Läste en insändare häromdagen som jag först trodde var skriven av en socialdemokrat som tyckte det var dags att göra något åt den oreda i välfärden som den borgerliga regeringen under sju års regeringsinnehav ställt till med.

Insändaren betonade vikten av att både de som tar del av välfärdstjänsterna och de som arbetar i välfärdssektorn ska ha stora möjligheter att påverka sin situation. Och att en stark välfärdssektor förutsätter att så många som möjligt bereds möjlighet att arbeta och bidra till att stärka samhällets ekonomi. Klassisk och tydlig socialdemokratisk politik alltså.

Men sen blir det lite konstigt… Skribenten hävdar att socialdemokrater och övriga oppositionspartier skulle stå för något hon kallar ”bidragslinjen” som, underförstått, ökar samhällets utgifter och minskar dess inkomster. Denna skribent har fått för sig att om Socialdemokraterna kommer till makten ska man börja något slags oprövat experiment som skulle skapa ännu mer oreda i välfärden och samhällsekonomin.

Men snälla Ann-Britt Åsebol (M), är det någon som experimenterat med välfärden och jobbpoltiken så är det väl den moderatledda regering vi haft de senaste sju åren. Jag säger bara: sänkt restaurangmoms, halverad arbetsgivaravgift för ungdomar, RUT- och ROT-avdrag för grillfesten och bygget på sommarhuset i Spanien och, inte minst, den långa raden med sk ”jobbskatteavdrag”.

Samtliga åtgärder som i teorin skulle skapa fler jobb, men som i praktiken fått ytterst begränsade effekter på sysselsättning och samhällsekonomin utveckling. Dessutom har det lett till ökad otrygghet, minskad valfrihet (om det inte handlar om att välja ”utförare” vilket är fullständigt ointressant för de allra flesta), ökade ekonomiska klyftor och en arbetsmarknad som fokuserar på låglönejobb och hotar Sveriges ställning som ett ledande land när det gäller innovation, forskning och utveckling.

Socialdemokratisk politik handlar om att öka människors frihet och stärka samhällsekonomin genom satsningar på utbildning, innovation, infrastruktur och socialt ansvarstagande. Det fungerade för att bygga Sverige starkt under 1900-talet och det kommer att fungera under 2000-talet också!

(Införd i DalaDemokraten 4/12 2013)

Vem ska egentligen Socialdemokraterna regera landet med efter valet? Frågan är fortfarande ”het” och de borgerliga partiledarna tycker, inte oväntat, att socialdemokraternas besked i frågan är ett ickebesked.

Men hur är det egentligen?

I mina ögon är det besked Socialdemokraterna lämnat det enda realistiska. Med den parlamentariska situation som kan komma att råda efter valet, med SD som trolig vågmästare så är det inte ansvarsfullt att utesluta möjligheten till ett blocköverskridande samarbete för att skapa ett starkt regeringsunderlag.

Ett sådant samarbete skulle kunna se ut på många sätt. En full regeringskoalition med flera partier, eller en ren minoritetsregering med en utvecklad samverkan i riksdagsarbetet, eller olika varianter däremellan.

Det är ju bara att se hur det fungerar i en stor del av landets kommuner. Där finns blocköverskridande majoriteter i 44 av dem. Dessa samarbeten fungerar mycket bra eftersom man från början tvingas klargöra och förhålla sig till i vilka frågor man har samsyn och i vilka man inte är överens. Inte minst skapar det trygghet och långsiktighet i det politiska arbetet när andra politiska majoriteter inte är möjliga.

Det viktigaste i Socialdemokraternas besked i regeringsfrågan är att vi är beredda att ta ansvar för att det bildas ett starkt regeringsunderlag som lämnar SD utan inflytande, även om det innebär samverkan över de traditionella blockgränserna!

Sen kan Lööf och Björklund tacka nej och, tillsammans med Reinfeldt och Hägglund, hävda hur mycket de vill att vi inte lämnar besked i ”regeringsfrågan”.

Jag är övertygad om att väljarna begriper bättre!

(Publicerad i AB, Läsardebatt, den 8 december 2013)

Att köpa städning av kommunens lokaler från Morastrand AB eller något annat företag. Det är frågan.

På ytan en enkel fråga, men när man tränger in i verksamheten och de behov och utmaningar Morastrand respektive kommunens lokalförvaltning står inför, så blir bilden tyvärr inte lika självklar.

