FRA-lagen och dess konsekvenser har debatterats livligt, men var har debatten om den utökade användningen av RFID-chips tagit vägen. Det är dags för politiker och integritetsaktivister att ta tag i debatten och lyfta upp frågan på dagordningen. Idag handlar det mest om risken att bli rånad på småsummor, men snart har vi den amerikaska trenden med RFID-märkta pass – och kanske mer långtgående integritetskränkande användningsområden – här. Då gäller det att ha kunskap och politisk stake att sätta gränser och värna om den personliga integriteten!

Jag är långt ifrån någon expert, varken på den tekniska eller applikationsmässiga utvecklingen av RFID-tekniken. Men det jag hittills läst och sett skrämmer mig och det som skrämmer mig mer är att debatten i Sverige tycks stendöd…

Allt mer i vår omvärld märks med sk RFID-taggar, små – ner till 0,5×0,5 mm – datachips som kan innehålla information om det som den är fäst vid. En slags passiva radiosändare som är helt ”döda” ända till de kommer i närheten av en avläsningsutrustning.

Ett område som alla hundägare kommer i kontakt med är ID-märkning av hundar där man med en liten injektionsnål sätter in ett litet RFID-chip under nackhuden. Chipet innehåller uppgifter om hunden och namn och adress till ägaren. Polis och veterinärer har en liten ”scanner” som på några cm avstånd kan aktivera chipet och få det att sända tillbaka den lagrade informationen till scannern där den går att läsa i klartext. Ett bra och nyttigt användningsområde om hunden skulle komma på avvägar.

Ett annat välkänt användningsområde är Vasaloppet där alla åkare sedan några år är märkta med ”chip” som trådlöst läses av när åkaren passerar de olika kontrollerna. Det är detta som möjliggjort Vasaloppets webb- och SMS-tjänster, där man i realtid kan få information om hur långt en viss åkare kommit. Samtliga mellantider och sluttiden registreras också med hjälp av dessa chips. En kul och trevlig funktion som ger snabb information och eliminerar köbildningen vid målgången.

RFID-taggar används också i allt större utsträckning i alla sammanhang där streckkoder används idag, exempelvis för att märka matvarorna. Snart behöver inte längre varje produkt läsas av en och en med en streckkodsscanner i kassan eller för självavläsning. Det är bara att lasta varorna i kundvagnen, köra den genom en avläsningsstation och på någon sekund presenteras beloppet att betala.

”Snattarlarmen” i  butikerna bygger också på denna teknik. De stora stöldskyddsbrickorna som måste monteras loss med speciell utrustning i kassan är snart ett minne blott. Idag räcker det på många ställen att kassören för prislappen över en speciell platta som avaktiverar RFID-chipet som sitter i princip osynligt i prislappen.

Allt detta känns som ganska harmlösa och nyttiga tillämpningar för RFID-chip.

Det är nu vi ska börja oroa oss…

Det senaste är att lagra kreditskortsdata i RFID-chip inbyggda i kreditkorten så att du, när du gått förbi avläsningsstationen med din välfyllda kundvagn, bara behöver ”vifta” lite med din plånbok i närheten av kortterminalen och knappa in din kod för att betalningen ska registreras. Snabbt, enkelt och en nyttig funktion kan tyckas, men det är nu det börjar bli dags att oroa sig.

För att kontokortsbedragare idag ska komma över dina kontokortsuppgifter krävs fysisk tillgång till ditt kort på ett eller annat sätt, exempelvis via en modifierad kortterminal. Alternativt att de ”avlyssnar” datatrafik där du anger dina kortuppgifter, eller att de med falska webbsidor får dig att ange dina kortuppgifter.

I framtiden gäller att det räcker med att bedragaren håller sin specialutrustade lilla ”portfölj” någon sekund inom ett par decimeter från din plånbok för att stjäla kortnummer och annan väsentlig information (troligtvis dock inte kortkoden) från ditt kort. Helt omärkligt!!!

Kolla detta klipp om du inte tror mig (tack Roland för tipset):

Tänk dig hur många kortnummer som skulle gå att komma över under någon kvart på Stockholms central…

Nästa steg – våra pass

Nästa produkt att märkas med RFID-chips blir våra pass och så småningom vanliga ID-kort. Och där handlar det inte bara om namn och eventuellt adress, utan om all biometrisk data såsom ögonfärg, hårfärg och till och med fotot. Säkrare mot förfalskning, javisst, men istället har du all anledning att istället känna dig övervakad. RFID-scanners kan byggas in i väggar eller döljas på sådant sätt så du inte kan ha minsta aning om när dina uppgifter i passet eller ID-kortet blir avlästa, och av vem…

Banken kanske tröttnar på dina ständiga propåer om lägre ränta och låter ett diskret larm upplysa personalen om att ”Kalle är på ingång. Se riktigt upptagna ut…”

Till sist: Storebror ser dig – alltid!

