Förespråkarna av fritt skolval och systemet med oreglerade vinstuttag i friskoleverksamheten brukar tala sig varma för föräldrarnas rätt till ”självbestämmande” och det betydligt luddigare begreppet ”valfrihet”. Föräldrarnas självbestämmande och elevernas ”valfrihet” har dock en mycket allvarlig baksida: Ökad skolsegregation och därmed sämre förutsättningar att lyckas i skolan för elever från mindre studiemotiverande familjeförhållanden.

Förespråkarna för den nuvarande ordningen brukar också tala sig varma för att kvalitén ska garanteras genom olika former av kvalitetskriterier som ska gälla lika för kommunala skolor och friskolor, men man talar ofta tyst om hur dessa kontrollfunktioner ska utformas och administreras i en av regler och dokumentationskrav redan överlastad skola.

Skolinspektionen har de senaste åren visserligen blivit lite mer lyhörda för kommunernas synpunkter vid ansökningar om friskoleetableringar, men många kommuner är det som fått se sin skolplanering överkörd av okänsligt beviljade friskoleetableringar med oönskade fördyringar av skolverksamheten som följd. Något som i sin tur drivit upp skolpengen som friskolorna kan kvittera ut.

När det gäller Selja friskola i Mora blev effekten densamma för Mora kommun, en del direkt ökade kostnader, men framför allt uteblivna besparingar då effekterna av den planerade skolorganisationen uteblev.

Att notera också är att det aldrig var tal om att lägga ner Selja skola som skolenhet. Det var enbart mellanstadiet som berördes av den då planerade organisationsförändringen. Effekterna för skolorganisationen och den kommunala ekonomin är idag naturligtvis begränsade eftersom den kommunala skolan haft flera år på sig att anpassa sin verksamhet efter de nya förutsättningarna, men det var definitivt ekonomiskt kännbart under några år.

Eftersom inte alla föräldrar har möjlighet att välja fritt vilken skola man vill låta sina barn gå i, Selja skola rymmer knappast fler än de som går där idag, så är det knappast alla föräldrars sida friskoleförespråkarna står på, utan bara för dem som är driftiga nog eller ”haft turen” att se till att deras barn hamnat där.

Och det är väl det som är själva kärnan i den här debatten:

ALLA barn har rätt till en likvärdig och bra skola. Driftformen är egentligen ointressant, men den relativt generösa etableringsfriheten försvårar en långsiktig, effektiv och hållbar planering av kommunernas skolorganisationer och den totala avsaknaden av insyn och kontroll av hur skattemedlen disponeras hos de privata utförarna riskerar i många fall att skapa andra drivkrafter att driva skola än varje elevs okränkbara rätt till en likvärdig och bra skola.
Sammantaget betyder det högre kostnader, ökad segregation och minskad likvärdighet i skolan. Kanske en bättre skola för några, men en sämre skola för många.

Det handlar inte om man är för eller emot föräldrars och elevers rätt till ”självbestämmande”, för den är i praktiken förbehållen ett fåtal. Det handlar om man är för eller emot ett skolsystem som kan leva upp sitt pedagogiska och kompensatoriska uppdrag för ALLA Sveriges barn och unga!