Vem ska städa i Mora kommun?

Att köpa städning av kommunens lokaler från Morastrand AB eller något annat företag. Det är frågan.

På ytan en enkel fråga, men när man tränger in i verksamheten och de behov och utmaningar Morastrand respektive kommunens lokalförvaltning står inför, så blir bilden tyvärr inte lika självklar.

Det är inte enkelt att, på ett begripligt sätt, förklara varför vi socialdemokrater (också) landade i slutsatsen att det, både för Morastrand och kommunen, är bäst att lyfta städverksamheten från Morastrand. Men jag gör ett försök, först från ett Morastrand-perspektiv:

  • Morastrand behöver koncentrera sig på förvaltningen av sina bostäder, med syftet att i enlighet med den sk Allbo-lagen nå full affärsmässighet och öka sin lönsamhet i den verksamheten.
  • Det är visserligen tillåtet för kommunen att köpa tjänster av helägda bolag, men det är inte tillåtet för bolaget att göra annat än ytterst begränsad vinst på sådan verksamhet, och alltså inget alternativ för att öka lönsamheten i Morastrand.
  • Att sälja städ- eller andra tjänster till andra än kommunen är förbjudet för Morastrand, och därmed inte heller något alternativ för att öka lönsamheten i Morastrand.

Hur ser det då ut från kommunens horisont?

  • Kommunen har länge lidit av stor ineffektivitet när det gäller upphandling av städtjänster.
  • Förvaltningsavtalet som funnits mellan Morastrand och kommunen har åtskilliga gånger åsidosatts av båda parter.
  • Upphandling av städtjänster i kommunen har ofta skett på enhetsnivå och från olika utförare, där Morastrand betraktats som ”en i högen”, med kortsiktiga ekonomiska incitament och utan fastighetsteknisk kompetens, och därmed bristfälliga kravspecifikationer.
  • Morastrand har å sin sida emellanåt, på mer eller mindre goda grunder men i strid med förvaltningsavtalet, inte åtagit sig vissa städuppdrag i kommunala fastigheter.

Syftet med den ”nyordning” som kommer att driftsättas någon gång under 2014 är alltså egentligen två:

  1. Renodla Morastrand till att bli ett bostadsförvaltande bolag med målet att stärka bolagets möjligheter att på ett effektivt och lönsamt sätt förvalta och underhålla befintliga bostäder och på sikt kunna bygga nytt.
  2. Att göra kommunens fastighetsförvaltning mer långsiktigt hållbar genom att, med ökad egen kompetens och centrala upphandlingar, förbättra och effektivisera skötsel och underhåll av kommunens fastigheter.

Så här långt råder en mycket bred politisk enighet i Mora kommun, undantaget Vänsterpartiet och Morapartiet. Å andra sidan har varken V eller MoP kunnat presentera några andra lösningar för hur vi ska möta de utmaningar och krav Morastrand och kommunen har framför sig.

På vägen uppstår givetvis ett antal problem som inte på något sätt kan eller får ignoreras och här finns en del skiljelinjer mellan oss Socialdemokrater och främst Moderaterna och Kristdemokraterna.

Där de ser konkurrensutsättning och privatisering som själva målet, så är det för oss socialdemokrater, utifrån givna förutsättningar, den enda realistiska möjligheten att hantera detta svåra dilemma. Att låta verksamheterna fortsätta som hittills är absolut inget alternativ i alla fall. Konkurs för Morastrand och ökat förfall i skolor och andra kommunala fastigheter är tyvärr inget orealistiskt alternativt scenario.

Det vi kommer att vara tydliga med är att den berörda personalen inte bara är brickor i ett monopolspel. Vi kommer att ställa höga krav på de entreprenörer som kommer att ta över de konkurrensutsatta verksamheterna, framförallt när det gäller långsiktighet och hantering av den personal som följer med vid verksamhetsövergången. Och de anställda som inte följer med verksamheten till nya utförare ska behandlas med största respekt.

När man tittar på varför kommunen nu gör denna ganska genomgripande förändring står en stor del av förklaringen faktiskt att finna i lagstiftning som tillkommit eller skärpts sedan vi i Sverige fick en moderatledd regering 2006.

Snabbt ökande krav på effektivisering i kommunala verksamheter är också en följd av att de faktiska kostnaderna ökar snabbare än intäkterna av skatter och statsbidrag. Detta i sin tur som en följd av de omåttliga skattesänkningar för framför allt höginkomsttagare som Moderaterna drivit igenom.

Med detta sagt vill jag ändå inte påstå att en omfattande översyn av bostads- och fastighetsförvaltningen i kommunen inte hade behövt göras i alla fall. Vårt uppdrag som politiker är ju faktiskt att ge medborgarna bästa möjliga service för den skatt vi gemensamt betalar. Men med en socialdemokratiskt ledd regering hade förmodligen förutsättningarna och de möjliga lösningarna sett delvis annorlunda ut.

