Öka tryggheten på landsbygden med polishelikopter

Det finns stora likheter mellan medborgarnas förväntningar på sjukvårdens respektive polisens verksamhet i akuta lägen: Ett snabbt och effektivt ingripande oavsett var den drabbade befinner sig!

Polisväsendet och sjukvården har också en liknande struktur i sin akutverksamhet. Sjukvården har sina ambulanser som snabbt kan dirigeras till en olycksplats eller någon som drabbats av akut sjukdom. Polisen har sina patrullbilar redo att ingripa där så behövs.

I stora delar av vårt land är emellertid avstånden stora och insatstiderna för såväl ambulanser som polis kan bli långa. Framför allt polisens resurser känns ofta väldigt avlägsna.

Detta skapar otrygghet! Det urholkar också landsbygdsbefolkningens tillit till samhället och politikens vilja att slå vakt om befolkningen utanför de större städerna.

Sjukvården har förstått detta och landstingen bygger nu ut verksamheten med ambulanshelikoptrar för att minska insatstiderna och öka tillgången till kvalificerad vård långt ut i glesbygden. Detta skapar trygghet och visar att samhället vill och kan erbjuda en jämlik akutsjukvård oavsett var man bor eller vistas i landet.

Exakt samma resonemang borde gälla tillgången till polisiära resurser. Strategiskt placerade polishelikoptrar, lämpligen samlokaliserade med ambulanshelikoptrarna, bemannade med särskilt utbildade polismän, skulle snabbt kunna rycka ut i samband med brott eller olyckor.

Detta skulle väsentligt öka polisens tillgänglighet i mycket stora delar av vårt land, underlätta uppklarningen av många brott och erbjuda polisyrket en spännande och attraktiv karriärväg utanför storstäderna.

Men framför allt skulle det öka landsbygdsbefolkningens tillgång till snabba polisiära ingripanden och därmed öka både den upplevda och den reella tryggheten.

Det skulle dessutom väsentligt stärka landsbygdsbefolkningens tilltro till samhället och politikens vilja att faktiskt låta hela landet leva!

Lennart Sohlberg (S), oppositionsråd i Mora

Se även (plus)artikel på dalademokraten.se » eller dt.se »

#kandulova fördummar det politiska samtalet

Genom att reducera ytterst komplexa frågeställningar till ett enkelt ja eller nej riskerar vi att få en fördumning av det politiska samtalet.

– Men, tycker vän av ordning, ska det vara så svårt att svara ett tydligt ja eller nej på vad man tycker?

Ja, man ska vara försiktig med vad man lovar! Ett ja eller nej på en fråga som bygger på felaktiga premisser kan innebära att man stänger möjligheter eller öppnar för konsekvenser man inte tänkte på när frågan ställdes. Vi har exemplet med Coops idé om att etablera en matbutik på grönytan mellan bostäderna och järnvägsspåret på Saxnäs närmast äldreboendet.

Att svara “nej” på frågan “Kan du lova att det inte kommer byggas någon affärsverksamhet på Saxnäsområdet?” innebär INTE att man därmed sagt ja till att låta Coop, eller någon annan, etablera en matbutik där.

Det är också en fråga om avgränsning. Vad menar frågeställaren egentligen med “Saxnäsområdet”, och hur tolkas det av den som läser frågan och svaren? Räknas brandstationstomten dit?

Som ansvarskännande politiker kan man inte heller bara hoppa på första bästa “opinonsvåg” och surfa med, även om den ligger i linje med vad man spontant tycker känns rätt. Då är risken stor att man landar fel i slutändan. Och hur ser opinionen egentligen ut? Några få med stark röst och resurser, eller bred och folkligt förankrad? Det är sådana avvägningar den demokratiska processen är till för att reda ut.

Det går heller inte att förbjuda någon att ha idéer, och idéer är just vad Coop hittills presenterat. När de kommer med en konkret förfrågan om att få ändra stadsplanen, först då har vi politiker och medborgare något att ta ställning till.

Just i det här fallet kan det tyckas vara enkelt att säga nej redan till själva idén då den rör en av många uppskattad grönyta, men skulle vi i Mora få rykte om oss att säga nej till idéer om olika etableringar innan det finns konkreta förslag att faktiskt ta ställning till, så är risken överhängande att vi tappar i attraktivitet. Och det gagnar ingen i det långa loppet.

