Borgerlig splittring i Mora i synen på SD

I SVTs valkompass får varje parti i Mora redogöra bland annat för om det finns något parti som man INTE kan tänka sig att styra tillsammans med efter valet i höst. Svaren ger en intressant inblick i hur partierna tänker kring makt och inflytande…

Att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tydligt markerar att Sverigedemokraterna är en otänkbar samarbetspartner förvånar knappast. Miljöpartiet utesluter också samarbete med Kristdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet.

Sen blir det lite intressantare. 

Moderaterna utesluter bara Vänsterpartiet som samarbetspartner, medan Kristdemokraterna och Morapartiet vill inte utesluta något parti som tänkbar samarbetspartner. 

Liberalerna har ”svårt att se ett fungerande samarbete” med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, medan Centerpartiet säger sig ha ”svårt att samarbeta” med Sverigedemokraterna ”då våra värderingar står väldigt långt ifrån varandra” och att ”Centerpartiets politik skiljer sig även till stor del från Vänsterpartiets”.

Sverigedemokraterna, slutligen, säger sig vara ”öppna för samarbete men ser helst egen majoritet”. Hur nu det ska gå till då egen majoritet kräver 21 mandat och de har åtta namn på kommunvalsedeln…

Slutsats:

De rödgröna partierna i Mora är tydliga: Ingen majoritetsbildning med stöd av Sverigedemokraterna!

På den borgerliga sidan är synen på Sverigedemokraterna mer splittrad. Centerpartiet och Liberalerna ser ”svårigheter” med ett sådant samarbete, medan Moderaterna och, indirekt även Kristdemokraterna, inte skulle tveka att bilda majoritet med stöd av Sverigedemokraterna.

Morapartiet, idag ett i princip borgerligt parti, håller som vanligt dörrarna öppna åt alla håll, även för Sverigedemokraterna.

Bäva månde moraborna efter valet om inte Socialdemokraterna får ett tydligt mandat att bilda majoritet efter valet den 9 september.

Om ”spinn” och seriöst ansvarsutkrävande

Man kan ”spinna” hur mycket som helst kring vem som pratat med vem i regeringen och vems ansvar det är att frågan inte kommit upp i säkerhetspolitiska rådet. Frågan är om det gjort någon skillnad för våra myndigheters hantering av själva sakfrågan eller ändrat riskbedömningen.

SÄPO och försvarsmakten har ju sedan länge känt till haveriet och arbetat med att begränsa skadeverkningarna. SÄPO har också jobbat med en förundersökning om brott mot sekretessbestämmelserna.

Grunden för politiskt ansvarsutkrävande måste rimligtvis vara om man som ansvarigt statsråd agerat korrekt inom sitt ansvarsområde utifrån den information man fått, eller borde fått, via sitt departement. Samtidigt måste man kunna lita på att andra departement och myndigheter agerar och informerar utifrån sina uppdrag.

Jag kan därför förstå misstroendet mot Anna Johansson. Det var ju trots allt en myndighet under hennes departement som förbrutit sig på regelverket och skapat säkerhetshaveriet.

Jag kan till nöds också förstå misstroendet mot Anders Ygeman. SÄPO – som rimligtvis var den myndighet som borde blåst i alla tänkbara visslor och trumpeter i säkerhetspolitiska rådet, men inte gjorde det – låg ju under hans departement.

Men en misstroendeförklaring mot Peter Hultqvist – den ende minister som vi med säkerhet vet gjort det som på honom åligger, nämligen att tidigt förvissa sig om att försvarsmakten agerat för att så långt möjligt kontrollera och minimera skadorna av Transportstyrelsens haveri – är och förblir en överloppsgärning, dikterad av en önskan att ”sätta dit” en populär och kunnig minister för att därigenom försvaga en regering vars politik ogillas av oppositionen.

Att binda ris åt egen rygg

Alliansens fulspel under täcket med SD är ovärdigt den svenska demokratin!

Fullföljer de sitt hot om misstroendevotum utan att kunna visa att försvarsministern gjort något konstitutionellt fel (vilket ska utredas av riksdagens konstitutionsutskott, KU), så är deras agerande inget annat än ett rent politiskt taktiserande för att svartmåla och bli av med vår regerings kanske starkaste och populäraste minister!

Hoten om misstroende mot den nye infrastrukturministern Thomas Enerot och finansminister Magdalena Andersson för förslagen om flygskatt, slopad indexuppräkning av brytpunkten för statlig skatt och de sk 3:12-reglerna handlar inte heller om konstitutionella risker för Sverige, utan att man helt enkelt ogillar förslagen.

Detta agerande – om det fullföljs – kommer dessutom att öppna slussarna för framtida oppositioner att när som helst, och utan konkret grund, rikta misstroende mot varje minister i en minoritetsregering vars förslag ogillas av oppositionen. Därmed förlamas regeringschefen i sin roll som regeringsbildare och minoritetsregeringar omöjliggörs i praktiken.

Detta kommer i så fall givetvis även att slå stenhårt tillbaka på en eventuell alliansregering, om de inte skaffar sig majoritetsunderlag genom att gå SD till mötes i en lång rad frågor.


Mer läsning:

Toppmoderat sågar misstroendeförklaringen av Hultqvist

Daniel Swedin slår huvudet på spiken

Varningsklockorna ringde tidigt