Författararkiv: Lennart Sohlberg

Regeringen har kapitulerat inför kvartalsekonomin

Publicerad den av
Svara

När Sveriges ekonomi går tungt och vår bilindustri – motorn i Sveriges högt utvecklade teknikindustri – hotas av nedläggning eller utförsäljning, då hänvisar regeringen till ”marknaden” och att staten inte ska bygga bilar. Övertron på ”marknaden” är närmast bisarr.

Marknaden är något som fungerar så länge det är enkelt för konsumenterna att överblicka utbud och efterfrågan. Med globaliseringen av ekonomin och de oerhört komplexa ägarstrukturerna och beroendeförhållandena mellan banker, storföretag och globala koncerner, förlorar konsumenternas efterfrågan sin naturliga roll som regulator av ekonomin.

På en lokal marknad premieras långsiktighet och förmågan att tillfredsställa kundernas naturliga behov. Konsumenterna styr!

På en global marknad är det istället producenterna som styr. Finns inte efterfrågan så kan den skapas med massiv marknadsföring. Denna konstlade efterfrågan fungerar, till dess kunderna insett att det kanske inte var något man egentligen ville ha. Med vinsten på fickan kan man då som producent byta marknad geografiskt eller helt enkelt satsa på något annat, skapa ny efterfrågan och håva hem nya kortsiktiga vinster. Detta helt och hållet utan att varken regeringar eller ekonomiska gemenskaper har en chans att hinna med att hantera konsekvenserna av de ”omstruktureringar” som är den oundvikliga följden.

Det är alltså globaliseringen som skapat själva grogrunden för den kvartalsekonomi som nuvarande regering kallar ”marknaden”. Även om det är oerhört svårt för ett enskilt land att värja sig varken mot globaliseringen eller kvartalsekonomins härjningar, så gäller det att inte utan vidare kapitulera på det sätt regeringen gjorde i fallet Saab.

Besök verkligheten, Naturvårdsverket

Publicerad den av
Svara

Nedanstående är en liten reflektion med anledning av en artikel i Mora Tidning betitlad: ”Skidavgiften kolliderar med syftet”

”…Lugnet i Falun och skidskyttestadion i Östersund kan anses vara avgränsade områden där det kan vara berättigat att ta ut avgifter för skidåkning, men där spåret leder ut i skogen … där det inte ska kosta pengar att åka.”

Är det inte liksom lite av själva idén med anläggningar för längdskidåkning att ”spåren leder ut i skogen”. Därvidlag finns inga skillnader alls mellan ex-vis Lugnets skidstadion och Hemus skidstadion. Tror Nils Hallberg att Lugnet är en rundbana omgiven på alla sidor av läktare?

Syftet med själva naturreservatet är ju dessutom att anlägga just skidspår som sedan länge är avgiftsbelagda att nyttja, eller tror Nils Hallberg att vasaloppsåkarna åker gratis i naturreservatet? (se Länsstyrelsens sida om Vasaloppsreservatet)

Nils Hallberg kanske skulle göra ett litet studiebesök i verkligheten så att han får klart för sig att skidspår inte anlägger sig själva…

Om skidavgifter och allemansrätt

Publicerad den av
Svara

Hemusområdet i MoraNaturvårdsverket har nu presenterat sitt yttrande när det gäller spåravgifterna i Hemus. Vid en snabb genomläsning får man uppfattningen att de skulle vara emot att avgifter tas ut – och det är de så länge man inte kan tala om en anläggning ”i juridisk mening”.

Jag går här igenom deras sammanfattning och kommenterar stycke för stycke (Naturvårdsverkets text i kursivt):

— Naturvårdsverket lutar sig mot att det i regeringsformen står att ”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”. Vi menar därför att det inte är möjligt att ha tvingande avgifter för längdskidåkning på mark där allemansrätten gäller.

Helt korrekt, men i Moras fall handlar det ju inte om att ta betalt för skidåkning i öppen terräng.

— För att kunna ta ut avgifter bör skidspåret vara en anläggning i juridisk mening. Detta skulle då göra att allemansrätten upphävs. En sådan anläggning präglas av att större investeringar gjorts. Det kan handla om större investeringar, exempelvis för konstsnötillverkning. Dessa anläggningar finns mest för tävlings- och träningsverksamhet. De är inte sällan inhägnade eller avspärrade områden.

En ganska bra beskrivning av Hemusområdet tycker jag, bortsett då för skrivningen om ”inhägnade eller avspärrade”, men ”inte sällan” är ju detsamma som ”ofta, men inte alltid”.

— Avgift bör inte tas ut för skidspår som är öppna för allmänheten (det vill säga inte avsedda för tävling/elitträning).

Kanske den mest verklighetsfrämmande delen i Naturvårdsverkets skrivning. Det finns väl inte ett skidspår avsett ”för tävling/elitträning” som inte samtidigt är öppet för allmänheten? Gränsen mellan ”elitträning” och ”vanlig” träning är nog dessutom ganska flytande, speciellt i Hemusterrängen.

Rätten att ta ut avgift kan ju inte vara kopplat till ambitionsnivån hos brukarna, utan måste helt utgå från anläggningens ”nivå” så länge som denna nivå ligger i paritet med vad brukarna förväntar sig.

— Det finns inget hinder för frivilliga avgifter. Inte heller för avgifter i anslutning till skidspåren, exempelvis parkeringar, vallabodar, omklädnings- eller bastulokaler.

Inget nytt i sak, och dessutom ganska självklart.

— I naturreservat bör man vara försiktig med att ta ut tvingande avgifter. Frågan bör bedömas utifrån varför reservatet bildades.

Absolut! Och eftersom reservatet bildats just för att säkra möjligheten att anlägga skidspår, så bör det i just detta fallet inte utgöra något hinder för att ta ut avgifter.

— Idag finns ingen lag kring frågan och inga vägledande domar. Därför går det inte med säkerhet att uttala sig om vad som gäller i dagsläget, eller vad som kommer att gälla i framtiden.

Hur skulle det vara med lite sunt förnuft? 🙂

Men – visst – det kan vara bra med någon form av vägledande dom och det lär vi ju få från Länsrätten. Det är ju de som dömer i frågan, inte Naturvårdsverket, vars handläggare tycks ha en mycket begränsad kännedom om hur en sådan här anläggning används, drivs och förvaltas.

Lyssna och se också på när kommunalrådet Bengt-Åke Rehn intervjuas av Sveriges Television i frågan.