Välkommen till klassklyftornas 2010!

Ett nytt spännande år har just börjat. Regeringens konsekventa genomförande av sin utlovade politik börjar nu få de konsekvenser vi redan inför förra valet varnade för: ökad utslagning och ordenligt vidgade klassklyftor. Staten har också blivit allt fattigare genom att de lönsammaste företagen sålts ut och stora lån tagits upp för att finansiera de skattesänkningar som vida överstiger de ”besparingar” man genomfört i de sociala systemen.

Det är egentligen helt otroligt hur man på tre år så fullständigt lyckas rasera våra trygghetssystem och göra om dem till ”nödhjälpssystem” med gigantiska trösklar. Regeringen har lyckats med konststycket att få sjuka och arbetslösa att känna sig som fuskare och simulanter, och de som passerar nålsögat och får någon form av ersättning från trygghetssystemen, ifrågasätts ändå ständigt och känner sig allt annat än trygga i sin situation.

Den rödgröna regering vi hoppas ska tillträda i höst står inför en närmast omöjlig uppgift. Det finns ingen ”quick fix” för att återställa trygghetssystemen och återskapa utsatta människors förtroende för statens förmåga att ta hand om dem på ett människovärdigt sätt. Den borgerliga regeringen har gjort ett väldigt grundligt jobb…

Men vi måste försöka! Vi måste arbeta stenhårt för att få väljarnas förståelse att det finns ett direkt samband mellan mängden skatteintäkter och mängden välfärd. Och att om man – som moderatregeringen gjort – sänker skatterna, främst för de allra rikaste, och istället använder lånade pengar för att ”upprätthålla” någon slags välfärd, då skjuter man problemen framför sig och låter kommande generationer ta smällarna.

Den enda vägen till en trygg framtid går via minskade klassklyftor och ökad grundtrygghet för utsatta människor.
Det är det som det rödgröna alternativet står för.

Regeringen har kapitulerat inför kvartalsekonomin

När Sveriges ekonomi går tungt och vår bilindustri – motorn i Sveriges högt utvecklade teknikindustri – hotas av nedläggning eller utförsäljning, då hänvisar regeringen till ”marknaden” och att staten inte ska bygga bilar. Övertron på ”marknaden” är närmast bisarr.

Marknaden är något som fungerar så länge det är enkelt för konsumenterna att överblicka utbud och efterfrågan. Med globaliseringen av ekonomin och de oerhört komplexa ägarstrukturerna och beroendeförhållandena mellan banker, storföretag och globala koncerner, förlorar konsumenternas efterfrågan sin naturliga roll som regulator av ekonomin.

På en lokal marknad premieras långsiktighet och förmågan att tillfredsställa kundernas naturliga behov. Konsumenterna styr!

På en global marknad är det istället producenterna som styr. Finns inte efterfrågan så kan den skapas med massiv marknadsföring. Denna konstlade efterfrågan fungerar, till dess kunderna insett att det kanske inte var något man egentligen ville ha. Med vinsten på fickan kan man då som producent byta marknad geografiskt eller helt enkelt satsa på något annat, skapa ny efterfrågan och håva hem nya kortsiktiga vinster. Detta helt och hållet utan att varken regeringar eller ekonomiska gemenskaper har en chans att hinna med att hantera konsekvenserna av de ”omstruktureringar” som är den oundvikliga följden.

Det är alltså globaliseringen som skapat själva grogrunden för den kvartalsekonomi som nuvarande regering kallar ”marknaden”. Även om det är oerhört svårt för ett enskilt land att värja sig varken mot globaliseringen eller kvartalsekonomins härjningar, så gäller det att inte utan vidare kapitulera på det sätt regeringen gjorde i fallet Saab.