Vi politiker och alla de tjänstepersoner, arkitekter och övriga konsulter som under flera år funderat och vridit och vänt på alla tänkbara aspekter av detta projekt, är fullt medvetna om platsens alla utmaningar.

Till skillnad från många av projektets belackare väljer jag att tro att de tjänstepersoner, arkitekter och övriga konsulter som arbetat med detta faktiskt har våra ungdomars bästa för ögonen! Ingen, varken politiker eller tjänsteperson, skulle försöka förverkliga detta projekt av någon annan anledning!

Uppgiften är, och har hela tiden varit, att skapa bättre förutsättningar för Mora kommun och dess pedagoger att höja elevernas studieresultat och öka högstadieskolans attraktivitet i den allt hårdare konkurrensen om behöriga lärare.

Den 9 juni håller vi i Mora alltså en folkomröstning om huruvida vi ska bygga en ny högstadieskola, två idrottshallar och bygga om och integrera lokalerna för ungdoms- och kulturverksamheten med de nya byggnaderna. Och det är faktiskt allt detta projektet handlar om! Även om del hävdar att det ”bara” handlar om själva skolas lokalisering, så hänger allt ihop.

Frågan om bristerna i våra befintliga högstadieskolor och vad man skulle kunna göra åt dessa har diskuterats i snart 15 år, men det projekt vi nu ska folkomrösta om startade egentligen på allvar i och med det inriktningsbeslut för lokalisering av 7-9-skola på Strandenområdet som fattades i bred politisk enighet, bara ett parti var emot, i mars 2019. Beslutet hade givetvis föregåtts av ett antal utredningar baserade på skolans behov och tillgänglig mark som kunde uppfylla dessa behov.

Sen dess har, som den initierade morabon säkert noterat, en viss omsvängning skett i inställningen till projektet, i både delar av väljarkåren och bland de politiska partierna.

Men vad är det egentligen vi ska ta ställning till i folkomröstningen?

Ja, inte handlar det om hur man ska tolka gränsvärden för buller, luftföroreningar och andra lagar, regler och gränsvärden. Det har vi myndigheter som ska se till att vi följer och självklart ska detaljplanen och kommande bygglov följa alla gällande regelverk. Alla utredningar och det reviderade planförslaget visar också att så kommer att bli fallet, med goda marginaler! Och skulle det inte vara så finns det flera myndigheter som skulle sätta ner foten och säga nej!

Därmed kokar frågan ner till om vi, så snart det går, kan ge våra framtida högstadieelever bättre förutsättningar att höja sina studieresultat och skapa sig ett gott liv!

Eller om vi ska fortsätta älta frågan flera år till och istället tvingas till kostsamma om- och tillbyggnader av befintliga högstadieskolor. Vilket inte lär bli långsiktigt billigare, som man lätt skulle kunna tro.

Så här ser jag numera på det dilemma vi Morabor har att ta ställning till:

Ett JA betyder att vi till hösten 2027 kan erbjuda en välfungerande, modern, trygg och säker skolmiljö för våra högstadieelever och goda förutsättningar för lärare att utveckla och stärka det pedagogiska arbetet och för elevhälsan att samla sina resurser. Allt med våra elevers studieresultat och psykiska välmående för ögonen!

Ett tydligt NEJ däremot innebär tyvärr kostsamma ombyggnader av befintliga högstadieskolor, som dessutom kommer tvinga minst fyra årskullar högstadieelever att genomföra hela eller delar av sin högstadietid i ”skolbaracker”. Inget som varken elever eller lärare skulle må väl av.

Att ”bara” flytta projektet till någon annan plats är tyvärr, av många skäl, inte möjligt i närtid och löser inte automatiskt de problem verksamheten ser med framför allt kompetensförsörjningen.

PS. Du kan förtidsrösta i såväl EU-valet som folkomröstningen från och med den 22 maj.

Lennart Sohlberg, numera övertygad ja-sägare