De flesta av oss betalar runt 25-30% av vår inkomst i skatt. Din arbetsgivare betalar också in ungefär lika mycket i form av arbetsgivaravgifter. Vi betalar också en hel del skatt på det vi konsumerar i form av moms. Lägger man ihop det blir det ju en rätt rejäl slant vi skickar in till sjukförsäkring, pension och samhällets skydds- och välfärdsfunktioner.

Detta sticker vissa politiska partier och dess anhängare i ögonen. Speciellt verkar det störa personer med höga inkomster och mycket kapital, eller tror alla att de är rika och höginkomsttagare…?

Men vi får också en hel del tillbaka av detta. Vissa mer än andra, beroende på hur livets lotter råkat falla. Och det är väl klart (?) att den som är rik och frisk (så länge man nu är det…) inte gärna betalar för andras sjukvård, sjukpenning, pension, eller olika bidrag.

Men få av oss skulle nog ha råd med de daghemsavgifter, skolavgifter, vägavgifter sjukvårdsförsäkringar, pensionsförsäkringar och allehanda andra försäkringar som annars skulle krävas för att skapa ekonomisk och social trygghet genom livet. För även om livet ser ljust ut för dig just idag, kan det snabbt vända till djupaste mörker.

Summan av avgifter och försäkringspremier skulle för många av oss vida överstiga det vi betalar i skatt idag, vilket automatiskt skulle leda till kraftigt ökad fattigdom och social ojämlikhet, vilket i sin tur leder till social och hälsomässig utslagning och sannolikt ökad kriminalitet.

Knappast ett samhälle någon vill se framför sig…

Men det finns naturligtvis inget egenvärde i att beskatta varken arbete eller konsumtion. Det görs för att finansiera sådant vi idag tar helt för givet, som i princip gratis utbildning från förskola till högskoleexamen, en avancerad och tillgänglig sjukvård, en trygg ålderdom, gator, vägar och järnvägar, idrottsanläggningar och stöd till föreningslivet och inte minst polis, rättsväsende och försvar.

Skatt kan också fungera som ett sätt att styra utvecklingen i en för Sverige långsiktigt gynnsam riktning och för att minska risken för kostnadschocker i framtiden. Bränsleskatterna är ett bra exempel på detta.

Priserna på fossila bränslen kommer, vare sig vi vill det eller inte, att stiga i takt med att de blir dyrare och svårare att utvinna framöver.

Fossilberoendet gör oss också ohälsosamt beroende av skurkstater som Ryssland och Iran. Krig och kriser kan snabbt strypa tillgången och få priserna att stiga snabbt och oväntat. Staten kan inte långsiktigt ”curla” och hålla oss medborgare helt skadeslösa mot krig och kriser i vår omvärld med lånade pengar. 

Tanken på lägre skatt på både arbete, drivmedel och konsumtion är naturligtvis tilltalande för alla. Vem tackar nej till mer pengar i plånboken?

Problemet är att tackar vi okritiskt ja till dessa ”erbjudanden”, hur väl motiverade de än kan verka, så säger vi också nej till en långsiktigt välfungerande skola, sjukvård, gator och vägar, polis, försvar och mycket annat som vi tar för självklart. Det ger oss också mindre möjligheter att behålla Sveriges suveränitet och oberoende i en orolig framtid.

Med det sagt ska givetvis våra gemensamma skattemedel förvaltas så klokt och effektivt som möjligt. Men skatt är alltså inte stöld, som vissa vill hävda, utan en investering i ett gott samhälle och vår gemensamma framtid!