”Kontantsmart” eller bara dumt?

(Insändare publicerad i Mora Tidning den 11 maj)

Fick ett meddelande i min internetbank att mitt bankkontor från och med den 1 juni ska bli ”kontantsmart”.

”Kontantsmart” betyder alltså i detta fall ”kontantlöst”, och hur smart är det egentligen? Jag erbjuds att köpa ett ”kontantogram” om jag vill ge bort pengar, men inte ett ord om hur detta eventuellt ska kunna omvandlas till kontanter.

Och inte ett enda besked om hur följande ärenden ska kunna hanteras:

Köp av internationell valuta?
Inlämning av dagskassor vid kontanthandel?
Mynt-/sedelväxling för kontanthandel?
Om jag vill sätta in kontanta pengar på mitt konto?
Och hur gör vi med barnens spargrisar?

Småfrågor kanske för en bank som gör mångmiljardvinster varje år, men för oss kunder ändå ganska väsentliga.

Har banken uppfattningen att kontanthanteringen minskar, är dyr och innebär risker. OK. Men underskatta inte kundernas intelligens genom att låta bli att förklara och ge lösningar på den del av kontanthanteringen som trots allt fortfarande behövs för både småföretagare och privatpersoner.

Och försök framför allt inte kalla ”kontantlöst” för ”kontantsmart”. Det är bara dumt!

Lennart Sohlberg
företagare och kommunpolitiker (S)

PS Sökte på ordet ”spargris” på min banks hemsida. Inte en enda träff… DS

Det är lätt att bli konspiratorisk…

Vad vill egentligen de personer som så hårt driver kampanj mot försäljningen av anläggningarna på Prästholmen?

Förundrad har jag följt kampanjen, främst i Mora Tidning, men även i form av e-post skickade från en ”hemlig” Hotmailadress. Sen har någon person som säger sig representera Mora Simsällskap ringt flitigt till fullmäktigeledamöterna och argumenterat mot affären och på alla upptänkliga sätt försökt misstänkliggöra inblandade personer och hela upplägget.

Själv har jag dock inte haft förmånen att få argumentera med personen i fråga, men jag är ju å andra sidan ”bara” ersättare i fullmäktige.

Varför gör man då detta?

Är det av omsorg om kommunens ekonomi? Nej, inte som de hittills argumenterat i alla fall.

Är det av omsorg om föreningarnas ekonomi? Nej, inte heller det har förts fram, annat än i några bisatser.

Huvudargumentet är att det är fel på de personer och bolag som står bakom Mora Idrottspark AB. Punkt! Hur kommunen borde förfara för att få ekonomi i idrottsanläggningarna på Prästholmen, annat än att vänta med affären och undersöka personerna bakom mer noggrannt, har man inte fört fram.

Kampanjen är ett klassiskt exempel på hur man, genom att leverera försåtliga misstänkliggöranden, får pressen och ”gatans parlament” att okritiskt ta upp stafettpinnen och brodera ut misstankarna mer och mer. Senaste exemplet, och kanske det värsta, var i en kommentar på webben apropå en av artiklarna i dagens Mora Tidning, där skribenten – mycket försåtligt – frågar sig om det ”kan vara så illa att Moras inblandande politiker och tjänstemän har blivit erbjudna att teckna aktier i den nyemission som gjordes nyligen i Environiq”.

Enligt samma kommentar är det tydligen redan ett etablerat faktum ”att Environiq tidigare har varit inblandade i korruption, och mutanklagelser m.m.”. Något som bottnar i en anmälan om misstänkt korruptionsbrott, som lämnats helt utan avseende av berörda myndigheter.

Men då heter det ”på gatan”: Ingen rök utan eld… Men i det här fallet, och tyvärr många liknande fall, är det nog så att röken kommer från dem som försöker slå blå dunster i ögonen på folk i allmänhet och politiker i synnerhet för att gagna sina egna syften.

Och vilka dessa syften är, det har de som är medlemmar ”i ett nätverk med personer som granskar affären och Environiq”, hittills inte presenterat.

Jag tror tyvärr att det hela bottnar i en slags ”ekonomisk främlingsfientlighet” som man stöter på ibland här i Mora. Om man vill investera i Mora, trots att man inte är härifrån, så kan man inte ha annat än skumma syften, tycks vara grundinställningen.

Samma misstänksamhet fick grannkommunsföretaget Orsa Grönklitt känna på när de visade intresse för att köpa Mora Parken AB och samma misstänksamhet får varenda företag som vill etablera sig på orten slåss emot. Däremot var det inte många ”på gatan” som tvekade när kommunen sålde ishallen till Mora IKs fastighetsbolag och därtill lånade ut 23 miljoner. Maken till dålig affär och med ruggigt stora risker har vi i Mora nog inte sett sedan pelletsfabrikens dagar.

Och visst, man ska alltid ifrågasätta och underöka sina affärspartners noga, men när man har gjort det som rimligtvis kan göras för att nå en så bra uppgörelse som möjligt, då måste man sätta ner foten och säga antingen ”OK, det håller. Vi kör” eller ”Nix, det här håller inte. Vi avstår.”

Själv har jag kommit till slutsatsen att avtalet med Mora Idrottspark AB håller. Kommunen får pengarna i handen och vi behåller i praktiken full kontroll över vad som sker på Prästholmen genom att vi fortsatt kommer att äga marken och genom de optioner vi har att köpa tillbaka alltihop vid misskötsel eller eventuella problem för Mora Idrottspark AB.

Problemet är att vi inget vet om framtiden. Ingen kan garantera att det blir som vi tror och hoppas. Vi kan bara se att vi bäddat tillräckligt bra och öppnat upp för den utveckling av Prästholmen vi vet är nödvändig, men som kommunen med rådande förutsättningar inte mäktar med att genomföra.

