Mitt tal på Första maj i Mora 2023

Kamrater, mötesdeltagare!

Vi har nu levt i ett drygt halvår med en regering bestående av moderater, kristdemokrater och liberaler, hårt styrd av ett extrempopulistiskt högerparti. 

De kom till makten med löften om snabbt elstöd, kraftigt sänkta bränslepriser och påståenden om att kärnkraften enkelt kunde byggas ut så att vi, lika enkelt och snabbt, skulle kunna få billigare el.

De lovade också få bukt med prisökningarna på framför allt mat. Vem minns till exempel inte Ebba Buchs viftande med en falukorv hon tyckte blivit alldeles för dyr – i en radiodebatt…

Löften, som när de prövats mot verkligheten, visat sig betydligt svårare, ja till och med omöjliga att uppfylla.

En verklighet som de, liksom vi Socialdemokrater, givetvis förstod inte skulle vara så enkel att möta, som de ville ge sken av.

Men det sa man aldrig till väljarna…

De lovade också ordning och reda i skolan, en bättre äldreomsorg och att sjukvårdsköerna snabbt skulle försvinna, bara de kom till makten.

Vad de INTE pratade lika mycket om före valet, var hur de tänkte att det skulle gå till, eftersom de samtidigt lovade sänka skatterna för ”vanligt folk”.

”Vanligt folk” visade sig för övrigt vara de som har månadsinkomster över 50.000…

Hur de skulle få ihop detta med sänkta skatter och samtidigt öka kvalitet och tillgänglighet i välfärden, det berättade de aldrig.

Och det är inte så konstigt – det är nämligen en ekvation som inte går ihop!

Och det är inte heller meningen att den ska gå ihop! För syftet med skattesänkningarna är egentligen något helt annat. Tanken är att allt mer av sjukvård, äldreomsorg och skola ska utföras av privata företag och finansieras av försäkringslösningar.

Detta genom att vi medborgare kommer bli mer och mer frustrerade och missnöjda över att samhället inte längre förmår leva upp till våra förväntningar på välfärden och därmed förväntas vi vara beredda att betala allt dyrare försäkringslösningar. Precis som i högerns föregångsland – USA!

Högerns vision är nämligen INTE ett samhälle baserat på grundtanken om ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

Högervisionen är istället ”bara jag får det bra, så får de andra sköta sig själva”.

Att regeringen vägrar skjuta till de 24 miljarder, som kommuner och regioner så desperat behöver för att kunna upprätthålla kvalitet och tillgänglighet i omsorgen – det är ingen slump.

De säger att det är nyttigt med ett ”förändringstryck” för att effektivisera kommuners och regioners verksamhet. Som om verksamheten skulle vara särskilt ineffektiv idag?

Men de vet att det i själva verket kommer att leda till nedskärningar, och att nedskärningar bereder vägen för privata lösningar.

Tro mig, den dagen är inte långt borta då våra försäkringsbolag, inte bara erbjuder sjukvårdsförsäkringar, utan också kommer att erbjuda försäkringar för en tryggare äldreomsorg.

Försäkringar som de som har råd säkert glatt kommer att betala för. Men vilken omsorg får de som inte har råd?

Mötesdeltagare! Det är nog nu!

Vårt Sverige behöver inte mer av privatiserad skola, vård och omsorg.

Vi behöver mer av gemensamt ansvarstagande och gemensam finansiering, genom ett solidariskt och utjämnande skattesystem.

Kommuner och regioner behöver inte mer av ”förändringstryck”.

Kommuner och regioner behöver mer resurser. NU! För en solidarisk välfärd, där behovet ska styra. Inte plånboken!

Tack för ordet!

Friskolereformens och det fria skolvalets baksida

Förespråkarna av fritt skolval och systemet med oreglerade vinstuttag i friskoleverksamheten brukar tala sig varma för föräldrarnas rätt till ”självbestämmande” och det betydligt luddigare begreppet ”valfrihet”. Föräldrarnas självbestämmande och elevernas ”valfrihet” har dock en mycket allvarlig baksida: Ökad skolsegregation och därmed sämre förutsättningar att lyckas i skolan för elever från mindre studiemotiverande familjeförhållanden.

Förespråkarna för den nuvarande ordningen brukar också tala sig varma för att kvalitén ska garanteras genom olika former av kvalitetskriterier som ska gälla lika för kommunala skolor och friskolor, men man talar ofta tyst om hur dessa kontrollfunktioner ska utformas och administreras i en av regler och dokumentationskrav redan överlastad skola.

Skolinspektionen har de senaste åren visserligen blivit lite mer lyhörda för kommunernas synpunkter vid ansökningar om friskoleetableringar, men många kommuner är det som fått se sin skolplanering överkörd av okänsligt beviljade friskoleetableringar med oönskade fördyringar av skolverksamheten som följd. Något som i sin tur drivit upp skolpengen som friskolorna kan kvittera ut.

När det gäller Selja friskola i Mora blev effekten densamma för Mora kommun, en del direkt ökade kostnader, men framför allt uteblivna besparingar då effekterna av den planerade skolorganisationen uteblev.

