RFID-taggar hotar integriteten

FRA-lagen och dess konsekvenser har debatterats livligt, men var har debatten om den utökade användningen av RFID-chips tagit vägen. Det är dags för politiker och integritetsaktivister att ta tag i debatten och lyfta upp frågan på dagordningen. Idag handlar det mest om risken att bli rånad på småsummor, men snart har vi den amerikaska trenden med RFID-märkta pass – och kanske mer långtgående integritetskränkande användningsområden – här. Då gäller det att ha kunskap och politisk stake att sätta gränser och värna om den personliga integriteten!

Jag är långt ifrån någon expert, varken på den tekniska eller applikationsmässiga utvecklingen av RFID-tekniken. Men det jag hittills läst och sett skrämmer mig och det som skrämmer mig mer är att debatten i Sverige tycks stendöd…

Allt mer i vår omvärld märks med sk RFID-taggar, små – ner till 0,5×0,5 mm – datachips som kan innehålla information om det som den är fäst vid. En slags passiva radiosändare som är helt ”döda” ända till de kommer i närheten av en avläsningsutrustning.

Ett område som alla hundägare kommer i kontakt med är ID-märkning av hundar där man med en liten injektionsnål sätter in ett litet RFID-chip under nackhuden. Chipet innehåller uppgifter om hunden och namn och adress till ägaren. Polis och veterinärer har en liten ”scanner” som på några cm avstånd kan aktivera chipet och få det att sända tillbaka den lagrade informationen till scannern där den går att läsa i klartext. Ett bra och nyttigt användningsområde om hunden skulle komma på avvägar.

Ett annat välkänt användningsområde är Vasaloppet där alla åkare sedan några år är märkta med ”chip” som trådlöst läses av när åkaren passerar de olika kontrollerna. Det är detta som möjliggjort Vasaloppets webb- och SMS-tjänster, där man i realtid kan få information om hur långt en viss åkare kommit. Samtliga mellantider och sluttiden registreras också med hjälp av dessa chips. En kul och trevlig funktion som ger snabb information och eliminerar köbildningen vid målgången.

RFID-taggar används också i allt större utsträckning i alla sammanhang där streckkoder används idag, exempelvis för att märka matvarorna. Snart behöver inte längre varje produkt läsas av en och en med en streckkodsscanner i kassan eller för självavläsning. Det är bara att lasta varorna i kundvagnen, köra den genom en avläsningsstation och på någon sekund presenteras beloppet att betala.

”Snattarlarmen” i  butikerna bygger också på denna teknik. De stora stöldskyddsbrickorna som måste monteras loss med speciell utrustning i kassan är snart ett minne blott. Idag räcker det på många ställen att kassören för prislappen över en speciell platta som avaktiverar RFID-chipet som sitter i princip osynligt i prislappen.

Allt detta känns som ganska harmlösa och nyttiga tillämpningar för RFID-chip.

Det är nu vi ska börja oroa oss…

Det senaste är att lagra kreditskortsdata i RFID-chip inbyggda i kreditkorten så att du, när du gått förbi avläsningsstationen med din välfyllda kundvagn, bara behöver ”vifta” lite med din plånbok i närheten av kortterminalen och knappa in din kod för att betalningen ska registreras. Snabbt, enkelt och en nyttig funktion kan tyckas, men det är nu det börjar bli dags att oroa sig.

För att kontokortsbedragare idag ska komma över dina kontokortsuppgifter krävs fysisk tillgång till ditt kort på ett eller annat sätt, exempelvis via en modifierad kortterminal. Alternativt att de ”avlyssnar” datatrafik där du anger dina kortuppgifter, eller att de med falska webbsidor får dig att ange dina kortuppgifter.

I framtiden gäller att det räcker med att bedragaren håller sin specialutrustade lilla ”portfölj” någon sekund inom ett par decimeter från din plånbok för att stjäla kortnummer och annan väsentlig information (troligtvis dock inte kortkoden) från ditt kort. Helt omärkligt!!!

Kolla detta klipp om du inte tror mig (tack Roland för tipset):

Tänk dig hur många kortnummer som skulle gå att komma över under någon kvart på Stockholms central…

Nästa steg – våra pass

Nästa produkt att märkas med RFID-chips blir våra pass och så småningom vanliga ID-kort. Och där handlar det inte bara om namn och eventuellt adress, utan om all biometrisk data såsom ögonfärg, hårfärg och till och med fotot. Säkrare mot förfalskning, javisst, men istället har du all anledning att istället känna dig övervakad. RFID-scanners kan byggas in i väggar eller döljas på sådant sätt så du inte kan ha minsta aning om när dina uppgifter i passet eller ID-kortet blir avlästa, och av vem…

Banken kanske tröttnar på dina ständiga propåer om lägre ränta och låter ett diskret larm upplysa personalen om att ”Kalle är på ingång. Se riktigt upptagna ut…”

Till sist: Storebror ser dig – alltid!

Det finns i USA seriösa förslag om att vissa människor eller till och med grupper av människor skulle märkas med RFID-taggar – precis som hundar – så att man ska kunna identifiera och eventuellt hålla koll på dem. Skulle detta bli verklighet, var hamnar vi då?

Det är dags för kunnigare människor än jag att dra igång debatten. RFID-märkning kan synas harmös och i de flesta fall nyttigt, men perspektiven förskräcker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s