Gymnasiet i Mora är en skola med programutbud, lärarorganisation och lokaler för 1000-1100 elever (som skolan hade för tre år sen), men har idag ett elevtal på ca 800, varav ca 150 på introduktionsprogrammen. Återstår 650 elever som går på något av de nationella programmen. Av dessa går ca 100 på samhällsprogrammet och ytterligare ca 100 på ekonomiprogrammet. Återstår gör sen 450 elever som fördelar sig på övriga 10 program. Det gör i snitt 15 elever per årskurs och program.

Lägg till detta att flera av dessa program idag har mellan två och fyra inriktningar, så blir elevtalen på vissa av dessa inriktningar försvinnande få, flera av dem har mellan en (1) och fem (5) elever på inriktningar med plats – och därmed kostnader – för 8-16 elever.

När det gäller Estetprogrammet så har programmet fyra väldigt specifika inriktningar under alla tre gymnasieåren, som kräver relativt hög beläggning av de 16 platser som finns på varje inriktning.

Det finns en rad olika siffror i omlopp vad gäller intaget på dans- och teater-inriktningarna, siffror som påstås innebära att vi tagit beslut på för låga, felaktiga, siffror. Men detta är inget “panikbeslut” för att vi “plötsligt” upptäckt att intresset för dessa inriktningar blivit lågt. Vi vet att antagningssiffrorna kan skilja något sig från den preliminära i april till den slutgiltiga med reservantagningar i september, men de senaste åren har skillnaden legat på någon enstaka elev mer eller mindre på de aktuella inriktningarna mellan preliminärantagning och slutgiltig antagning.

Vi agerar på en flerårig trend av svagt intresse för dessa inriktningar, som bekräftats av årets preliminära antagningssiffror, och vi har en långsiktig ambition att ge hela skolan en “kostym” vad gäller programutbud, personalorganisation och lokaler som möter det verkliga elevunderlaget och den ekonomiska verklighet som detta medför.

Det handlar alltså inte om det är tre, fem eller till och med sju elever som skulle kunna komma in på respektive inriktning just i år. Det handlar om att ge lärare och framtida elever långsiktig arbetsro och trygghet i att vi har en organisation som är hållbar och inte automatiskt kommer att ifrågasättas inför varje läsår.

Vi har, sedan den gemensamma gymnasienämnden drog igång sin verksamhet 2011, dragits med flera miljoner i underskott varje år på grund av att elevantalet minskat kraftigt och vi inte haft en förmåga att anpassa skolan efter dessa nya förutsättningar, trots att utvecklingen egentligen varit känd.

I Mora, som trots allt haft en god ekonomi under flera år, har dessa underskott gått att hantera, men i våra samverkanskommuner har det inte varit lika enkelt och gymnasieskolan måste givetvis kunna bedrivas inom de givna ekonomiska ramarna. Vilken annan kommunal verksamhet ska i annat fall prioriteras ner? Äldrevården? Skolan? Förskolan? Kulturverksamheten?

Vi har ändå med diverse “effektiviseringar” i utbildningen i form av samläsning, bättre nyttjande av IT, mm, lyckats hålla kostnadsutvecklingen någorlunda i schack. Vi har också, genom ganska framgångsrikt argumenterande, lyckats undvika att det minskande elevunderlaget slagit igenom fullt ut i våra ekonomiska ramar. Vi har fått en slags ekonomiska “krockkuddar” helt enkelt.

Nu står vi dock på botten och stampar. Möjliga effektiviseringar i form av ytterligare samläsning mellan inriktningar och årskurser riskerar att urholka kvalitén och därmed elevernas förtroende för hela vår gymnasieskola. Några ytterligare ekonomiska “krockkuddar” från samverkanskommunerna Mora, Orsa och Älvdalen, är inte heller att vänta. Därtill är det ekonomiska läget i alla tre kommunerna just nu allt för tufft.

Elevantalet kommer förhoppningsvis inte att fortsätta minska de kommande åren, kanske till och med öka något, men vi har fortfarande en alldeles för stor organisatorisk, ekonomisk och lokalmässig kostym. Det stora “lyftet” i elevunderlaget kommer när barnen till de stora barnkullarna runt 1990 vuxit upp till gymnasieungdomar, men den tiden ligger fortfarande 15-20 år bort.

Det är i ljuset av detta nämndens beslutade åtgärder ska ses. Vår ambition är att ha ett så brett programutbud som möjligt, men det måste tyvärr ske på bekostnad av ett antal inriktningar där intresset ändå är relativt lågt.

Vi kanske tappar några elever med starka drivkrafter att gå en specifik inriktning vi nu inte kan erbjuda, men detta finns med i de ekonomiska kalkylerna. I det långa loppet kan vi förhoppningsvis vinna fler elevers förtroende för att de får en högkvalitativ utbildning i de program och inriktningar vi faktiskt erbjuder.

Nämndens beslut har inte heller ensidigt drabbat estetprogrammet. Nu och tidigare har bland annat inriktningar inom samhällsprogrammet, teknikprogrammet, barn och fritid, restaurang och livsmedel och hela hotell- och turismprogrammet lagts ner. Nämndens beslut innebär ju också att vi faktiskt beslutat behålla två av estetprogrammets inriktningar, trots att det skulle inneburit en väsentligt större besparing på både kort och lång sikt att stänga även dessa. Men en skola helt utan estetprogram vore, som många påpekat, en mycket tråkigare skola.

Jag kan inte heller helt frigöra mig från tanken att den enorma uppslutningen och starka engagemanget – från kulturpersonligheter, nuvarande och tidigare elever, och en del opportunistiska politiker – förmodligen inte blivit detsamma om nämnden beslutat att lägga ner fordonsprogrammet i sin helhet, istället för två av estetprogrammets inriktningar…