Att privatisera är som att kissa i byxan

I Mora kommun utreds just nu att helt privatisera driften av samtliga avdelningar på Saxnäs, med totalt 135 äldreomsorgsplatser.

Privatisering är ingen magisk trollformel som kan lösa alla problem! Tvärtom har det ett pris som oftast blir högst för de anställda. Men även för kommunen har det ett pris och det priset kan bli högre än vad man tror.

En förutsättning för att minska kostnaderna genom privatisering är löneavtal med lägre lön, lägre OB och lägre jourersättning, och dessutom ofta 75%-tjänster som norm med små möjligheter till heltid.

Dessa villkor varken kan eller ska kommunen försöka konkurrera med. Dels för att det är viktigt att våra hjältar i välfärden ska ha så bra betalt som möjligt! Dels för att både kommunen som arbetsgivare och de anställda behöver goda förutsättningar för att arbeta heltid, annars kommer det inte att finnas personal nog till äldreomsorgen i framtiden.

En privat aktör skulle omedelbart ”riva gärdesgårdarna” och använda ”stordriftsfördelarna” på Saxnäs-området genom effektivare användning av personalens kompetens över flera avdelningar, ökat samarbete mellan avdelningar. Det skulle också minska vikariebehovet markant, med ökad trygghet både för anställda och de boende som extra pluseffekt. 

Det är sådant som kommunen både kan och måste göra!

Slutligen finns flera mycket allvarliga, långsiktiga konsekvenser för äldreomsorgen i kommunen om alla särskilda boenden skulle läggas ut på privat drift.

Med enbart privat drift skulle anställningsvillkoren för en hel yrkeskår i Mora försämras! Det kommer knappast att gynna kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen på sikt. Den ”lönekonkurrens” som borgerliga politiker omhuldar skulle helt utebli!

Incitament och möjligheter att styra utbildnings- och praktikplatser uteblir. Privata utförare vill och kan rimligen inte ta det långsiktiga ansvaret för kompetensförsörjningen. Mora kommun tappar också ansvaret för genomförandet av heltidsresan som är en viktig del för att trygga kompetensförsörjningen i framtiden.

Upphandlad drift ställer stora krav på upphandlingsunderlag och kontrollfunktioner, då Mora kommun i praktiken tappar all egen verksamhet att jämföra effektivitet, kvalitet och kostnader med. Detta innebär i praktiken nya kostnader för kommunen!

Kostnadsutvecklingen blir i teorin mer förutsägbar, men innehåller också en ”riskpremie”. Den kan innebära en snabbare kostnadsutveckling om förutsättningarna förändras under entreprenadavtalets löptid. Samtidigt tappar kommunen möjligheterna att snabbt dra ekonomisk fördel av tekniska och organisatoriska landvinningar, digitalisering, mm.

Det kan på kort sikt verka ”smart” att privatisera, men det är lite som att kissa i byxan, befriande och lite varmt inledningsvis. Kallt, blött och obehagligt efter ett tag, när konsekvenserna för både ekonomi, kompetensförsörjning och personalens villkor blir uppenbara.

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S), Mora
Nice Mattsson, ledamot kommunstyrelsen (S), Mora

Sista ordet inte sagt om Återbruket

Låt mig först säga att INGEN politiker i Mora vill något annat än att Återbruket i någon form ska återuppstå! Verksamheten är viktig och spelar roll i kommunens arbete för långsiktig hållbarhet.

Nedläggningen av Återbruket beror inte heller på illvilja eller att vi politiker inte bryr oss om de personer som haft sin sysselsättning där. Tvärtom! 

Det som hänt är att Återbrukets nuvarande lokaler är utdömda på grund av fukt, mögel och annat skit. INGEN människa ska behöva arbeta i sådana lokaler! Om inte Socialnämnden hade stängt verksamheten i nuvarande lokaler hade Arbetsmiljöverket gjort det.

Sen till Socialnämndens beslut. 

Socialnämnden är fortsatt skyldig att skapa meningsfull och utvecklande sysselsättning för människor som av olika anledningar inte kan arbeta på den öppna arbetsmarknaden. Detta har INTE ändrats genom att Återbruket i hittillsvarande form har stängts! De som fram till nu jobbat i Återbruket kommer därför inte att stå utan jobb och sysselsättning.

I Socialnämndens uppdrag ingår däremot inte att driva reparationsverksamhet, lagerhållning och försäljning av begagnade varor. Därför har en enig nämnd, med politiker från alla partier inklusive Vänstern, Sverigedemokraterna och Morapartiet, beslutat lägga ner Återbruket i nämndens regi. 

Men vem ska då ta ansvar för miljöaspekten och behovet av att underlätta för återbruk av begagnade, men ännu inte trasiga produkter?

