Författararkiv: Lennart Sohlberg

Moderaternas historia säger allt

Publicerad den av
Svara

Det bästa jag läst idag: ”Jag röstar inte efter vad som sägs i debatterna. Det räcker med historieboken…”

Och här följer ett litet axplock ur 105 års moderat historia (tack Jonatan Magnusson för listan):

  • 1904-1918: Nej till allmän rösträtt
  • 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet
  • 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag
  • 1919: Nej till kvinnlig rösträtt
  • 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige
  • 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag
  • 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige
  • 1927: Nej till folkskolereform
  • 1931: Nej till sjukkassan
  • 1933: Nej till beredskapsarbete
  • 1934: Nej till a-kassa
  • 1935: Nej till höjda folkpensioner
  • 1938: Nej till två veckors semester
  • 1941: Nej till sänkt rösträttsålder
  • 1946: Nej till fria skolmåltider
  • 1947: Nej till allmänna barnbidrag
  • 1951: Nej till tre veckors semester
  • 1953: Nej till fri sjukvård
  • 1959: Nej till ATP
  • 1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC
  • 1963: Nej till fyra veckors semester
  • 1970: Nej till 40-timmars arbetsvecka
  • 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63
  • 1974: Nej till fri abort. Den 29:e maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till 18:e graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej
  • 1976: Nej till femte semesterveckan
  • 1983: Nej till löntagarfonderna
  • 1994: Nej till partnerskap för homosexuella
  • 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU-parlamentet röstade för ett erkännande men dom moderata ledarmöterna röstade nej.
  • 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade kriget utom moderaterna
  • 2004: Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning
  • 2006: Nej till sex timmars arbetsdag
  • 2006: Nej till gröna jobb
  • 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn
  • 2006: Nej till höjd a-kassa
  • 2006: Ja till sänkt a-kassa
  • 2006: Nej till höjd sjukersättning
  • 2007: Ja till sänkt sjukersättning

För för den som är intresserad av lite lätt satirisk, intelligent analys av det nuvarande borgerliga styret i Sverige,  kan jag varmt rekommendera Facebooksidan ”Terrornätverket Alliansen” (där jag hittat ovanstående). Tack Emelie för tipset!

Att vara populist eller ”verklighetens politiker”

Publicerad den av
Svara

Det är nästan beklämmande att läsa vissa politikers inlägg i debatten om Mora BB. Det må vara i insändare eller i Facebook-gruppen ”Bevara Mora BB”.

Vi börjar med Janne Wiklund (M). Heder åt honom att att faktiskt har lite verkstad bakom sina ord. Ambitionen är ärlig och uppsåtet gott, men… Han, liksom kollegan Birgitta Sacredeus (KD), upprepar hela tiden mantrat att privatisering kommer att lösa alla problem. Men jag har inte sett något enda exempel någonstans i Sverige där någon privat vårdgivare lyckats bedriva en verksamhet som inte ett landsting också skulle kunna driva.

Verkligheten är alltså den att en eventuell privat vårdgivare, oavsett de får hela Mora Lasarett, eller hela Dalarnas förlossningsvård att ”leka” med, kommer att ha exakt samma svårighet att rekrytera förlossningsläkare till Mora BB som landstinget har. Alternativet är att upprätthålla bemanningen med stafettläkare, vilket dels drar stora ekonomiska resurser från andra delar av vården, men framför allt skapar en bristande kontinuitet för patienter och övrig personal.

”Lyckade” privatiseringar av offentlig verksamhet återfinns nästan undantagslöst i storstadsregioner, där tillgången på ”kunder” och professionell kompetens är som störst. Hur man än vrider och vänder på saken och bjuder ut den ena verksamheten efter den andra till de privata vårdföretagen, så står de till sist med samma problem som landstinget redan har: Det går inte att bedriva verksamhet utan personal med rätt kompetens.

Nille och DSP

Sen är det allas vår vän Nille… Får hans parti, Dalarnas Sjukvårdsparti (DSP), möjlighet att påverka så lovar han att göra allt han kan för att öppna Mora BB igen. Det är lätt att gilla Nilles (och kansk hans partis) ambition. Men där skiljer han sig inte från någon annan politiker, oavsett parti. Politikerna – från vänster till höger – är helt eniga! Mora BB ska öppnas igen när möjligheterna finns. DSP gör inget annat än ”hakar på” de för tillfället förhärskande opinionsvindarna. Skulle opinionen istället kräva att Mora BB stängdes för gott, så skulle DSP ängsligt säga: ”Vi kommer att göra allt för att stänga Mora BB om vi får något att säga till om efter valet”.

Det finns ett ord för detta… Populism!

Verklighetens politik

Politik är att vilja, men också att förhålla sig till realiteter som – i fallet med Mora BB – tillgång på läkare, kraven från myndigheter och profession på medicinsk säkerhet, utveckling av teknik och metoder, samt, slutligen och alltid, ekonomiska resurser. Med en regering som konsekvent driver en skattesänkarpolitik, så innebär det med naturnödvändighet att resurserna till den gemensamma välfärden krymper, vilket slagit hårt mot landstingets ekonomi.

I fallet med Mora BB är dock inte ekonomin något vägande skäl. Pengar finns för ”normal” drift av Mora BB och landstingets majoritet har förklarat sig beredda att gå ganska långt om det uppstår praktiska möjligheter att öppna Mora BBs förlossning igen. Men naturligtvis finns det också – oavsett vilka partier som har makten efter valet – en gräns för hur långt man kan sträcka sig ekonomiskt.

Det är denna känsliga balansakt som verklighetens politiker har att utföra, som Nille aldrig behöver bekymra sig om, och som Janne Wiklund och Birgitta Sacredeus kan tvingas ta ansvar för om de skulle råka vinna landstingsvalet i höst.

Lägst skatt vinner?

Publicerad den av
1

Är väljarna så enkelspåriga som Moderaterna tycks tro? Ju lägre skatt man lovar, desto bättre.

Skulle inte tro det. Om inte annat har de senaste 42 månadernas regeringsinnehav visat för de allra flesta väljare vad som blir konsekvensen om man drar ner på statens, och framför allt landstingens och kommunernas, skatteintäkter.  Att man dessutom lagt skattesänkningarna så att de till allra största delen landat hos höginkomsttagare och dem med stora förmögenheter börjar också står klart för väldigt många.

Ändå är det många som låtit sig förblindas av bortåt 1500 kr i månaden i sänkt skatt. Och visst, har man inte någon arbetslös, sjukskriven eller pensionerad i sin närhet, så är det ju lätt att tro att alla faktiskt fått det bättre.

Min skattesänkning betalas faktiskt av dem som fått sänkta ersättningar ur de olika försäkringar vi alla är med och betalar till. Sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och olika former av pensionsförsäkring är alla försäkringar som vi, genom att avstå löneutrymme, är med och finansierar. Varför ska denna försäkringsersättning, som ju bara är uppskjuten lön, då beskattas högre än den lön som betalas ut till den som har ett arbete? Och det samtidigt som ersättningarna sänks?

Moderaterna  lever efter en annan devis än det kristna budskapets ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”, men det är ju kanske inget nytt. Märkligare är att de fått Kristdemokrater och liberaler att ställa upp på deras nya devis ”låt de rika bli rikare och låt de fattiga klara sig så gott de kan”.