Sista ordet inte sagt om Återbruket

Låt mig först säga att INGEN politiker i Mora vill något annat än att Återbruket i någon form ska återuppstå! Verksamheten är viktig och spelar roll i kommunens arbete för långsiktig hållbarhet.

Nedläggningen av Återbruket beror inte heller på illvilja eller att vi politiker inte bryr oss om de personer som haft sin sysselsättning där. Tvärtom! 

Det som hänt är att Återbrukets nuvarande lokaler är utdömda på grund av fukt, mögel och annat skit. INGEN människa ska behöva arbeta i sådana lokaler! Om inte Socialnämnden hade stängt verksamheten i nuvarande lokaler hade Arbetsmiljöverket gjort det.

Sen till Socialnämndens beslut. 

Socialnämnden är fortsatt skyldig att skapa meningsfull och utvecklande sysselsättning för människor som av olika anledningar inte kan arbeta på den öppna arbetsmarknaden. Detta har INTE ändrats genom att Återbruket i hittillsvarande form har stängts! De som fram till nu jobbat i Återbruket kommer därför inte att stå utan jobb och sysselsättning.

I Socialnämndens uppdrag ingår däremot inte att driva reparationsverksamhet, lagerhållning och försäljning av begagnade varor. Därför har en enig nämnd, med politiker från alla partier inklusive Vänstern, Sverigedemokraterna och Morapartiet, beslutat lägga ner Återbruket i nämndens regi. 

Men vem ska då ta ansvar för miljöaspekten och behovet av att underlätta för återbruk av begagnade, men ännu inte trasiga produkter?

Jo, det är Kommunstyrelsen som har ansvaret för att hålla ihop arbetet med Moras hållbarhetsstrategi, inte Socialnämnden. Men där har brister i kommunikationen gjort att Kommunstyrelsen vaknat för sent.

Socialnämnden har gjort flera försök de senaste två åren att hitta bättre lokaler, men detta har hittills fallit på att de inte varit möjliga att hyra (trots att de stått tomma), varit för stora, för små, legat på fel ställe, blivit väldigt mycket dyrare eller av andra skäl varit olämpliga för verksamheten. Att konsekvensen av detta skulle bli att Socialnämnden skulle tvingas stänga Återbruket av arbetsmiljöskäl har tyvärr inte riktigt stått klart för Kommunstyrelsens politiker förrän nu.

Varför det blivit så kan man givetvis ha åsikter om, men det ändrar just nu inte det faktum att verksamheten i politisk enighet stängts på grund av usel arbetsmiljö och att verksamheten egentligen inte hör hemma i Socialnämnden. 

Det finns också många lärdomar att dra när det gäller hur och när detta beslut kommunicerats med alla dem som har varit verksamma i Återbruket. Det har inte skötts bra. Ansvaret för det faller tungt på majoritetens partier (Moderaterna, Centern och Morapartiet) som varit involverade i beredningen av detta ärende och haft kännedom om hela processen när man försökt hitta nya lokaler för verksamheten.

Viktigare än att leta ”syndabockar” är dock att nu fokusera på 
dels att hitta en bra lösning för personalen som arbetat på Återbruket så de får en fortsatt meningsfull och utvecklande sysselsättning, vilket är Socialnämndens uppdrag,
dels att skapa möjligheter för Moras invånare att hållbart ge nytt liv åt begagnade men fungerande kläder och prylar, vilket alltså är Kommunstyrelsens uppdrag.

Om detta råder ingen som helst oenighet bland Moras politiker, oavsett parti!

Är skatter verkligen ”skadlig politik”?

Vi vill alla ha bra skolor, sjukvård och omsorg. Vi vill ha bra vägar och järnvägar, och saaatan vad det gnälls om inte snöröjningen alltid fungerar som vi förväntar oss. Starkare försvar ska vi också ha, och många fler poliser som för övrigt är värda en betydligt högre lön! Känns resonemanget igen?

Men när det kommer till att vara med och finansiera det hela, via skattsedeln, då är det plötsligt en annan sak.

Blygsamma höjningar av skatter är enligt borgerliga politiker ”skadlig politik för Sverige”, minskar viljan att arbeta och att driva företag och är rent allmänt vägen till elände och förfall.

Jobbskatteavdragen och slopad fastighetsskatt, RUT- och ROT-avdrag skulle ju frälsa Sverige. Lite mer pengar i plånboken för alla (utom för sjukskrivna och pensionärer…), mycket mer  för dem som redan hade ett överflöd. Och ändå skulle det bli mer pengar till vård, skola, omsorg, vägar, järnvägar och att det andra som våra skatter finansierar, genom att vi alla skulle tycka att det lönade sig att arbeta mer…

Men feta katter sitter nöjda. Varför jobba mer när man får mer pengar i plånboken ändå? Resultatet: Ett gigantiskt hål i de offentliga finanserna och stora svårigheter för stat, landsting och kommuner att upprätthålla kvalité och omfattning av de offentliga tjänster som vi alla tar för givna, och högljutt klagar över när de inte fungerar som vi tänkt oss.