Prioritera om, Reinfeldt!

smulor_kvar_till_jobbenDet är intressant att se hur politiken individualiserats till en nivå där allt fler undrar vart samhällets ansvar för skolan och den gemensamma välfärden tagit vägen.

Det är ganska uppenbart att skattesänkningar i 130-miljardersklassen inte är möjliga utan att det till sist får konsekvenser för samhällets möjligheter att uppfylla de åtaganden inom vård, skola och omsorg som de allra flesta medborgare, från höger till vänster, tar för självklara.

För de allra sämst avlönade (arbetslösa och sjukskrivna får inte en spänn…) är naturligtvis en ytterligare skattesänkning välkommen, men för den som tjänar sina 20-30000 eller mer kommer det extra tillskottet med en bitter bismak, när man samtidigt ser de ökande behoven i äldreomsorgen och och att allt fler barn får svårigheter i skolan.

Det handlar inte om ”bidrag” mot ”arbetslinje” eller att allt var bättre förr. Det handlar om att en allt större skara medborgare tycker att regeringen prioriterar fel!

Av 25 miljarder i ”reformutrymme” (till stor del lånat) lägger Reinfeldts regering till exempel ca 1,7 miljarder på skolan (varav det mesta är en tidigare aviserad ”besparing” som dragits tillbaka), 845 miljoner för att möta den extremt höga arbetslösheten (varav 112 miljoner för att bekämpa ungdomsarbetslösheten), medan man lägger hela 17,5 miljarder på att sänka skatten för dem som har arbete och, faktiskt, pension (2,5 miljarder).

En bättre prioritering vore att satsa på att utbilda de arbetslösa så de blir kompetenta för de många lediga arbeten som faktiskt finns.

En bättre prioritering vore att satsa på åtgärder som skapar möjligheter för lärare att bättre möta alla barns olika behov.

En bättre prioritering vore att satsa på att sänka skatten på pension så de som har lagt grunden för vårt välstånd får mer att leva på.

En bättre prioritering vore att ge kommuner och landsting en reell möjlighet att leva upp till berättigade krav, från såväl statsmakten som medborgarna, på vården och omsorgen.

———–
Publicerad också i Dalademokraten 30 september 2013

Varför politiska partier i kyrkovalet?

Frågan dyker ofta upp: Vad har kyrkovalet i ett sekulariserat land som Sverige med politiska partier att göra?

Jag brukar svara så här:

Jag är – kanske lite naivt – övertygad om att de flesta människor känner en mer eller mindre stark tillhörighet till något politiskt parti. Inte baserat på om man får lägre skatt eller högre A-kassa, utan grundat i partiets ideologi och syn på samhället och de människor som tillhör det.

Kyrkovalet handlar inte heller om politik i dess vardagliga betydelse, men inte heller enbart om religion och religionsutövning, utan om vilken människosyn som ska få råda i den svenska folkkyrkan. Kopplingen till de politiska partierna gör det enklare för dem som ska rösta att förstå vilken människosyn kandidaterna står för.

POSK, FISK och andra kryptiska förkortningar säger, för de allra flesta medlemmarna i Svenska Kyrkan, inget  om de människor som säger sig företräda de olika nomineringsgrupperna. Istället tvingas man ta ställning helt och hållet baserat på fluffiga ”valparoller”, om man nu inte skulle råka ha en personlig relation till någon eller några kandidater, eller vara specialintresserad i kyrkopolitiken.

För givetvis handlar det om politik så fort det handlar om mål och riktlinjer för fördelning av resurser, organisation och – inte minst – människosyn!

Vore Svenska Kyrkan en liten förening med några hundra tusen medlemmar, kanske upp till nån miljon, så skulle jag hålla med många av dem som tycker att Svenska Kyrkan ska ”avpolitiseras”. Men nu har Svenska Kyrkan 7 miljoner medlemmar av Sveriges 9 miljoner invånare och förvaltar en stor del av det svenska kulturarvet och en inte oansenlig del av Sveriges mark och annan egendom. Därför är Svenska Kyrkans styrning en viktig angelägenhet för betydligt fler än dem som regelbundet besöker kyrkan eller är specialintresserade av teologi och religion.

Just personval sägs vara extra bra i just kyrkovalet. Jag säger precis tvärt om: Vill man riskera att lägga Svenska Kyrkan i händerna på svårt konservativa, främlingsfientliga eller på annat sätt extrema personer, då ska man stödja personvals-ivrarna.

Vill man däremot ha ett högre valdeltagande och ett större engagemang för kyrkans roll och utmaning i en modernt samhälle, då måste man låta kyrkopolitiken speglas i den samhällspolitiska debatten. Då behövs de politiska partierna för att göra kyrkopolitiken begriplig för den ”vanliga” medlemmen i Svenska Kyrkan.