Men jag kan försäkra er: Den fällan kommer vi inte att gå i!

Det politiska landskapet ser ut som det gör, och vi kommer – lika lite som det borgerliga styret – att få precis som vi vill i alla frågor.

Men vi kommer att vara tydliga med våra krav och vi kommer alltjämt att agera som det ansvarsfulla oppositionsparti vi är och alltid har varit. Men nu med betydligt större möjligheter att få igenom, för oss viktiga frågor.

En sådan fråga är frågan om bolagsdriven skola och omsorg!

Våra barn och äldre är inga handelsvaror, på vilka riskkapitalister och andra ska kunna tjäna pengar!

En milstolpe sätter vi idag, den 1 maj, när Tomtebogården, just idag, åter blir en del av den kommunala organisationen.

Det är slut med utnyttjandet av billig arbetskraft som inte ges chansen att göra ett bra jobb, sparandet på allt från blöjor till pappersmuggar, 

Och slut på en ledningsfilosofi som går ut på att tjäna pengar till företagets ägare på bekostnad av värdighet och trygghet för våra äldre!

Vår hittills viktigaste signal till Moras nya styre är därför:

Försök inte återprivatisera Tomtebogården! Och avveckla den privata driften av Ekbacken så snart det är möjligt!

Slutligen tänker jag göra en Trump,

och rikta mig till våra massmedier här i Mora.

Nej, jag tänker inte som Trump påstå att ni far med osanning eller går ”någon annans” intressen med det ni skriver eller publicerar.

Det handlar mer om det ni INTE skriver eller gräver i…

Som säkert alla här vet, har vi ju ett EU-parlamentsval den 9 juni.

Vad som däremot verkar tämligen okänt – åtminstone om man ser till bristen på artiklar och nyhetsinslag – är att det samma datum också genomförs en folkomröstning i Mora om vad Strandens gamla skolområde ska, eller inte ska, användas till i framtiden.

Jag tänker inte ge mig in i själva sakfrågan, eftersom vi som parti valt att avvakta med ställningstagandet till dess detaljplaneprocessen är genomförd, ekonomin är noga utredd och resultatet av folkomröstningen har utvärderats.

Men det är en folkomröstning som engagerar många människor på främst sociala medier, men som också – oberoende om man är för eller emot just Strandenprojektet – kommer att påverka Moras skolstruktur och ekonomi för lång tid framåt.

Vad gör då våra massmedier när en så pass viktig fråga är föremål för en folkomröstning?

Inte mycket, visar det sig…

Man publicerar lite insändare då och då och man har på ledarplats luftat lite principiella tankar kring detta med kommunala folkomröstningar.

Men var är grävandet?

Var är granskningen av alla argument, för och emot planerna på Stranden?

Var är de oberoende experterna, som kan förklara vad kommunens utredningar egentligen säger?

Var är de oberoende beskrivningarna av möjligheter och konsekvenser?

Hur ska medborgarna i Mora kunna ta ställning i en så engagerande fråga, utan att få oberoende hjälp att orientera sig i den flod av mer eller mindre vederhäftiga argument – för och emot – som florerar på sociala medier och, i någon mån, i mediernas debattforum?

Det är mediernas förbannade plikt att inte bara intervjua några tjänstepersoner om projektets innehåll och därefter låta någon motståndare och någon förespråkare lägga fram sina respektive ”tyngsta” argument, utan följdfrågor eller ifrågasättanden.

Medierna har ett samhällsuppdrag att som oberoende part analysera, granska och pedagogiskt beskriva det som debatten handlar om. 

Och att syna alla argument – för eller emot – som florerar i debatten.

Förtidsröstningen börjar den 22 maj. Ni har bara tre veckor på er!

Gå hem och sätt på er grävarhatten och arbetshandskarna och ta fram spaden och gör ert jobb!

Under tiden jobbar vi på med att få igenom så mycket bra Socialdemokratisk politik som möjligt, i det nya politiska landskapet i Mora!

Tack för ordet!

Rädsla styr debatten om Nato

Den pågående Nato-debatten är hårt präglad av en akut rädsla baserad på Rysslands, som det beskrivs, plötsliga och irrationella anfall på sitt grannland Ukraina.

Rädslan finns på båda sidor i debatten:

  • De som är FÖR ett Nato-medlemskap är rädda för att om Finland och Sverige av någon anledning skulle drabbas av rysk militär aggression, så står vi helt utan militärt skydd eller stöd från resten av världen.
  • De som är EMOT är rädda för att ett svenskt och/eller finskt Nato-medlemskap, för en sårad rysk björn, kan utgöra skäl nog för någon form av aggressiv handling mot dessa våra länder.

Det som kan förvåna oss mer eftertänksamma är den yrvakenhet som uppstod i och med Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari.

Putins ambitioner att kontrollera Ukraina och dess relationer till omvärlden kan knappast ha överraskat någon. Framför allt inte de politiker som nu plötsligt trumpetar ut att Sverige måste gå med NU! Annars är det slutet på Sverige som vi känner det.

Alliansfriheten har som princip tjänat Sverige väl under lång tid. Medlemskapet i EU och olika försvarssamarbeten har dock gjort att vi inte är så alliansfria längre och neutralitetstanken är sedan länge skrotad.

Omvärldsläget har också sakta men säkert förändrats. Gamla hotbilder har bytts mot nya, vilket gör att Sveriges försvarssamarbeten och vårt förhållande till Nato naturligtvis kan behöva omprövas.

Men denna omprövning måste i så fall hanteras med stor eftertanke och grundliga analyser av de långsiktiga konsekvenserna och försvarsmaktens egen förmåga. Vi kan inte, enbart baserat på det akuta säkerhetspolitiska läget, plötsligt kasta alla hittillsvarande principer och doktriner över ända. 

Nato är ingen självskriven garant för sina medlemsstaters säkerhet (trots den omtalade artikel 5). Flera medlemsstater har också ett ”problematiskt” styrelseskick och skilda geopolitiska intressen. Risken att USA drar sig ur Nato om Donald Trump eller en liknande president tillträder är också uppenbar. Även Frankrike är en ”lös kanon” i sammanhanget med en politiskt starkt polariserad hållning till Nato, och då minskar den reella betydelsen av de sk säkerhetsgarantierna.

Det är dags att vuxna politiker tillsammans med duktiga säkerhetspolitiska experter sätter sig ner och diskuterar denna fråga grundligt och med ett långsiktigt perspektiv. Och det åstadkommer man inte på några veckor!

Jag säger därför NEJ till Nato, om frågan måste avgöras i närtid! KANSKE om frågan analyserats grundligt och utan den rädsla som nu tycks styra debatten.

En så viktig fråga som vårt lands säkerhetspolitiska hållning kan inte få avgöras av en önskan om att vinna kortsiktiga politiska poäng hos rädda medborgare under ett valår. Att som Ulf Kristersson och andra torgföra att man vill ta Sverige in i Nato bara för att visa Sveriges oberoende gentemot Ryssland, och därmed samtidigt sätta oss i en osäker beroendeställning till Nato, är ju inte särskilt konstruktivt.