Ett år sedan – vad har vi lärt?

Det har nu gått ett år sedan rasismen och framför allt isalmofobin, fick ett ansikte i Norden. En man, vars mentala status man givetvis kan och ska ifrågasätta, men vars världsbild bygger på tankar och myter som i stor skala sprids och underblåses via sajter som Avpixlat och som, i en lite mer ”raffinerad” form, utgör grunden för Sverigedemokraternas politiska plattform. I den norske terroristens fall finns också en stark föreställning om den kristna trons överlägsenhet över andra religioner.

Denna tankevärld bygger dels på föreställningen att alla människor inte är lika mycket värda, dels en monumental okunskap om islam som religion, samt dels på en myt att alla invandrare och flyktingar är en del i en islamisk konspiration att ta över världen. En konspiration som för övrigt alla politiker och journalister skulle vara en aktiv del av.

I något vidare kretsar lever också tron att våra problem med arbetslöshet, barnfattigdom och bristen på resurser inom vård, skola och omsorg har med flyktingmottagning och invandring att göra. Här har vi politiker ett stort ansvar att vara tydliga med att vi måste kunna diskutera ekonomi och former för flyktingmottagande, men att vi står fast vid samhällets ansvar att hjälpa inte bara våra egna medborgare, utan även den lilla rännil av alla dem som flytt krig och förtryck och som hittat en fristad i Sverige.

Speciellt konspirationsmyten känns som en unken vind från 30-talet och inget som egentligen borde kunna förekomma långt in det upplysta och av informationssamhället så djupt präglade 2000-talet.

Men myterna, okunskapen och föreställningen om människors olika värde lever och frodas och underblåser mer eller mindre radikala lösningar, där den norske terroristen med sin narcissistiska läggnig visat oss en av de mest extrema som en enskild människa kan iscensätta.

Givetvis är det i grunden samma okunskap, mytbildning och tankar om människors olika värde som skapar och utgör drivkraft för alla slags terrorister, oavsett de politiska eller påstått religiösa bevekelsegrunder de säger sig ha.

Det är alltid ”de andra” som är roten till ”vårt” lidande och eftersom ”de andra” i terroristens ögon är mindre värda, så är den enklaste lösningen att röja dem ur vägen eller skrämma dem till underkastelse. Medlet att nå god levnadsstandard för egen del är att förtrycka andra.

Har man en demokratisk grundsyn, och därmed delar insikten om människor som i grunden jämlika och med lika värde, då inser man också att vägen till god levnadsstandrad för egen del bygger på solidaritet och samverkan, där alla efter förmåga tillåts bidra till samhällets utveckling. Förutom en bra levnadsstandard för fler, så blir samhället tryggare för alla!

Konfrontation och misstänksamhet leder ofrånkomligen till ökade klyftor och ett otryggare samhälle. Samverkan, tillit och solidaritet däremot, minskar klyftorna, sprider välståndet och skapar ett tryggare samhälle för alla!

Det är läxan vi alla borde lära av den norske terroristens fruktansvärda dåd för ett år sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s