En dag som denna, efter den fruktansvärda massakern i Norge, är det lätt att bli apatisk. Vad tjänar det till att engagera sig och kämpa fär människovärde och rättvisa, när våldet nästlar sig in i de mest idylliska sammanhang och orsakar död och lidande av ofattbara proportioner?
Att våldet denna gång dessutom har en politisk underton och drabbar ungdomar som vill engagera sig för en demokratisk och ljusare framtid är än mer skrämmande.
Allas våra tankar går idag givetvis till alla dem som mist livet och skadats på detta illvilliga sätt, samt till alla anhöriga, räddningspersonal, polis och andra som tvingats uppleva detta och måste leva med sorgen och bilderna i all framtid. Dådet är outsägligt grymt!
Det är som sagt lätt att falla ner i apati. Tappa orken, lusten och viljan att strida för de demokratiska värdena efter en sådan händelse. Faran är också att samhället sluter sig, blir mer kontrollerande och ökar avstånd och misstänksamheten mellan människorna. Det får inte ske!
Demokrati bygger på öppenhet, förtroende och tillit. Det innebär givetvis alltid en risk som mörka krafter inte drar sig för att utnyttja, men öppenheten är också en garant för att spelutrymmet för dessa mörka krafter är litet. Förtroende och tillit får också människor att växa och minskar därmed grogrunden för allsköns extremism.

Tänd gärna ett ljus för alla dem som drabbats av detta vansinnesdåd och fundera över det orättvisa i att 91 människor, de flesta väldigt unga, mist livet för en vettvillings hand, men bli inte apatisk! Stå upp beslutsamt för demokrati, öppenhet och tillit till alla människors goda vilja. Faller vi till föga för terrorn och vänder oss inåt, blir misstänksamma och längtar efter ett kontrollerande samhälle, då har terrorn segrat och det vore att verkligen svika alla dem som miste livet i Norge den 22 juli 2011.