Friskolereformens och det fria skolvalets baksida

Förespråkarna av fritt skolval och systemet med oreglerade vinstuttag i friskoleverksamheten brukar tala sig varma för föräldrarnas rätt till ”självbestämmande” och det betydligt luddigare begreppet ”valfrihet”. Föräldrarnas självbestämmande och elevernas ”valfrihet” har dock en mycket allvarlig baksida: Ökad skolsegregation och därmed sämre förutsättningar att lyckas i skolan för elever från mindre studiemotiverande familjeförhållanden.

Förespråkarna för den nuvarande ordningen brukar också tala sig varma för att kvalitén ska garanteras genom olika former av kvalitetskriterier som ska gälla lika för kommunala skolor och friskolor, men man talar ofta tyst om hur dessa kontrollfunktioner ska utformas och administreras i en av regler och dokumentationskrav redan överlastad skola.

Skolinspektionen har de senaste åren visserligen blivit lite mer lyhörda för kommunernas synpunkter vid ansökningar om friskoleetableringar, men många kommuner är det som fått se sin skolplanering överkörd av okänsligt beviljade friskoleetableringar med oönskade fördyringar av skolverksamheten som följd. Något som i sin tur drivit upp skolpengen som friskolorna kan kvittera ut.

När det gäller Selja friskola i Mora blev effekten densamma för Mora kommun, en del direkt ökade kostnader, men framför allt uteblivna besparingar då effekterna av den planerade skolorganisationen uteblev.

Att notera också är att det aldrig var tal om att lägga ner Selja skola som skolenhet. Det var enbart mellanstadiet som berördes av den då planerade organisationsförändringen. Effekterna för skolorganisationen och den kommunala ekonomin är idag naturligtvis begränsade eftersom den kommunala skolan haft flera år på sig att anpassa sin verksamhet efter de nya förutsättningarna, men det var definitivt ekonomiskt kännbart under några år.

Eftersom inte alla föräldrar har möjlighet att välja fritt vilken skola man vill låta sina barn gå i, Selja skola rymmer knappast fler än de som går där idag, så är det knappast alla föräldrars sida friskoleförespråkarna står på, utan bara för dem som är driftiga nog eller ”haft turen” att se till att deras barn hamnat där.

Och det är väl det som är själva kärnan i den här debatten:

ALLA barn har rätt till en likvärdig och bra skola. Driftformen är egentligen ointressant, men den relativt generösa etableringsfriheten försvårar en långsiktig, effektiv och hållbar planering av kommunernas skolorganisationer och den totala avsaknaden av insyn och kontroll av hur skattemedlen disponeras hos de privata utförarna riskerar i många fall att skapa andra drivkrafter att driva skola än varje elevs okränkbara rätt till en likvärdig och bra skola.
Sammantaget betyder det högre kostnader, ökad segregation och minskad likvärdighet i skolan. Kanske en bättre skola för några, men en sämre skola för många.

Det handlar inte om man är för eller emot föräldrars och elevers rätt till ”självbestämmande”, för den är i praktiken förbehållen ett fåtal. Det handlar om man är för eller emot ett skolsystem som kan leva upp sitt pedagogiska och kompensatoriska uppdrag för ALLA Sveriges barn och unga!

Ekonomin har tappats bort!

Svar på Moraalliansens replik på min debattartikel ”För lite, för sent” (inskickad 29 maj till Mora Tidning, men ännu inte införd):

Inledningsvis innebär Moraalliansens svar på min debattartikel att Centerpartiet ger sig självt kraftigt underbetyg, om man menar att man under tio års framgångsrikt samarbete med oss socialdemokrater aldrig gick från ord till handling, eller vågade göra några prioriteringar! Det var ju Socialdemokraterna och Centerpartiet som tillsammans sanerade en havererad ekonomi, skapade nya strukturer för planering och organisation och därmed skapade goda överskott och en fungerande verksamhet med bra kvalitet.

Sen följer en upprepning av allt bra som hänt i Mora, som man menar inte skulle ha hänt om inte Moraalliansen suttit vid makten, den Moraallians som till över 50% består av samma Centerparti som samregerade Mora med oss Socialdemokrater under tio år fram till 2014. Det är nog att tillskriva Morapartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna väl mycket av initiativ och inflytande över utvecklingen. Vi socialdemokrater har heller aldrig varit någon bromskloss när det gäller att skapa förutsättningar för kommunens hållbara utveckling!

Jag påstod inte heller i min debattartikel att kommunalrådets inledningsord BARA handlade om näringslivsfrågor, men jag fann det anmärkningsvärt att bara ett kort litet stycke handlade om kommunens kärnuppdrag, nämligen skola och omsorg, och de gigantiska utmaningar dessa verksamheter står inför och som så tydligt avspeglade sig i det ekonomiska utfallet för 2019, och än mer tydligt syns i prognoserna för 2020.

Moraalliansen pekar på att resultaten 2016 och 2017 var väldigt positiva för Mora kommun och det må vara riktigt. Men bakom dessa överskott låg inte någon överdådigt klok hantering av verksamheternas ekonomi. De berodde på generösa statsbidrag från en socialdemokratisk regering för bland annat flyktingmottagande, plus en hel del tur… Statsbidrag som Mora i stor utsträckning kunde använda för att täcka stora hål som uppstått i bland annat socialnämndens verksamhet. Statsbidrag som gjorde att Moraalliansen aldrig behövde ta tag i de problem som drev upp kostnaderna, utan att moraborna fick något mer för pengarna. En underlåtenhetssynd som nu flutit upp till ytan och kräver kraftfulla, och i många fall smärtsamma insatser.

