Stoppa nedläggningen av skattekontoren i Mora och Åmål!

(Debattartikel publicerad i bland annat DalaDemokraten och FaluKuriren den 4 augusti 2015 baserad på en skrivelse till finansminister Magdalena Andersson inskickad den 23 juli 2015)

Vi förstår inte hur frågan om skattekontoren i Mora och Åmål har kunnat gå så snett.

Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson har uppenbarligen ingen som helst känsla för att han går emot en bred majoritet i riksdagen och en bred politisk opinion, när han framhärdar i att flytten av skattekontoren i Mora och Åmål inte går att stoppa i det här läget.

Han struntar i skatteutskottet och tycks vägra att träffa berörda kommunalråd. Hur länge ska han få obstruera på detta sätt när det gäller Mora och Åmål, bara för att beslutet om ”frysningen” av flytten av övriga skattekontor inte uttryckligen nämnde dessa kontor?

För oss är det hela enkelt: Statliga myndigheter ska finnas nära de medborgare och företag de är satta att tjäna.

Den nya tekniken ska i första hand användas för att möjliggöra en decentraliserad organisation med goda möjligheter till personlig kontakt mellan myndighet och medborgare. Den ska INTE primärt användas som förevändning för att kunna öka personliga och ”informella” kontakter INOM myndigheten, ”eftersom de flesta kontakter med medborgarna ändå sker via nätet”, som motiveringen lyder.

Det är ju just i de känsliga och mer komplicerade ärenden, som inte enkelt låter sig göras ”på nätet” som den personliga kontakten med myndigheten blir desto viktigare. Och då måste man ta hänsyn till geografin och, i fallet med skattekontoren, även näringslivets struktur. Många småföretag, som i våra kommuner, ökar behovet av fysisk närhet!

Återstår då frågan om myndighetens behov och möjligheter att behålla och rekrytera kompetent personal på ”småorter” som Mora och Åmål. Det är en ”hönan eller ägget”-situation: Tror man att det bara är i större städer kompetensen finns och kommer att finnas och agerar utifrån det, ja, då blir det naturligtvis så. Vilket får konsekvenser för andra verksamheter, företag, kommuner och landsting, med behov av utbildad och kompetent personal.

Då ett akademikerjobb försvinner och en person tvingas flytta, så tvingas ofta ytterligare en akademiker flytta, vilket ger kompetensbrist i någon annan verksamhet, som i sin tur börjar titta på möjligheten att ”centralisera” sin verksamhet. De som flyttar tar med sig sina barn, vilket så småningom minskar behovet av lärare och så flyttar snart nästa ”akademikerfamilj”. Och sen är den negativa spiralen igång.

Hittills har det inte varit något problem med att rekrytera kompetent personal till varken Mora eller Åmål, så varför starta en negativ utveckling?

Finansminister Magdalena Andersson ju en klok person, så vi är övertygade om att hon självklart förstår och inser dessa ganska enkla samband. Därför ser vi det som ytterst angeläget att hon som ansvarig minister sätter kraft bakom kravet på decentralisering av Skattemyndigheten, och att myndighetens organisation, med skattekontoren i Mora och Åmål inräknade, tills vidare ”fryses” i nuvarande form.

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S), Mora
Michael Karlsson, kommunalråd (S), Åmål
Marie Olsson, oppositionsledare (S), Orsa
Kurt Podgorski, kommunalråd (S), Malung-Sälen
Peter Egardt, kommunalråd (S), Älvdalen
Nils-Erik Edlund, oppositionsledare (S), Vansbro

Jag blir så trött…

Kan vi inte en gång för alla ta död på skitsnacket att ”invandrarna kommer hit och tar våra jobb” och att ”flyktingar och invandrare kostar så mycket att våra gamla vanvårdas och svälter”?

Det finns ett grundläggande samhällsekonomisk samband som ofta glöms bort: fler människor –> ökad efterfrågan på varor och tjänster –> fler jobb –> ökade skatteintäkter –> bättre samhällsservice!

Flyktingmottagandet kostar pengar, javisst, men det ger också jobb (och därmed skatteintäkter). Dels direkt i form av personal på flyktingboenden, skolpersonal, vårdpersonal och handläggare av olika slag, men framför allt indirekt genom den ökade efterfrågan på mat, bostäder, kläder och annan livets nödtorft som varje människa, född här eller inflyttad, automatiskt innebär.

Det är ju så att alldeles oavsett hur mycket pengar som satsas i flyktingmottagandet i form av ”bidrag”, flyktingförläggningar, utbildning, vård, etc, så omsätts vartenda öre i Sverige och får den svenska ekonomin att växa och jobben att bli fler.

Ta ex-vis den lilla dagpenning som varje flykting får innan de kan skaffa sig egen försörjning. Den används till mat, kläder, mediciner och annat som köps i affärer här i Sverige, vilket skapar nya jobb i butikerna, transportnäringen och tillverkningsindustrin när omsättningen av varor och tjänster ökar.

Är vi dessutom bra på att hjälpa dem som kommer hit att snabbt komma i egen försörjning (och här kan vi bli mycket bättre) så blir flyktinginvandringen en ren plusaffär för Sverige.

Det är ju så med ett samhälle som växer att fler invånare skapar större efterfrågan som i sin tur skapar fler jobb, vilket – via skatter – ger oss större möjligheter att både ta hand om dem som redan bor här och de som av olika skäl kommer hit för att söka skydd.

Invandring och flyktingmottagande är därför inget ”hot” mot landsbygden eller Sverige som helhet. Tvärtom är det en möjlighet, ja till och med en nödvändighet för många kommuner i detta land för att kunna upprätthålla och helst öka underlaget för affärer, industrier, skolor, äldrevård och annan samhällsservice som vi alla säger oss vilja värna.

Den förra regeringen berömde sig gärna för att ha bidragit till att fler jobb tillkommit. Bidraget till detta var främst en i huvudsak generös flykting- och invandringspolitik. Andelen arbetslösa varken ökade eller minskade, vilket rimligtvis borde ta död på skitsnacket att ”de kommer hit och tar våra jobb”.

Att vi ändå upplever att skolelever, sjukskrivna, arbetslösa och äldre fått en hårdare tillvaro och, i vissa fall, kvalitetsförsämringar i de offentliga tjänsterna är inte så konstigt när den borgerliga regeringen genom exempellösa skattesänkningar minskat ”reformutrymmet” med 140 miljarder.

Det är knappast något som flyktingar och andra invandrare kan hållas ansvariga för. De gör alla sitt för att bidra till ökad omsättning och fler jobb bara genom att komma hit. Det är upp till oss som bor här att se till att ta vara på de resurser dessa människor bidrar med och skapar här i Sverige!

Dödförklara blockpolitiken

Man hör ofta att man behöver färdiga ”regeringsalternativ” i form av en ”borgerlig allians” och ett ”rödgrönt block” för att veta vad man röstar på för slags regering när man lägger sin röst på ett enskilt parti.

Det är en total missuppfattning av det svenska parlamentariska systemet! Vi har inte ett tvåpartisystem. Vi har ett system med för närvarande åtta-nio olika politiska partier med potential att komma in i den svenska riksdagen. Eftersom inget parti sedan många år lyckats samla egen majoritet i riksdagsvalen så har olika, mer eller mindre fasta samarbeten då och då formats, oftast efter valen när det parlamentariska läget klarnat, baserade på en vilja att skapa en handlingskraftig regering och en ambition att verka för Sveriges bästa.

Fortsätt läsa