Nu är det dags igen. Nästa steg i jobbskatteavdraget planeras till nästa år.
Motivet sägs vara att Sveriges ekonomi nu går så bra. Gott och väl så, men vad ska man göra – för den dagen kommer – när Sveriges ekonomi inte längre går så bra? Kommer skatterna då att höjas? Knappast!
Ju lägre skatter, desto tuffare blir det för samhällets svagaste grupper när ekonomin backar.
Reinfelt kan fresta väljarna så mycket han vill med att skattesänkningarna främst är till för låg- och medelinkomsttagarna. Försämras de offentliga finanserna så är det i första hand sjuka och arbetslösa som kommer i kläm. Vart tog samhällsansvaret och solidariteten då vägen?
Stora skattesänkningar bidrar till ökade klyftor i samhället eftersom de offentliga finanserna blir känsligare för ekonomiska svängningar. Bättre då att ”samla i ladorna” genom att stärka välfärdssystemen så att vi är väl rustade när lågkonjunkturen kommer.
DET vore en verklig politik för jobb och solidaritet med de svagaste!
Förslaget visar också på en enastående brist på visioner hos den moderatledda regeringen. Skattesänkningar är universalmedicinen som ska lösa alla samhällsproblem. Resten fixar ”marknaden”…
Fan tro’t.