Det är inte enkelt att, på ett begripligt sätt, förklara varför vi socialdemokrater (också) landade i slutsatsen att det, både för Morastrand och kommunen, är bäst att lyfta städverksamheten från Morastrand. Men jag gör ett försök, först från ett Morastrand-perspektiv:

• Morastrand behöver koncentrera sig på förvaltningen av sina bostäder, med syftet att i enlighet med den sk Allbo-lagen nå full affärsmässighet och öka sin lönsamhet i den verksamheten.
• Det är visserligen tillåtet för kommunen att köpa tjänster av helägda bolag, men det är inte tillåtet för bolaget att göra annat än ytterst begränsad vinst på sådan verksamhet, och alltså inget alternativ för att öka lönsamheten i Morastrand.
• Att sälja städ- eller andra tjänster till andra än kommunen är förbjudet för Morastrand, och därmed inte heller något alternativ för att öka lönsamheten i Morastrand.

Hur ser det då ut från kommunens horisont?

• Kommunen har länge lidit av stor ineffektivitet när det gäller upphandling av städtjänster.
• Förvaltningsavtalet som funnits mellan Morastrand och kommunen har åtskilliga gånger åsidosatts av båda parter.
• Upphandling av städtjänster i kommunen har ofta skett på enhetsnivå och från olika utförare, där Morastrand betraktats som ”en i högen”, med kortsiktiga ekonomiska incitament och utan fastighetsteknisk kompetens, och därmed bristfälliga kravspecifikationer.
• Morastrand har å sin sida emellanåt, på mer eller mindre goda grunder men i strid med förvaltningsavtalet, inte åtagit sig vissa städuppdrag i kommunala fastigheter.

Syftet med den ”nyordning” som kommer att driftsättas någon gång under 2014 är alltså egentligen två:

1. Renodla Morastrand till att bli ett bostadsförvaltande bolag med målet att stärka bolagets möjligheter att på ett effektivt och lönsamt sätt förvalta och underhålla befintliga bostäder och på sikt kunna bygga nytt.
2. Att göra kommunens fastighetsförvaltning mer långsiktigt hållbar genom att, med ökad egen kompetens och centrala upphandlingar, förbättra och effektivisera skötsel och underhåll av kommunens fastigheter.

Så här långt råder en mycket bred politisk enighet i Mora kommun, undantaget Vänsterpartiet och Morapartiet. Å andra sidan har varken V eller MoP kunnat presentera några andra lösningar för hur vi ska möta de utmaningar och krav Morastrand och kommunen har framför sig.

På vägen uppstår givetvis ett antal problem som inte på något sätt kan eller får ignoreras och här finns en del skiljelinjer mellan oss Socialdemokrater och främst Moderaterna och Kristdemokraterna.

Där de ser konkurrensutsättning och privatisering som själva målet, så är det för oss socialdemokrater, utifrån givna förutsättningar, den enda realistiska möjligheten att hantera detta svåra dilemma. Att låta verksamheterna fortsätta som hittills är absolut inget alternativ i alla fall. Konkurs för Morastrand och ökat förfall i skolor och andra kommunala fastigheter är tyvärr inget orealistiskt alternativt scenario.

Det vi kommer att vara tydliga med är att den berörda personalen inte bara är brickor i ett monopolspel. Vi kommer att ställa höga krav på de entreprenörer som kommer att ta över de konkurrensutsatta verksamheterna, framförallt när det gäller långsiktighet och hantering av den personal som följer med vid verksamhetsövergången. Och de anställda som inte följer med verksamheten till nya utförare ska behandlas med största respekt.

När man tittar på varför kommunen nu gör denna ganska genomgripande förändring står en stor del av förklaringen faktiskt att finna i lagstiftning som tillkommit eller skärpts sedan vi i Sverige fick en moderatledd regering 2006.

Snabbt ökande krav på effektivisering i kommunala verksamheter är också en följd av att de faktiska kostnaderna ökar snabbare än intäkterna av skatter och statsbidrag. Detta i sin tur som en följd av de omåttliga skattesänkningar för framför allt höginkomsttagare som Moderaterna drivit igenom.

Med detta sagt vill jag ändå inte påstå att en omfattande översyn av bostads- och fastighetsförvaltningen i kommunen inte hade behövt göras i alla fall. Vårt uppdrag som politiker är ju faktiskt att ge medborgarna bästa möjliga service för den skatt vi gemensamt betalar. Men med en socialdemokratiskt ledd regering hade förmodligen förutsättningarna och de möjliga lösningarna sett delvis annorlunda ut.