Jag är också trygg med att de fallskärmar som finns inbyggda i avtalet kommer att fungera OM något skulle gå överstyr eller inte fungera som vi tänkt.

Om 10-15 år – när framtiden är här – har vi förmodligen facit.

Varför sälja Prästholmen?

Konstgräsplanen på Moras idrottsplats Prästholmen

Det finns de som undrar varför vi socialdemokrater är positiva till att, som man säger, ”sälja ut” badhuset, tennishallen och de övriga idrottsanläggningarna på Prästholmen. Skälen är flera och bygger på ett antal förutsättningar över vilka kommunen har svårt att råda över i nuvarande ekonomiska och rikspolitiska läge.

Förutsättning 1: Den kommunala ekonomin rymmer inte mer pengar till driften av anläggningarna på Prästholmen än idag.

Förutsättning 2: Konstgräsplanen och en del andra anläggningar är i skriande behov av upprustning och nya investeringar som kommunen därmed inte har råd att göra.

Förutsättning 3: Från årsskiftet är kommunen genom ny lagstiftning i praktiken förhindrad att fortsätta driva solariet, gymmet och den lilla cafeterian i badhuset, eftersom dessa verksamheter konkurrerar med det lokala näringslivet. Resultatet skulle bli minskade intäkter och sämre service till badgästerna.

Den bistra verkligheten är att enda vägen ut ur den ekonomiska ”fällan” vi hamnat i när det gäller Prästholmen är att ”privatisera” anläggningarna och driften. Därmed blir det möjligt att skaffa de nya intäktskällor och göra den slags investeringar som krävs för att öka attraktionskraften hos anläggningarna, såväl för föreningslivet och övriga Morabor, som för besökare i bygden.

Kommunens roll

Mora kommun kommer även fortsättningsvis att äga marken på Prästholmen! Marken ska upplåtas med tomträtt. Kommunen kan därmed tillgodogöra sig ev markvärdeshöjningar, liksom del av eventuella vinster från utvinning av energi inom området.

Kommunen kommer även fortsättningsvis, genom ett hyresavtal med anläggningsägaren, att säkerställa skolans och andra kommunala förvaltningars tillgång till anläggningarna i samma utsträckning som idag. Skillnaden är att vi ”fryser” våra kostnader på samma nivå som idag och får därmed fasta kostnader för de offentliga åtagandena för skola och personal, mm.

Det är också kommunens personal som kommer att sköta driften på samma sätt som hittills.

Eftersom en ny räddningsstation planeras på Sandängarna och fotbollsplanerna där försvinner… Detta är långt ifrån klart ännu och hur det i så fall ska hanteras kommer att tas upp till diskussion längre fram, så jag har därför valt att ta bort hela stycket.

Föreningarna då

På kort sikt innebär det på pappret ökade timkostnader, men då samtidigt tillgängligheten och kvalitén på anläggningarna kommer att öka så har föreningarna förklarat sig beredda att ta den ökade kostnadsnivån. Sådana kostnadsökningar hade dessutom kommit i alla fall, och då kanske till högre nivåer, om kommunen tvingats göra alla nödvändiga investeringar.

Ett fristående bolag ger dessutom större möjligheter för föreningarna att gå in och ta ökat ansvar för anläggningarnas utveckling och påverka driftkostnaderna, än vad som är möjligt med kommunal drift. Några föreningar har till och med visat intresse för att gå in som delägare i det tilltänkta driftbolaget.

Varför tvekar då Moderaterna av alla partier?

Moderaterna är ju ett ”näringslivstillvänt” parti och vänner av
”privatisering” och ”fri konkurrens” i den skattefinansierade sektorn, alldeles oavsett det är ekonomiskt eller driftmässigt motiverat. Varför tvekar de nu när det faktiskt finns fördelar såväl ekonomiskt som driftmässigt med en ”outsourcing” av kommunal verksamhet till ett privat bolag?

Speciellt som det är deras egen regering som i praktiken gör det omöjligt för kommunen att fortsätta driva badhus och många andra idrottsanläggningar utan kraftigt ökad tilldelning av skattemedel.

Moderaterna oroar sig för att det privata företaget inte ska klara sina åtaganden och att kommunen därvid ska komma i kläm ekonomiskt på något sått. En märklig oro för ett parti som i alla andra sammanhang prisar den ”fria marknaden” och förespråkar en privatisering av det mesta i den offentliga sektorn.

Hängslen och livrem

Men oron kan givetvis vara befogad. Jag tror dock vi kan lugna moderaterna och alla andra oroliga kommuninnevånare. Kommunen har skaffat sig både hängslen och livrem i den här affären.

Avtalstiden är satt 25 år, vilket kan tyckas vara en lång tid. Eftersom de tilltänkta köparna förväntas göra ganska stora investeringar för att öka kvalitén och utveckla anläggningarna, så är det rimligt att avtalstiden motsvarar minst den förväntade avskrivningstiden. I annat fall minskar ju incitamentet att investera.

Bolagsordningen är låst på olika sätt som motverkar vidareförsäljning. Bolaget är därtill starkt begränsad geografiskt och innehållsmässigt, så att det inte kan expandera genom förvärv i andra kommuner eller utöka med andra verksamheter än att driva de befintliga idrottsanläggningarna på Prästholmen.

Vi tror verkligen att detta är en lösning som på bästa sätt tillvaratar utvecklingspotentialen på Prästholmen.

Men skulle det inte fungera som vi tänkt har kommunen skaffat sig ett antal brytpunkter under avtalstiden och andra klausuler som gör det möjligt att återta kontrollen över anläggningarna, om bolaget skulle hamna i trångmål eller missköta sina åtaganden.