Författararkiv: Lennart Sohlberg

Smekmånaden är över – och jag vill att mamma skiljer sig

Publicerad den av
Svara

För snart fyra år sedan ingick moder Svea äktenskap med Fredrik Reinfeldt. Berusad av förälskelse var det lätt att bortse från en del brister hos den nye maken och hans familj. Även de flesta av oss – moder Sveas barn – tyckte att vår nya ”pappa” och hans familj verkade reko. Så moder Svea gjorde sitt val.

Visst hade man hört att de skulle vara stränga när det gällde sjuka och arbetslösa, men lite ordning och reda har ju aldrig skadat nån och varför ska jag betala för lata och dagdrivare. En bättre skola tackar man ju inte heller nej till.

Men framför allt erbjöd de ju en rejäl hemgift i form av det så kallade jobbskatteavdraget. Den som jobbar och gör rätt för sig ska få en rejäl extrapeng i plånboken. Klart det lockade!

När det gått några år lade sig förälskelsen en smula. Framför allt de av moder Sveas barn som var sjuka eller inte hade något jobb började bli oroliga. Hemgiften till dem som arbetar gjorde att de sjuka och arbetslösa fick sämre levnadsvillkor. Dessutom hade moder Svea inte längre råd att låta lika många arbeta i vård och skola, trots att man lovat en bättre skola och ”världens bästa sjukvård”.

Samtidigt har ”pappa” Fredriks riktigt rika kompisar blivit rejält mycket rikare. Hemgiften till alla dem som arbetar var nämligen bara en rökridå för att dölja att maken och hans familj delade ut ännu större gåvor ur moder Sveas, då ganska rejält fyllda skattkammare, till dem som redan hade så mycket att de inte riktigt visste vad de skulle göra med alla nya rikedomar.

Idag minskar förmögenheten i moder Sveas skattkammare. 70 miljarder i årlig påfyllning har vänts till att skattkammaren töms på 30 miljarder varje år. Hittills har det inte synts så mycket direkt i skattkammaren eftersom ”pappa” Fredrik och hans familj sålt av en stor del av moder Sveas företag till sina kompisar och till andra, klokare länders, regeringar. Pengarna från försäljningarna har lagts in i skattkammaren som därför sett välfylld ut, trots att moder Sveas förmögenhet minskat rejält!

Dimridåerna börjar nu skingras och förälskelsen ebbar ut. Många av moder Sveas barn börjar bli lite oroliga för hennes möjligheter att ta hand om alla barn, även de som varit sjuka länge, eller har svårt att få ett arbete. Många har redan fått lämna familjen och vi andra syskon börjar bli oroliga för hur de ska klara sig utan den trygghet moder Svea borde kunna erbjuda.

Skolan och vården har man inte gjort så mycket åt heller. Viktigast har tydligen varit att sälja så mycket sådana verksamheter som möjligt till ”pappa” Fredriks kompisar. Pengar som behövs för att göra det bättre för skolbarn, patienter och äldre har man dragit in för att inte moder Sveas skattkammare ska tömmas så snabbt att det blir uppenbart för alla vad som händer.

Jag är ett av dessa moder Sveas barn och jag hör visserligen till dem som fått del av den hemgift som kallats ”jobbskatteavdrag”, men jag är allvarligt orolig för moder Sveas långsiktiga möjlighet att ta hand om alla sina barn. Framför allt är det oanständigt när de riktigt rika kan vältra sig i pengar som rätteligen borde hamna i moder Sveas skattkammare, samtidigt som de riktigt fattiga, bara blir fler och fattigare.

Skadorna som ”pappa” Fredrik och hans familj hittills åstadkommit blir mycket svåra att reparera. Med fyra år till i detta äktenskap riskerar så mycket att raseras att vi för lång, lång tid kommer att bli en svårt splittrad familj, där några få kan leva loppan på sällan skådat sätt, medan många andra riskerar att få gå på gatan och tigga, utestängda från det trygga, solidariska umgänge som en familj borde kunna erbjuda.

