Vilse i val-pannkakan?

Röstar du efter vad du tror partierna står för, eller efter vad de verkligen står för?

De borgerliga partistrategerna är skickliga. Antingen får de oss att tro att vi röstar på samma gamla trygga mittenparti som alltid, när det i själva verket dragit sig långt ut till höger, eller så får de ett högerparti att framstå som ett ”arbetarparti”.

Många liberaler exempelvis tror fortfarande att Folkpartiet är ett liberalt parti, när det i själva verket står för en ganska ärkekonservativ politik, långt från de liberala idealen.

Riksdags-centern är idag långt från det folkrörelsedrivna landsbygdsparti det en gång var, och fortfarande är på många ställen ute i Sverige. Ändå väljer fortfarande en del genuina ”bondeförbundare” att stödja ett riksdagsparti som svikit sina ideal och historiska profilfrågor å det grövsta. Partiet balanser dock nu på 4-procentspärren, vilket visar att ”äkta” centerpartister börjat få upp ögonen för vad som hänt med riksdagspartiet.

De svenska Kristdemokraterna har också lämnat sina rötter som ett närmast liberalt parti med en människosyn som bottnar i den kristna synen på alla människors lika värde. Idag är KD ett mörkblått högerparti, som i sin praktiska politik knappast lever upp till alla kristnas gyllen regel: Allt vad ni vill att människorna ska göra mot er, ska ni också göra mot dem.

Än allvarligare är det reptrick som Moderaterna lyckats utföra. De har framställt sig som ett liberalt mittenparti, till och med ”arbetarparti”, trots att partiet fortfarande är samma gamla högerparti när det kommer till praktisk politik.

Snart är det dags att rösta. Lyft på val-pannkakan och se efter vad som finns där under. Gör ditt val efter partiernas verkliga ideologi, inte efter vad de stod för på 1970-talet, eller vad de ser ut att stå för idag. För den som hyllar principen om alla människors lika värde och att välfärden ska fördelas efter behov och inte efter plånbok, återstår bara det RödGröna alternativet!

Moderaternas historia säger allt

Det bästa jag läst idag: ”Jag röstar inte efter vad som sägs i debatterna. Det räcker med historieboken…”

Och här följer ett litet axplock ur 105 års moderat historia (tack Jonatan Magnusson för listan):

  • 1904-1918: Nej till allmän rösträtt
  • 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet
  • 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag
  • 1919: Nej till kvinnlig rösträtt
  • 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige
  • 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag
  • 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige
  • 1927: Nej till folkskolereform
  • 1931: Nej till sjukkassan
  • 1933: Nej till beredskapsarbete
  • 1934: Nej till a-kassa
  • 1935: Nej till höjda folkpensioner
  • 1938: Nej till två veckors semester
  • 1941: Nej till sänkt rösträttsålder
  • 1946: Nej till fria skolmåltider
  • 1947: Nej till allmänna barnbidrag
  • 1951: Nej till tre veckors semester
  • 1953: Nej till fri sjukvård
  • 1959: Nej till ATP
  • 1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC
  • 1963: Nej till fyra veckors semester
  • 1970: Nej till 40-timmars arbetsvecka
  • 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63
  • 1974: Nej till fri abort. Den 29:e maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till 18:e graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej
  • 1976: Nej till femte semesterveckan
  • 1983: Nej till löntagarfonderna
  • 1994: Nej till partnerskap för homosexuella
  • 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU-parlamentet röstade för ett erkännande men dom moderata ledarmöterna röstade nej.
  • 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade kriget utom moderaterna
  • 2004: Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning
  • 2006: Nej till sex timmars arbetsdag
  • 2006: Nej till gröna jobb
  • 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn
  • 2006: Nej till höjd a-kassa
  • 2006: Ja till sänkt a-kassa
  • 2006: Nej till höjd sjukersättning
  • 2007: Ja till sänkt sjukersättning

För för den som är intresserad av lite lätt satirisk, intelligent analys av det nuvarande borgerliga styret i Sverige,  kan jag varmt rekommendera Facebooksidan ”Terrornätverket Alliansen” (där jag hittat ovanstående). Tack Emelie för tipset!