Nu har vi en regering som faktiskt försöker göra något åt de offentliga finanserna genom att försiktigt höja en del skatter, och steg för steg rätta till en del av de värsta orättvisorna åren med borgerlig regering skapat. Arbetslösheten sjunker, företagens vinster slår nya rekord och statsfinanserna börjar ge utrymme för satsningar på den offentliga servicen.

Men enligt borgerliga politiker och debattörer är detta skadligt för Sverige, blott och enbart för att denna politik – som i grunden gynnar flertalet i Sverige – kräver vissa skattehöjningar och vissa inskränkningar i den omfattande flora av ”avdrag” och subventioner som främst gynnat dem som redan är ekonomiskt priviligierade.

Nej, sluta med skattegnället, eller förklara hur de offentliga inkomsterna annars ska öka för att täcka bland annat ökade löner till lärare, poliser, sjuksköterskor och all annan viktig vård- och omsorgspersonal, liksom ökat väg- och järnvägsunderhåll, försvar, mm. De teorier som låg bakom de borgerliga regeringsårens skatte- och finanspolitik har ju i alla fall, med önskvärd tydlighet, visat sig inte fungera!

Lennart Sohlberg (S), Mora

PS. Läs gärna Göran Greiders ledare i DD den 21 mars som inspirerat till detta inlägg. DS.

Debatt om vinster i välfärden

Den 1 mars publicerades en debattartikel i Dalademokraten som hävdade att Reepalus utredningsförslag innebär ett återgång till fondsocialism (se bilden). Tisdagen den 7 mars publicerades mitt svar (se nedan):



Vinstbegränsning är inte fondsocialism

Nej, Göran Engström och Göte Persson, frågan om begränsning av vinster i skola och välfärdstjänster handlar inte om fondsocialism eller att begränsa den fria företagsamheten. Det handlar om medborgarnas genuina önskan att skattemedel främst ska användas för att på bästa sätt producera de behovsstyrda tjänster kommuner och landsting ändå alltid har det slutgiltiga ansvaret för.

För till skillnad mot kommuner och landsting, så har privata ”utförare” i skola och välfärd inget ansvar för verksamhetens långsiktiga upprätthållande. De har som främsta ansvar inför sina ägare att leverera vinst på insatt kapital, givetvis med beaktande av de innehålls- och kvalitetskrav som finns fastställda. LOV- och skolföretag är dessutom på förhand garanterade en viss ersättningsnivå. Blir det ändå för dyrt eller ”besvärligt” kan verksamheten med ett penndrag upphöra och elever, patienter och vårdbehövande blir automatiskt kommunens eller landstingets direkta ansvar.

Den privata företagsamheten inom skola och välfärd skapar egentligen inte heller några nya arbetstillfällen för lärare och vårdpersonal, eftersom varken elever, patienter eller vårdbehövande blir fler eller får ökade behov. Snacket om att si och så många anställda skulle hamna i kläm är därför bara nys. Personalen lär behövas oavsett huvudman.

Skola, omsorg och sjukvård är inga ”branscher” styrda av normala marknadsekonomiska principer. För att marknadsekonomiska principer ska kunna tillämpas på en ”bransch” krävs flera företag som, med delvis olika utbud, konkurrerar om flera kunder som har olika behov och preferenser.  

När det gäller skola, omsorg och sjukvård finns inga kunder i marknadsekonomisk mening. Kunden är ju den som betalar ”utföraren”, och den som betalar företagen i de ”branscher” som Göran Engström och Göte Persson säger sig värna, är skattekollektivet. Den enskildes möjlighet att välja är begränsad och styrd av behov och geografisk närhet, snarare än preferensstyrd efter innehåll och kvalitet. Och dessutom helt utan ekonomiska incitament för den som nyttjar tjänsterna, som på en normal marknad.

Så nej, Göran Engström och Göte Persson, Reepalus utredningsförslag må ha sina brister i vissa avseenden, men syftet är inte att kullkasta Socialdemokratins pragmatiska inställning till marknadsekonomin eller bidra till en ”socialisering av hela branscher”. 

Den innehåller dessutom en lång rad andra förslag än de som rör vinstbegränsningar och utgör ett ambitiöst försök att skapa ordning och reda i ”branscher” som, i välment aningslöshet, skapats för att kompensera för det allmännas tidigare oförmåga att skapa mångfald och bredd inom framför allt skolans område, men som senare spårat ur och idag i allt för hög utsträckning drivs med höga vinstmarginaler på skattekollektivets bekostnad som främsta mål!

Lennart Sohlberg (S)

företagare och fd ordförande i Gymnasienämnden i Mora