Det finns i USA seriösa förslag om att vissa människor eller till och med grupper av människor skulle märkas med RFID-taggar – precis som hundar – så att man ska kunna identifiera och eventuellt hålla koll på dem. Skulle detta bli verklighet, var hamnar vi då?

Det är dags för kunnigare människor än jag att dra igång debatten. RFID-märkning kan synas harmös och i de flesta fall nyttigt, men perspektiven förskräcker.

”Whats in it for me…” tycks vara parollen för dagen när det gäller viljan att vara med och via skattsedeln betala för välfärden. Framför allt bland yngre. Det är trist!

Det handlar ju om att ha fantasi nog att inse att, även om man som höginkomsttagare inte får samma procentuella kompensation vid sjukdom och arbetslöshet, så har man ändå samma rätt och tillgång till sjukvård, mediciner, skola,  barnomsorg, barnbidrag och många andra av samhällets gemensamma resurser alldeles oavsett inkomst!

En normal förlossning kostar drygt 15.000, ett kejsarsnitt, ca 34.000, en bypass-operation ca 100.000, en hjärttransplantation drygt 500.000, en ny höftled 45.000, en dagisplats drygt 100.000/år, en grundskoleplats 50-70.000/år, bara för att ta några exempel.

Är inte detta väl värt att betala skatt för, istället för att var och en ska hala upp pengarna ur sin egen plånbok, eller  försäkringsbolagen ska tjäna multum på försäkringar som de fattiga ändå inte har råd med???

Du har ju trafikförsäkring på din bil, den är obligatorisk och därmed en slags skatt (plus att alliansen införde en 32-procentig skatt på premien direkt efter förra valet…). Den är ju till för att du vid en skada själv ska slippa att  betala de miljonskadestånd som kan uppstå vid en allvarlig personskada, på dig själv såväl som andra.

Jag ser samhället som ett slags försäkringsbolag där vi försäkrar det viktigaste vi har, nämligen våra liv och vår kropp. Skatten är försäkringspremien.

Kom också ihåg att det bara är omkring 20% av alla skatte- och avgiftsintäkter som går in i socialförsäkringssystemet och A-kassan, där ”höginkomsttagare” har en nackdel på grund av de ersättningstak som finns. Av resten går ca 20% till pensionssystemet, 40% till vård, skola och omsorg och resten till räntor, investeringar, försvar, mm.

Önskar man större ”rättvisa” i A-kassa och sjukförsäkring för dem med högre inkomster, så är det dessutom Socialdemokraterna man bör rösta på, eftersom vi vill höja taket i dessa ersättningssystem så att 80%-regeln kommer att omfatta fler personer, högre upp i inkomstskalan än idag. Alliansen vill till och med sänka taket i A-kassan, vilket naturligtvis slår ännu hårdare mot dem med höga inkomster.

Man behöver inte gå så långt att man säger ”sköt alla andra och skit i dig själv”, men ”sköt dig själv och skit i andra”-mentaliteten som börjar bre ut sig kommer bara att göra Sverige som land svagare och mindre konkurrenskraftigt. Ökade klyftor skapar räddare människor och hämmar kreativiteten!

För mig står socialdemokrati för en humanistisk människosyn. Alla ska ges samma möjligheter och rättigheter och ingen ska riskera att hamna utanför samhället på grund av sjukdom, arbetslöshet eller andra omständigheter som man inte råder över själv.

Även den som genom egna handlingar – exempelvis genom kriminalitet, droganvändning, etc – hamnat i utanförskap, ska behandlas människovärdigt och med utgångspunkten att alla kan rehabiliteras.

Den som genom goda egna förutsättningar, och ett samhällsfinasierat utbildningsväsen, lyckats skaffa sig höga inkomster och kanske stor förmögenhet, ska också – utan att känna sig ”straffad” – kunna bidra till samhällets gemensamma behov i högre grad än den som har mindre god ekonomi.

Inget samhälle blir bättre av att klyftorna mellan fattig och rik ökar! Klyftor skapar grogrund för våld och kriminalitet och skapar ett samhälle där rädslan breder ut sig. Det betyder större ofrihet för alla, rik som fattig.

Som socialdemokrat står jag för ett jämlikt, solidariskt och rättvist samhälle, där arbete och entreprenörsskap ska löna sig, utan att fattigdom och utanförskap för den skull tillåts breda ut sig! Ett tryggt och mänskligt samhälle där alla, gemensamt och efter förmåga, bidrar till samhällets gemensamma behov och utveckling.