Smekmånaden är definitivt över och jag vill att moder Svea tar ut skilsmässa från ”pappa” Fredrik och gifter om sig med Mona Sahlin.

…och så detta tjat om bidragslinjen

Publicerad den av
2

Oppositionsrådet Gunnel Söderberg (M) slåss mot det hon kallar bidragslinjen, som om en vettig arbetslöshetsförsäkring och en mänsklig sjukförsäkring på något sätt skulle stå i motsats till ambitionen att få så många som möjligt i arbete.

Det handlar inte heller om bidrag. Både a-kassa och sjukförsäkring är per definition försäkringar – sjukförsäkringen dessutom en försäkring som går med rejält överskott (När kommer återbäringen…?). Försäkringar är något man har för att kunna leva ett liv i relativ ekonomisk trygghet även under perioder av sjukdom eller ofrivillig arbetslöshet.

Visst kan dessa försäkringssystem missbrukas och missbruk ska givetvis beivras, men att utforma försäkringsvillkoren utifrån antagandet att alla som utnyttjar försäkringen i större eller mindre grad är fuskare, det är förolämpande!

Det är ju inte genom hotet att sätta människor i totalt utanförskap man får långtidssjuka och långtidsarbetslösa i arbete. Det kan bara åstadkommas genom individuellt anpassade åtgärdsprogram, praktik, omskolning/utbildning och stimulansåtgärder för att förmå arbetsgivare att anställa människor som hamnat i svårigheter.

För att svaga grupper ska orka med den rehabilitering och kanske omskolning som krävs för ett återinträde på arbetsmarknaden, så måste man också erbjuda en långsiktig ekonomisk grundtrygghet genom väl fungerande och rättvisa sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar.

Det är det moderaterna kallar bidragslinje. Jag kallar det solidaritet!

Vilse i val-pannkakan?

Publicerad den av
Svara

Röstar du efter vad du tror partierna står för, eller efter vad de verkligen står för?

De borgerliga partistrategerna är skickliga. Antingen får de oss att tro att vi röstar på samma gamla trygga mittenparti som alltid, när det i själva verket dragit sig långt ut till höger, eller så får de ett högerparti att framstå som ett ”arbetarparti”.

Många liberaler exempelvis tror fortfarande att Folkpartiet är ett liberalt parti, när det i själva verket står för en ganska ärkekonservativ politik, långt från de liberala idealen.

Riksdags-centern är idag långt från det folkrörelsedrivna landsbygdsparti det en gång var, och fortfarande är på många ställen ute i Sverige. Ändå väljer fortfarande en del genuina ”bondeförbundare” att stödja ett riksdagsparti som svikit sina ideal och historiska profilfrågor å det grövsta. Partiet balanser dock nu på 4-procentspärren, vilket visar att ”äkta” centerpartister börjat få upp ögonen för vad som hänt med riksdagspartiet.

De svenska Kristdemokraterna har också lämnat sina rötter som ett närmast liberalt parti med en människosyn som bottnar i den kristna synen på alla människors lika värde. Idag är KD ett mörkblått högerparti, som i sin praktiska politik knappast lever upp till alla kristnas gyllen regel: Allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, ska ni också göra mot dem.

Än allvarligare är det reptrick som Moderaterna lyckats utföra. De har framställt sig som ett liberalt mittenparti, till och med ”arbetarparti”, trots att partiet fortfarande är samma gamla högerparti när det kommer till praktisk politik.

Snart är det dags att rösta. Lyft på val-pannkakan och se efter vad som finns där under. Gör ditt val efter partiernas verkliga ideologi, inte efter vad de stod för på 1970-talet, eller vad de ser ut att stå för idag. För den som hyllar principen om alla människors lika värde och att välfärden ska fördelas efter behov och inte efter plånbok, återstår bara det RödGröna alternativet!