Att vara populist eller ”verklighetens politiker”

Det är nästan beklämmande att läsa vissa politikers inlägg i debatten om Mora BB. Det må vara i insändare eller i Facebook-gruppen ”Bevara Mora BB”.

Vi börjar med Janne Wiklund (M). Heder åt honom att att faktiskt har lite verkstad bakom sina ord. Ambitionen är ärlig och uppsåtet gott, men… Han, liksom kollegan Birgitta Sacredeus (KD), upprepar hela tiden mantrat att privatisering kommer att lösa alla problem. Men jag har inte sett något enda exempel någonstans i Sverige där någon privat vårdgivare lyckats bedriva en verksamhet som inte ett landsting också skulle kunna driva.

Verkligheten är alltså den att en eventuell privat vårdgivare, oavsett de får hela Mora Lasarett, eller hela Dalarnas förlossningsvård att ”leka” med, kommer att ha exakt samma svårighet att rekrytera förlossningsläkare till Mora BB som landstinget har. Alternativet är att upprätthålla bemanningen med stafettläkare, vilket dels drar stora ekonomiska resurser från andra delar av vården, men framför allt skapar en bristande kontinuitet för patienter och övrig personal.

”Lyckade” privatiseringar av offentlig verksamhet återfinns nästan undantagslöst i storstadsregioner, där tillgången på ”kunder” och professionell kompetens är som störst. Hur man än vrider och vänder på saken och bjuder ut den ena verksamheten efter den andra till de privata vårdföretagen, så står de till sist med samma problem som landstinget redan har: Det går inte att bedriva verksamhet utan personal med rätt kompetens.

Nille och DSP

Sen är det allas vår vän Nille… Får hans parti, Dalarnas Sjukvårdsparti (DSP), möjlighet att påverka så lovar han att göra allt han kan för att öppna Mora BB igen. Det är lätt att gilla Nilles (och kansk hans partis) ambition. Men där skiljer han sig inte från någon annan politiker, oavsett parti. Politikerna – från vänster till höger – är helt eniga! Mora BB ska öppnas igen när möjligheterna finns. DSP gör inget annat än ”hakar på” de för tillfället förhärskande opinionsvindarna. Skulle opinionen istället kräva att Mora BB stängdes för gott, så skulle DSP ängsligt säga: ”Vi kommer att göra allt för att stänga Mora BB om vi får något att säga till om efter valet”.

Det finns ett ord för detta… Populism!

Verklighetens politik

Politik är att vilja, men också att förhålla sig till realiteter som – i fallet med Mora BB – tillgång på läkare, kraven från myndigheter och profession på medicinsk säkerhet, utveckling av teknik och metoder, samt, slutligen och alltid, ekonomiska resurser. Med en regering som konsekvent driver en skattesänkarpolitik, så innebär det med naturnödvändighet att resurserna till den gemensamma välfärden krymper, vilket slagit hårt mot landstingets ekonomi.

I fallet med Mora BB är dock inte ekonomin något vägande skäl. Pengar finns för ”normal” drift av Mora BB och landstingets majoritet har förklarat sig beredda att gå ganska långt om det uppstår praktiska möjligheter att öppna Mora BBs förlossning igen. Men naturligtvis finns det också – oavsett vilka partier som har makten efter valet – en gräns för hur långt man kan sträcka sig ekonomiskt.

Det är denna känsliga balansakt som verklighetens politiker har att utföra, som Nille aldrig behöver bekymra sig om, och som Janne Wiklund och Birgitta Sacredeus kan tvingas ta ansvar för om de skulle råka vinna landstingsvalet i höst.