Jo, det är Kommunstyrelsen som har ansvaret för att hålla ihop arbetet med Moras hållbarhetsstrategi, inte Socialnämnden. Men där har brister i kommunikationen gjort att Kommunstyrelsen vaknat för sent.

Socialnämnden har gjort flera försök de senaste två åren att hitta bättre lokaler, men detta har hittills fallit på att de inte varit möjliga att hyra (trots att de stått tomma), varit för stora, för små, legat på fel ställe, blivit väldigt mycket dyrare eller av andra skäl varit olämpliga för verksamheten. Att konsekvensen av detta skulle bli att Socialnämnden skulle tvingas stänga Återbruket av arbetsmiljöskäl har tyvärr inte riktigt stått klart för Kommunstyrelsens politiker förrän nu.

Varför det blivit så kan man givetvis ha åsikter om, men det ändrar just nu inte det faktum att verksamheten i politisk enighet stängts på grund av usel arbetsmiljö och att verksamheten egentligen inte hör hemma i Socialnämnden. 

Det finns också många lärdomar att dra när det gäller hur och när detta beslut kommunicerats med alla dem som har varit verksamma i Återbruket. Det har inte skötts bra. Ansvaret för det faller tungt på majoritetens partier (Moderaterna, Centern och Morapartiet) som varit involverade i beredningen av detta ärende och haft kännedom om hela processen när man försökt hitta nya lokaler för verksamheten.

Viktigare än att leta ”syndabockar” är dock att nu fokusera på 
dels att hitta en bra lösning för personalen som arbetat på Återbruket så de får en fortsatt meningsfull och utvecklande sysselsättning, vilket är Socialnämndens uppdrag,
dels att skapa möjligheter för Moras invånare att hållbart ge nytt liv åt begagnade men fungerande kläder och prylar, vilket alltså är Kommunstyrelsens uppdrag.

Om detta råder ingen som helst oenighet bland Moras politiker, oavsett parti!

Är skatter verkligen ”skadlig politik”?

Vi vill alla ha bra skolor, sjukvård och omsorg. Vi vill ha bra vägar och järnvägar, och saaatan vad det gnälls om inte snöröjningen alltid fungerar som vi förväntar oss. Starkare försvar ska vi också ha, och många fler poliser som för övrigt är värda en betydligt högre lön! Känns resonemanget igen?

Men när det kommer till att vara med och finansiera det hela, via skattsedeln, då är det plötsligt en annan sak.

Blygsamma höjningar av skatter är enligt borgerliga politiker ”skadlig politik för Sverige”, minskar viljan att arbeta och att driva företag och är rent allmänt vägen till elände och förfall.

Jobbskatteavdragen och slopad fastighetsskatt, RUT- och ROT-avdrag skulle ju frälsa Sverige. Lite mer pengar i plånboken för alla (utom för sjukskrivna och pensionärer…), mycket mer  för dem som redan hade ett överflöd. Och ändå skulle det bli mer pengar till vård, skola, omsorg, vägar, järnvägar och att det andra som våra skatter finansierar, genom att vi alla skulle tycka att det lönade sig att arbeta mer…

Men feta katter sitter nöjda. Varför jobba mer när man får mer pengar i plånboken ändå? Resultatet: Ett gigantiskt hål i de offentliga finanserna och stora svårigheter för stat, landsting och kommuner att upprätthålla kvalité och omfattning av de offentliga tjänster som vi alla tar för givna, och högljutt klagar över när de inte fungerar som vi tänkt oss.

Nu har vi en regering som faktiskt försöker göra något åt de offentliga finanserna genom att försiktigt höja en del skatter, och steg för steg rätta till en del av de värsta orättvisorna åren med borgerlig regering skapat. Arbetslösheten sjunker, företagens vinster slår nya rekord och statsfinanserna börjar ge utrymme för satsningar på den offentliga servicen.

Men enligt borgerliga politiker och debattörer är detta skadligt för Sverige, blott och enbart för att denna politik – som i grunden gynnar flertalet i Sverige – kräver vissa skattehöjningar och vissa inskränkningar i den omfattande flora av ”avdrag” och subventioner som främst gynnat dem som redan är ekonomiskt priviligierade.

Nej, sluta med skattegnället, eller förklara hur de offentliga inkomsterna annars ska öka för att täcka bland annat ökade löner till lärare, poliser, sjuksköterskor och all annan viktig vård- och omsorgspersonal, liksom ökat väg- och järnvägsunderhåll, försvar, mm. De teorier som låg bakom de borgerliga regeringsårens skatte- och finanspolitik har ju i alla fall, med önskvärd tydlighet, visat sig inte fungera!

Lennart Sohlberg (S), Mora

PS. Läs gärna Göran Greiders ledare i DD den 21 mars som inspirerat till detta inlägg. DS.