Idéer som denna skapar diskussioner och engagemang, och det är bra!

Förhoppningsvis kommer just denna att leda fram till att, det sedan länge avstannande arbetet med utvecklingen av park- och promenadstråket runt Saxviken äntligen kommer igång.

Just därför ska vi inte reflexmässigt “döda” idéer innan de formulerats till ett förslag att ta ställning till. Låt istället denna diskussion handla om vad vi vill göra med den pärla som området runt Saxviken är, och hur det ska kunna genomföras, istället för att fokusera på vad som INTE ska få göras.

Replik debattartikel från MP om Mora-Siljan flygplats

Replik på debattartikeln ”Nej Sohlberg, Mora-Siljan flygplats ska inte särbehandlas – vi bör satsa på andra färdmedel” i Mora tidning och på DT.se den 25 juli 2018

Jag delar Miljöpartiets ambitioner att driva på utvecklingen mot en hållbar värld. Vi måste alla på olika sätt bidra. Ett hållbart transportsystem för gods- och persontrafik står givetvis högt på önskelistan och jag, liksom det parti jag representerar, arbetar hårt för detta. Inte minst gäller det att göra Dalabanan konkurrensmässig, men bara att – med pålitlighet och rimlig turtäthet – klara fyra timmars restid från Mora till Stockholm, är ett projekt som ligger många år fram i tiden, trots de extra satsningar som nuvarande regering aviserat.

Men innan vi kan bryta fossiloberoendet i våra transportsystem måste vi ändå låta hela landet leva. Vi kan inte rakt av stoppa flygtrafiken i en bygd där industri- och näringslivsstruktur till stor del är beroende av snabba nationella och internationella persontransporter innan alternativen finns på plats! Gör vi det riskerar vi att få en svår utarmning av landsbygdens näringsliv och därmed dess möjlighet att bibehålla välfärden för de medborgare som vill och kan bo kvar.

Vi begär heller inte att flyglinjen mellan Mora-Siljan flygplats och Arlanda, ska särbehandlas. Tyvärr visar Maria Alfredsons (MP) replik på stor okunnighet när det gäller EUs riktlinjer, Trafikverkets krav för trafikplikt, geografin och konsekvenserna för näringslivsstrukturen i norra Dalarna.

För det första: Miljöpartiet har totalt missuppfattat detta med tidsgränsen. Trafikverkets kriterium om fyra timmars gräns för resa med alternativt färdmedel till huvudstaden är INTE generösare än vad EUS regelverk tillåter. Tvärtom!  Av Rådets förordning (EG) nr 1008/2008, artikel 16, punkt 3b framgår att ett medlemsland ska bedöma behovet av allmän trafikplikt bland annat med beaktande av om ”befintliga tågförbindelser betjänar den planerade sträckan med en restid på mindre än tre timmar”. Tidsgränsen 2tre timmar” är inte ens absolut utan något som ska ”beaktas”.

För det andra: Mora-Siljan flygplats betjänar förutom Mora i hög grad näringslivet i Orsa, Älvdalen, Malung-Sälen och Vansbro kommuner, kommuner som definitivt har mer än fyra timmars restider till Stockholm och internationella förbindelser.

För det tredje: Trafikplikt gäller idag på sträckan Torsby-Hagfors-Arlanda genom ett regleringsbrev från 2014 som varken denna regering eller Trafikverket i sin bedömning för 2019-2023 ändrat, trots att där finns andra möjligheter att lösa transportbehoven. Näringslivets särskilda behov har där använts som argument för trafikplikt, något vi hävdar borde gälla för Mora-Siljan flygplats också.

För det fjärde och kanske viktigast: Att inte låta planet från Sveg mellanlanda i Mora för att fylla upp kabinen med passagerare är kontraproduktivt ur ett hållbarhetsperspektiv. Planet flyger förbi halvtomt, samtidigt som de som kunde åkt med sätter sig i varsin bil och åker till Arlanda…

Lennart Sohlberg (S), oppositionsråd i Mora