Att notera också är att det aldrig var tal om att lägga ner Selja skola som skolenhet. Det var enbart mellanstadiet som berördes av den då planerade organisationsförändringen. Effekterna för skolorganisationen och den kommunala ekonomin är idag naturligtvis begränsade eftersom den kommunala skolan haft flera år på sig att anpassa sin verksamhet efter de nya förutsättningarna, men det var definitivt ekonomiskt kännbart under några år.

Eftersom inte alla föräldrar har möjlighet att välja fritt vilken skola man vill låta sina barn gå i, Selja skola rymmer knappast fler än de som går där idag, så är det knappast alla föräldrars sida friskoleförespråkarna står på, utan bara för dem som är driftiga nog eller ”haft turen” att se till att deras barn hamnat där.

Och det är väl det som är själva kärnan i den här debatten:

ALLA barn har rätt till en likvärdig och bra skola. Driftformen är egentligen ointressant, men den relativt generösa etableringsfriheten försvårar en långsiktig, effektiv och hållbar planering av kommunernas skolorganisationer och den totala avsaknaden av insyn och kontroll av hur skattemedlen disponeras hos de privata utförarna riskerar i många fall att skapa andra drivkrafter att driva skola än varje elevs okränkbara rätt till en likvärdig och bra skola.
Sammantaget betyder det högre kostnader, ökad segregation och minskad likvärdighet i skolan. Kanske en bättre skola för några, men en sämre skola för många.

Det handlar inte om man är för eller emot föräldrars och elevers rätt till ”självbestämmande”, för den är i praktiken förbehållen ett fåtal. Det handlar om man är för eller emot ett skolsystem som kan leva upp sitt pedagogiska och kompensatoriska uppdrag för ALLA Sveriges barn och unga!

Att privatisera är som att kissa i byxan

I Mora kommun utreds just nu att helt privatisera driften av samtliga avdelningar på Saxnäs, med totalt 135 äldreomsorgsplatser.

Privatisering är ingen magisk trollformel som kan lösa alla problem! Tvärtom har det ett pris som oftast blir högst för de anställda. Men även för kommunen har det ett pris och det priset kan bli högre än vad man tror.

En förutsättning för att minska kostnaderna genom privatisering är löneavtal med lägre lön, lägre OB och lägre jourersättning, och dessutom ofta 75%-tjänster som norm med små möjligheter till heltid.

Dessa villkor varken kan eller ska kommunen försöka konkurrera med. Dels för att det är viktigt att våra hjältar i välfärden ska ha så bra betalt som möjligt! Dels för att både kommunen som arbetsgivare och de anställda behöver goda förutsättningar för att arbeta heltid, annars kommer det inte att finnas personal nog till äldreomsorgen i framtiden.

En privat aktör skulle omedelbart ”riva gärdesgårdarna” och använda ”stordriftsfördelarna” på Saxnäs-området genom effektivare användning av personalens kompetens över flera avdelningar, ökat samarbete mellan avdelningar. Det skulle också minska vikariebehovet markant, med ökad trygghet både för anställda och de boende som extra pluseffekt. 

Det är sådant som kommunen både kan och måste göra!

Slutligen finns flera mycket allvarliga, långsiktiga konsekvenser för äldreomsorgen i kommunen om alla särskilda boenden skulle läggas ut på privat drift.

Med enbart privat drift skulle anställningsvillkoren för en hel yrkeskår i Mora försämras! Det kommer knappast att gynna kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen på sikt. Den ”lönekonkurrens” som borgerliga politiker omhuldar skulle helt utebli!

Incitament och möjligheter att styra utbildnings- och praktikplatser uteblir. Privata utförare vill och kan rimligen inte ta det långsiktiga ansvaret för kompetensförsörjningen. Mora kommun tappar också ansvaret för genomförandet av heltidsresan som är en viktig del för att trygga kompetensförsörjningen i framtiden.

Upphandlad drift ställer stora krav på upphandlingsunderlag och kontrollfunktioner, då Mora kommun i praktiken tappar all egen verksamhet att jämföra effektivitet, kvalitet och kostnader med. Detta innebär i praktiken nya kostnader för kommunen!

Kostnadsutvecklingen blir i teorin mer förutsägbar, men innehåller också en ”riskpremie”. Den kan innebära en snabbare kostnadsutveckling om förutsättningarna förändras under entreprenadavtalets löptid. Samtidigt tappar kommunen möjligheterna att snabbt dra ekonomisk fördel av tekniska och organisatoriska landvinningar, digitalisering, mm.

Det kan på kort sikt verka ”smart” att privatisera, men det är lite som att kissa i byxan, befriande och lite varmt inledningsvis. Kallt, blött och obehagligt efter ett tag, när konsekvenserna för både ekonomi, kompetensförsörjning och personalens villkor blir uppenbara.

Lennart Sohlberg, oppositionsråd (S), Mora
Nice Mattsson, ledamot kommunstyrelsen (S), Mora