De skarpa prioriteringarna har i praktiken uteblivit, vilket man välformulerat försöker dölja bakom beskrivningar om allt positivt som hänt och händer i Mora, men som i ganska liten omfattning bottnar i lokalt driven och genomförd politik.

Allra tröttast blir jag när man försöker beskriva socialdemokratisk politik som att vi vill ”ge allt till alla” för att vi på kommunfullmäktige ville värna en, för många ekonomiskt utsatta människor viktig verksamhet, nämligen konsumentrådgivningen. Det är inte bara dumt. Det är i grunden fel! Om man ska sätta någon ”etikett” på hur vi socialdemokrater väljer att lägga våra prioriteringar så skulle det närmast vara ”mest till dem som har störst behov”. Det är långt ifrån den borgerliga nidbilden ”allt till alla”.

En annan och viktigare prioritering – just för att vi inte ska behöva ta bort viktiga men kanske inte lagstyrda verksamheter – är ordning och reda i ekonomin! Det är en central prioritering som Moraalliansen verkar ha tappat bort. Det centerparti jag känner vill nog egentligen ha betydligt bättre ordning och reda än så här, men tycks inte klara av att stå upp mot sina mer vidlyftiga ”kamrater”, där kanske framför allt Morapartiet utmärker sig som det parti som mycket mer än vi socialdemokrater verkligen lovar ”allt till alla”. 

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S)

För lite, för sent…

Mora Kommun har gjort bokslut för 2019. Det gick inget vidare. Nämndernas verksamheter gjorde ett kraftigt underskott. Nära 54 miljoner back! Varav socialnämnden ensam svarar för drygt 36 miljoner. Tack vare överskott i vissa centrala budgetpotter och en god finansförvaltning lyckades man ändå ordna ett totalt överskott för kommunen på knappt 10 miljoner, ”bara” 18 miljoner sämre än budget.

Idag känns det faktiskt lite futtigt att behöva diskutera kommunens ekonomiska resultat för 2019, men det resultatet kommer att ha betydelse för hur kommunen förmår hantera 2020 och de kommande krisåren.

Därför gör jag ändå ett försök att belysa allvaret i de brister som blir uppenbara när man skärskådar 2019 års årsredovisning för Mora kommun.

Moraalliansen har tre väldigt tydliga fokus i sin årsredovisning:

• Vad som är bra i Mora

• Hur mycket man satsar på näringslivet

• Och vilka delar av den politiska plattformen man förverkligat

Kommunstyrelsens ordförandes inledning består av 1876 ord och handlar till allra största delen om just detta. Endast 39 av dessa ord ägnas åt det som är kommunens kärnverksamhet, skola och omsorg. Det gör mig bekymrad!

Jag citerar: ”De stora utmaningarna framöver är de ökade behoven i skolan och äldreomsorgen, eftersom Mora har en ökande andel både barn och äldre.”

Om hur detta påverkar kommunens verksamhet skrivs: ”Våra resurser måste användas klokt och det behövs nya arbetssätt för att få dem att räcka längre.”

En självklarhet kan tyckas men alltså det enda som är skrivet om det som gör att kommunens ekonomi faktiskt blöder!

Detta är inte heller några utmaningar vi kommer att ha ”framöver”. ”Utmaningarna” är här och nu, och har så varit i flera år!

Vi har ända sedan Moraalliansen tog över ansvaret 2015, varit tydliga med att socialnämndens huvudverksamhet hela tiden dragits med underskott i mångmiljonklassen.

Malin Höglund, nämndens ordförande, brukar skylla på att ekonomin några år varit ”dopad” av flyktingstöd, när det egentligen är brist på ledning och styrning som gjort att man inte förmått hantera ekonomin på ett ansvarsfullt sätt.

Men, frågar sig säkert vän av ordning, hur hade det sett ut om Socialdemokraterna hade haft ett avgörande inflytande på Moras verksamhet och ekonomi de senaste åren?

En sak är helt klar: Vårt fokus hade i högre grad legat på kärnverksamheten och hur vi på bästa sätt får maximal nytta av vår engagerade och kunniga personal!

Med en dåres envishet har vi upprepat våra krav på bättre analys och en tydligare ekonomisk styrning ända sedan bokslutet av 2015 års resultat, alltså det första året som Moraalliansen styrde.

För detta har vi närmast hånats av Moraalliansens företrädare. Sakta men säkert har dock olika genomlysningar och utredningar genomförts, som också resulterat i en del åtgärder och ”effektiviseringsförslag”. Men tyvärr verkar de inte ge effekt i den takt som är nödvändig för att både kunna hantera gamla underlåtenhetssynder och möta de ”nya” utmaningar kommunstyrelsens ordförande hänvisar till i sin sammanfattning av 2019 års verksamhet.

Jag tycker egentligen inte om när politiker i opposition reflexmässigt tar till argumentet att de som styr gör ”för lite, för sent”.

Men vi har verkligen försökt driva dessa frågor. Ingen ska därför kunna säga att vi inte gett Moraalliansen tid att ta itu med de grundläggande problemen.

Och vi har verkligen, så långt möjligt, på ett konstruktivt sätt försökt bidra till att lösa problemen, genom motioner och förslag och genom att gå med på ganska långtgående åtgärder för att försöka vända den ekonomiska utvecklingen.

Så, just när det gäller kommunens prekära ekonomiska situation, som den beskrivs i bokslutet för 2019, så tycker jag att jag med gott samvete ändå vågar använda den slitna frasen att Moraalliansen hittills gjort – för lite, för sent!

Lennart Sohlberg

oppositionsråd (S)